- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
657-658

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schlegel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

katolicismen arbetade han flitigt som politiker i
reaktionens och den metternichska politikens
tjenst. Af Metternich mottog han 1815 platsen som
legationsråd vid den tyska förbundsdagen. Hans bästa
verk, Geschichte der alten und neuen literatur, utkom
1815 (»Den äldre och nyare literaturens historia»,
1838–39). De tre sista åren af hans lif upptogos
af föreläsningar öfver lifvets filosofi, historiens
filosofi och öfver språkets och ordets filosofi. Han
dog i Dresden d. 11 Jan. 1829. Hans samlade skrifter
utgåfvos 1822–25, i ny tillökt upplaga 1846.
H-n L.

Schlegel, Hermann, tysk zoolog, född 1804 i Altenburg,
var i yngre år gelbgjutare, men började sedan i Wien
studera naturvetenskap samt blef 1839 konservator och
1858 direktor för det stora riksmuseet i Leiden. Död
1884. S. egnade sig nästan uteslutande åt systematiska
studier af ryggradsdjuren och ansågs som en af de
förnämste artkännare. Bland hans arbeten märkas: Essai
sur la physiognomie des serpents
(1837) och Revue
critique des oiseaux de l’Europe
(1844), Recherches
sur la Faune de Madagascar
(1868), Revue méthodique
et critique des collections du Muséum d’histoire
naturelle des Pays-Bas
m. fl. L-e.

Schlei (Schley), D. Slien, hafsvik bildad
af Östersjön på Slesvigs östra kust. Den går i
sydvestlig riktning och är i början af en fots
bredd, men utvidgar sig på andra sidan om Mysunde
till den s. k. Grosse breite, vid hvilken staden
Slesvig är belägen. Dess längd är 41 km; djupet vid
den kanaliserade mynningen är endast 2,2 m.

Schleich, Eduard, tysk landskapsmålare,
född i Harbach vid Landshut 1812. Bortvisad från
konstakademien i München, såsom »saknande anlag»,
utbildade han sig på egen hand, dels genom resor,
dels genom studium af de gamle holländske
landskapsmålarna J. van Goijen, A. van der
Neer m. fl. Ehuru sålunda från början egentligen
eklektiker, lyckades han snart genom sin egendomligt
lyriska uppfattning af landskapet – företrädesvis
slättbygd med väderqvarnar och vattendrag i
månsken – prägla sina stämningsfulla, bredt och
skissartadt målade taflor med en originalitet, som
snart vann stort erkännande öfver hela Tyskland.
O. G-g.

Schleicher, August, tysk språkforskare, född i
Meiningen 1821, blef privatdocent i jämförande
språkforskning i Bonn 1846 och professor i Prag
1850, hvilken senare befattning han till följd
af tsjechernas agitation nödgades utbyta mot en
professur i Jena 1857. Död 1868. De slaviska språken,
och särskildt det litaviska, voro föremål för
hans grundliga studier. Hans förnämsta arbeten äro:
Vergleichende grammatik der indogermanischen sprachen
(1862; 4:de uppl. 1876); Handbuch der litauischen
sprache
(2 bd. 1856–67) och Die deutsche sprache
(1860; 5:te uppl. 1888).

Schleichera trijuga Willd., bot., farmak., är ett till
nat. fam. Sapindaceae Juss., kl. Octandria L. hörande
träd med 4-taliga blomdelar, nästan sköldformigt
utbredt märke och en med läderartad hylsa omgifven
stenfrukt. Barken,
söndermald tillsammans med olja, användes mot kliande
utslag. Se Mankassarolja. O. T. S.

Schleiden. 1. Matthias Jakob S., tysk botaniker, född
1804 i Hamburg, blef 1827 juris doktor och egnade
sig derefter åt advokatyrket, men slog om 1833,
kastade sig öfver studiet af naturvetenskaperna
samt ådrog sig uppmärksamhet genom afhandlingar i
anatomi och fysiologi. Efter 1839, då han kallades
till professor vid universitetet i Jena, utöfvade
han ett utomordentligt stort inflytande såväl genom
sina anderika föreläsningar som genom en betydande
författareverksamhet. 1863 mottog han kallelse till
en professur i Dorpat, men lemnade redan 1864 denna
befattning. Mot slutet af sin lefnad sysselsatte han
sig med judarnas historia, under medeltiden. S. dog
1881 i Frankfurt a. M. Hans förnämsta verk är
Grundzüge der wissenschaftlichen botanik (2 bd,
1842–43; 4:de uppl. 1861), hvilket anses hafva
gjort epok i botanikens utveckling, derigenom att
det framhöll den stora betydelse, som studiet af
växternas och växtorganens utvecklingshistoria har för
vetenskapen. Af stort intresse äro ock hans mycket
bekanta populära föredrag om Die pflanze und ihr
leben
(6:te uppl. 1864). En del af hans många
facktidskriftsuppsatser utgafs under titeln
Beiträge zur botanik (1844). Bland hans skrifter
märkas för öfrigt Über den materialismus der neuen
deutschen naturwissenschaft
(1863), Das meer (3:dje
uppl. 1885), Die rose (1873), Die bedeutung der
juden für die erhaltung und wiederbelebung der
wissenschaften im mittelalter
(1877), Die romantik
des martyriums bei den juden im mittelalter
(1878)
m. fl. Dessutom böra nämnas ett par diktsamlingar,
utgifna under psevdonymen Ernst (1858 och 1873). –
2. Rudolf S., tysk politiker, den förres kusin, född
1815 i Ascheberg i Holstein, hade 1848 avancerat
till en vigtig post i danska generaltullstyrelsen,
med titel af justitieråd, och fått befattning
med regleringen af den holsteinska tullgränsen,
men trädde nämnda år i tjenst hos hertigdömenas
provisoriska regering och uteslöts med anledning deraf
ur amnestien, 1852. Han var sedermera hanseatisk
ministerresident först i Washington, der han var
mycket verksam för afskaffandet af Öresundstullen,
och sedan i London, tills han 1866 drog sig tillbaka
till privatlifvet. 1867–70 var han medlem af tyska
riksdagen och tillhörde der det frikonservativa
partiet. Under de bägge dansk-tyska krigen skref han
åtskilliga politiska broschyrer om Schleswig-Holsteins
statsrättsliga ställning samt om tronföljden i
hertigdömena.

Schleiermacher, Friedrich, tysk teolog, filosof
och pedagog, föddes i Breslau d. 21 Nov. 1768. Han
erhöll en hernhutisk uppfostran, men utträdde
snart ur brödraförsamlingens gemenskap. Efter
att hafva studerat i Halle fick han 1796 en
predikoanställning i Berlin, der han vid sidan
af sin presterliga befattning sysselsatte sig med
vetenskaplig och literär verksamhet, i nära beröring
med bröderna Schlegel och den nyromantiska skolan i
allmänhet. 1804 utnämndes han till teologie professor
i Halle. Ifrig patriot och en af dem, som yrkade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free