Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schleswig-Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1792–1801), som banade vägen för en mera
lefvande skildring af verldshistorien, och en
Übersetzung des russischen chronisten Nestor bis
zum jahre 980 (1802–09). Som politiker utöfvade han
inflytande genom sin Briefwechsel (10 bd, 1776–82)
och Staatsanzeigen (18 bd, 1782–93). Han var för
öfrigt den förste, som närmare bestämde statistikens
begrepp och omfång. Hans son Christian, f. 1774,
d. 1831 som e. o. professor i Bonn, utgaf en biografi
öfver fadern m. m. – 2. Kurd von S., tysk historiker,
den förres sonson, f. 1822 i Lybeck, blef 1871 tyskt
sändebud i Washington och 1882 preussiskt sändebud i
Vatikanen. Han har utgifvit: Choiseul und seine zeit
(1849), Geschichte der deutschen Ostseeländer (3 bd,
1850–53), Verfall und untergang der hansa (1853),
Friedrich der grosse und Katharina II (1859) m. m.
Schmalkalden, stad i preussiska regeringsområdet
Kassel, på sydvestra sluttningen af Thüringerwald,
vid den lilla floden Schmalkalde (biflod
till Werra). 6,788 innev. (1885). Betydande
industri, företrädesvis tillverkning af jern- och
stålvaror. Staden har många sevärda byggnader,
bland hvilka åtskilliga leda sitt ursprung från
medeltiden. Särskildt märkas slottet Wilhelmsburg,
en gotisk kyrka (byggd 1413–1509), posthuset och det
i gotisk stil uppförda rådhuset, der schmalkaldiska
förbundet slöts (1531) och de schmalkaldiska
artiklarna undertecknades (1537). I närheten af staden
finnas ansenliga jernbruk. S. var förr hufvudstad i
herrskapet Schmalkalden, hvilket 1583 införlifvades
med Hessen och 1866 med Kurhessen afträddes till
Preussen, i hvilket det sedan dess utgjort en krets
med namnet Schmalkalden. I staden S. föddes Karl
Wilhelm, kompositören af »Die wacht am Rhein».
Schmalkaldiska artiklarna, benämning på en af Luther
i Dec. 1536 i Wittenberg författad bekännelseskrift,
som framställer den evangeliska läran med skarp
polemik mot den romersk-katolska. Dessa artiklar,
hvilka skulle utgöra grundvalen för öfverläggningar
på det koncilium, som påfven Paul III sammankallat
till Mantua, förelades de protestantiska ständerna
vid deras möte i Schmalkalden i Febr. 1537, men
framlades aldrig på konciliet, enär ständerna
afböjde deltagande i detsamma. Länge betraktade
endast såsom en privatskrifvelse af Luther,
blefvo de schmalkaldiska artiklarna sedermera,
under striden mellan filippisterna och de strängt
ortodoxe lutheranerna, upptagna som en af de
ortodoxes bekännelseskrifter och 1580 införda
i konkordieboken som en af den lutherska kyrkans
symboliska böcker. De schmalkaldiska artiklarna voro
ej bland de bekännelseskrifter, som af svenska kyrkan
antogos på Upsala möte 1593, men föreskrefvos till
antagande och efterlefnad genom religionsplakatet
af d. 15 Aug. 1663 och kyrkolagen af 1686. Luthers
manuskript, förvaradt på biblioteket i Heidelberg,
utgafs 1883 i facsimile af Zangemeister.
Schmalkaldiska förbundet kallas ett förbund, som
afslöts i staden Schmalkalden d. 31 Dec. 1530 mellan
åtskilliga protestantiska furstar och
riksstäder i norra och mellersta Tyskland, under
ledning af kurfursten af Sachsen och landtgrefven
af Hessen. Förbundet var riktadt mot kejsar Karl
V och de katolske furstarna samt hade till ändamål
gemensamt försvar. I början af 1531, vid ett nytt
sammanträde på samma, plats, undertecknades förbundet
formligen, hvarvid öfverenskoms, att det skulle
gälla för sex år. Den sålunda till en politisk enhet
konsoliderade protestantismen gjorde derefter alltmer
sitt inflytande och sin makt gällande, i synnerhet
som kejsaren mest var sysselsatt med sin utländska
politik. Den 24 Dec. 1535 blef förbundet förnyadt på
tio år, hvarjämte flere nya medlemmar upptogos och
beslut fattades om utrustandet af en förbundshär. Med
konungen af Danmark ingicks 1533 ett fördrag,
förnyadt 1538. Vid ett förbundssammanträde
i Schmalkalden i Februari 1537 antogos som en
gemensam trosbekännelse de af Luther skrifna s. k.
schmalkaldiska artiklarna. Samtidigt uttalades fordran
på ett verkligen fritt koncilium för Tyskland.
Förbundet växte alltmer i makt, efter hand som
reformationen utbredde sig. Det kunde snart mäta
sig med det katolska partiet, hvars anhängare ock
sammanslöto sig genom ett fördrag, i Nürnberg 1538,
under ledning af kurfursten af Bajern. Kejsaren
såg sig emellertid, på grund af förvecklingar med
Frankrike och Turkiet, nödsakad till en försonlig
politik och tålde till och med, att förbundet 1542
fördref hertig Henrik af Braunschweig och i hans land
genomförde reformationen. Men sedan fred slutits med
Frankrike och vapenstillestånd ingåtts med turkarna,
fann kejsaren, dertill eggad af påfliga stolen, tiden
lämplig att afkasta masken gent emot de sinsemellan
oense förbundsmedlemmarna. Och så utbröt 1546
det schmalkaldiska kriget, som på det uslaste sätt
fördes å förbundets sida, der operationerna ständigt
förlamades genom furstarnas och krigshöfdingarnas
envishet och egennytta. Sedan åtskilliga
protestantiska furstar, bland dem hertig Morits
af Sachsen, svikit sina meningsfränder, upplöstes
förbundshären, som låtit kejsaren obehindradt draga
till sig först italienska och sedan nederländska
hjelptrupper, och som derefter låtit drifva sig
utefter Donau in i Schwaben. Alla de sydtyske
förbundsmedlemmarna måste underkasta sig kejsaren
och betala hög krigskostnadsersättning. Kurfursten
af Sachsen, hvilken skyndat försvara sitt eget
land och till en början vunnit framgångar mot
hertig Morits, blef 1547 slagen vid Mühlberg
och tillfångatagen. Derefter måste landtgrefven af
Hessen gifva sig på nåd och onåd. Sedan följde den
ena underkastelsen efter den andra, och förbundet
var upplöst. Jfr Maurenbrecher, »Karl V und die
deutschen protestanten» (1865), G. Voigt, »Die
geschichtschreibung über den schmalkaldischen krieg»
(1874), M. Lenz, »Die kriegführung der schmalkaldener
gegen Karl V an der Donau» (»Hist. zeitschr.» 1883)
m. m.
Schmalkaldiska kriget. Se Schmalkaldiska förbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
