- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
685-686

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schmalz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Schnack (Snack), Peter, ämbetsman, född 1632 i
Nyköping, blef 1653 hofkontrollör hos drottning
Kristina, 1656 kanslist och 1661 advokatfiskal i
Bergskollegium, 1667 sekreterare i Kammararkivet,
1668 assessor i Kammarrevisionen, med rätt att
disponera stora sjötullsmedlen i Sverige och Finland,
1685 direktör i nämnda revision, 1689 kammarråd och
1710 landshöfding på Gotland, hvilken befattning han
dock 1711 på grund af blindhet lemnade, hvarefter
han i stället blef chef i Kammarkollegium och
Statskontoret. Död 1713 i Stockholm. En af Sveriges
skickligaste ämbetsmän på sin tid, var S. mycket
använd vid reduktionens genomförande, särskildt såsom
kronans ombud vid tvister, som uppstodo med anledning
af reduktionen. – Hans son, Erik S., f. 1667, d. i
början af 1700-talet, blef baron och öfverste i
kejserlig tysk tjenst samt tjenade för öfrigt äfven
i en spansk här i Afrika.

Schneckenburger, Matthias, tysk protestantisk
teolog, född 1804 i Thalheim i Württemberg, blef
1834 teologie professor i Bern. Död 1848. S. är bekant
genom sina skarpsinniga och omfattande forskningar
inom symboliken. Bland hans skrifter märkas:
Vergleichende darstellung des luth. und reform.
lehrbegriffs
(1855), Kleinere prot. kirchenparteien
(1863), Über den zweck der apostelgeschichte (1841)
m. fl.

Schneckenburger, Max, tysk skald, född 1819 i
Thalheim i Würtemberg, död 1849 som delegare i ett
jerngjuteri vid Bern, författade 1840 dikten Die
wacht am Rhein,
som vid utbrottet af fransk-tyska
kriget 1870 blef Tysklands nationalsång. Hans enka
och barn erhöllo, liksom kompositören K. Wilhelm,
en nationalpension af 1,000 thlr. En samling
Deutsche lieder af S. utkommo 1870.

Schneeberg [schneb-], bergsstad i sachsiska kretsen Zwickau,
vid Schneeberg–Niederschlema-banan. 8,018
innev. (1885). Staden eger en vacker kyrka med
målningar af L. Cranach, gymnasium, realskola och
lärareseminarium. De förnämsta industrierna äro
maskinstickning samt tillverkning af spetsar, tyll,
dockor m. m. Grundadt omkr. 1471, blef S. tidigt
betydande genom den kringliggande traktens rikedom
på silfver-, kobolt-, tenn och jernmalmer, hvilka
numera hufvudsakligen bearbetas vid den närbelägna
staden Neustädtel.

Schneekopf [schnek-], bergstopp i Thüringerwald,
belägen i södra delen af hertigdömet
Sachsen-Gotha. Höjd 978 m. S. krönes af ett 21
m. högt utsigtstorn.

Schneekoppe [schnek-], Riesenkoppe, Riesengebirges
högsta topp, en stympad granitkägla, med en höjd af
1,605 m. Den schlesisk-böhmiska gränsen går fram
öfver sjelfva spetsen.

Schneidemühl (P. Pila), stad i preussiska
regeringsområdet Bromberg (Posen), vid Küddow och
Berlin–Dirschau-banan. 12,259 innev. (1885). Gymnasium
och döfstummeanstalt. Jernindustri och
papptillverkning. Glashyttor finnas i stadens närhet.

Schneider, Johann. Se Agricola, Johann.

Schneider, Johann Gottlob, tysk filolog, f. 1750 i
Kollmen i Sachsen, blef 1776 professor i döda språk
vid universitetet i Frankfurt a. d. O. och 1811 i
Breslau. Död 1822. Utom bearbetningar af åtskilliga
fornklassiska författares skrifter utgaf S. ett
Grosses kritisches griechisch-deutsches wörterbuch
(1797–98; 3:dje uppl. 1819–21), hvilket var det första
i sitt slag i Tyskland och utgjorde grundlaget för
det sedermera af Passow utarbetade lexikonet.

Schneider, Johann Christian Friedrich, tysk musiker,
f. 1786, röjde tidigt anlag för komposition samt
gjorde redan på gymnasiet mässor och stycken
för harmonimusik. 1807 blef han organist i
Leipzig och 1821 hofkapellmästare i Dessau. På
sistnämnda plats utvecklade han en flitig och ansedd
verksamhet som lärare, teoretiker och komponist,
ryckte upp hoforkestern, bildade en kyrkokör
och en »liedertafel», bragte sångakademien
i flor samt öppnade en musikskola (1829), som
först genom Leipzigkonservatoriets bildande blef
öfverglänst. S. ansågs som en af de talangfullaste
epigonerna af Haydn-Mozartska riktningen; knappt
kunde en musikfest föranstaltas i Tyskland utan
hans medverkan antingen såsom dirigent eller
tonsättare och upprepade gånger uppfördes hans
nu nästan glömda oratorier Das weltgericht,
Die sündflut, Das verlorne paradies, Pharao,
Absalon
m. fl. Han skref dessutom mässor, hymner,
motetter, koraler, operor, symfonier, uvertyrer,
stråkensembler, sonater, manskvartetter m. m. Som
musikskriftställare gjorde han sig känd genom
Elementarbuch der tonsetzkunst (1820), Vorschule
der musik
(1827), Handbuch des organisten (1829–30)
m. m. Död 1853. Hans fader och hans broder, båda med
namnet Johann Gottlob S., voro berömda orgelspelare.
A. L.

Schneider, Eugène Joseph, fransk industriidkare och
statsman, f. 1805 i Nancy, erhöll 1830 ledningen
af jernverken i Bazeilles och blef 1836 chef
för de stora mekaniska verkstäderna i Creuzot,
hvilka han utvecklade till de mest betydande i
Frankrike. Januari–April 1851 var han åkerbruks-
och handelsminister i den s. k. »fackministèren»,
och efter statskuppen valdes han till medlem
af lagstiftande kåren, hvars president han var
1865–70, efter att sedan 1852 hafva varit dess vice
president. Han dog 1875.

Schneider, Louis, tysk skådespelare och
skriftställare, f. 1805 i Berlin, blef redan 1820
engagerad vid kungl. teatern i Berlin och vann der
popularitet som en ypperlig komiker. 1848 lemnade han
skådespelareyrket samt egnade sig företrädesvis åt
skriftställeri, på samma gång som han var konungens
föreläsare och privatbibliotekarie, med titel
först af hofråd och slutligen geheime hofråd. Död
1878. S. offentliggjorde en mängd bearbetningar
och öfversättningar af engelska, spanska, franska
och ryska teaterstycken, i den af honom under
psevdonymen C. W. Both utgifna »Bühnenrepertoire des
auslandes». För öfrigt skref han Schauspielernovellen
(1839), Die gallerie der kostüme (1844–47),
intressanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free