- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
687-688

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schneidewin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

memoarer Aus meinem leben (1879–80), romaner,
historiska arbeten m. m.

Schneidewin, Friedrich Wilhelm, tysk filolog, född
1810 i Helmstedt, blef 1837 professor i Göttingen och
dog derstädes 1856. Han är känd företrädesvis genom
sina värdefulla upplagor af Sofokles och Martialis.

Schneller, musikt., detsamma som pralldrill. Se
Mordent.

Schneller, Christian, tirolsk skriftställare, född
1831 i Holzgau, sedan 1869 skolinspektör i Innsbruck,
har utgifvit diktsamlingen Aus den bergen (1857), de
episka dikterna Am Alpsee (1860) och Eldorado (1871)
samt Die romanische volksmundarten in siidtirol
(1870), Skizzen und kulturbilder aus Tirol (1877)
m. m.

Schnepf l. Schnepff, Erhard, schwabisk reformator,
född 1495 i Heilbronn, blef 1528 professor i
Marburg och landtgrefve Filips af Hessen förtrogne
rådgifvare. Efter att på Ulriks af Würtemberg
begäran hafva genomfört reformationen i dennes
hertigdöme utnämndes han 1544 till professor
i Tübingen, men måste 1548 lemna detta ämbete på
grund af sina strängt lutherska åsigter. Död 1558
som professor och superintendent i Jena.

Schnitler, Diderik Thomas Johannes, norsk
krigshistoriker, född 1833, blef 1854 officer och 1872
anställd som kapten vid generalstaben. 1881 blef han
öfverstelöjtnant med ett särskildt för honom beviljadt
arvode. Död 1888. S. utvecklade i många år en
betydande verksamhet som krigshistoriker; afhandlingar
af honom finnas spridda i åtskilliga tidskrifter
och kalendrar. Hans förnämsta verk är Almindelig
krigshistorie
(1878–85, till slaget vid Lützen),
hvilket arbete vunnit allmänt erkännande. 1874 utgaf
han en populär skrift, Det förste aarhundrede af
den norske hærs historie.
Y. N.

Schnitter, Johann. Se Agricola, Johann.

Schnitzeljagt är ett slags ryttareidrott eller
lek efter mönstret af de engelska räfjagterna. Vid
schnitzeljagten öfvertager en god ryttare räfvens
rol, och en ryttareskara gör hundarnas tjenst vid
förföljandet. Jagten försiggår på det sättet, att
»räfven» ger sig af i förväg, i någon oländig och
trädbevuxen mark, samt här och der, till ledning för
»hundarna», kastar ut pappersstycken, »schnitzel»
(hvaraf lekens namn), och den fortgår tills någon af
»hundarna» upphunnit den jagade och lagt sin hand
på hans axel. Såväl härvid som vid den engelska
räfjagten med verklig räf och verkliga hundar
sättes ryttarnas skicklighet på prof, och detta är
syftemålet med schnitzeljagten, hvilken mest idkas
af kavalleriofficerare.

Schnitzer, Eduard (merendels kallad Emin Pasja),
afrikaforskare, föddes d. 28 Mars 1840 i Oppeln i
preussiska Schlesien. Hans föräldrar voro judar,
men öfvergingo, medan han ännu var späd, till den
evangeliska bekännelsen. Efter att hafva genomgått
gymnasiet i Neisse studerade S. medicin i Breslau
och Berlin samt promoverades 1864 till medicine
doktor. Redan s. å. lockades han af håg för resor och
naturhistorisk forskning att söka sin lycka i
främmande land; han begaf sig till Turkiet, der han vann
anställning såsom läkare hos Ismael Hakki Pasja. I
dennes följe gjorde han vidsträckta resor genom
Armenien, Syrien och Arabien, samt begaf sig 1876,
efter ett besök i sitt hem, till Egypten, der han
anställdes såsom läkare vid den i Sudan stationerade
truppstyrkan. Han antog nu namnet Emin (den trogne);
hans befordringar i egyptisk tjenst hafva efter
hvartannat förvärfvat honom titlarna efendi, bej och
slutligen (1886) pasja, men han har icke, såsom, någon
gång påståtts, öfvergått till muhammedanismen. Kort
efter sin ankomst till Sudan, erhöll han af den
egyptiska Eqvatorialprovinsens dåv. guvernör, Gordon
Pasja, uppdrag att besöka de söder om denna provins
belägna negerrikena. I Juli och Augusti 1876 befann
han sig hos den genom Stanley bekanta konung Mtesa
i Uganda, och på återvägen från denna, beskickning
fick han af den till Europa hemvändande Gordon i
uppdrag att besöka Unjoros herskare Kabrega i dennes
residens öster om Albert Njansa (1877). Efter
en ny beskickning till Mtesa stod han på väg till
Europa, då han fick befallning att åter gå mot
söder för att såsom guvernör öfvertaga ledningen
af Eqvatorialprovinsen (1878). Under en lång tid
derefter hörde man intet från honom, enär Nilens lopp
var spärradt af växtbankar, s. k. »sedd». Först 1880
lyckades Marno med ångare genombryta dessa hinder
och återställa förbindelsen med Emin, som under
tiden gjort vidsträckta resor i sin provins. Sedan
år 1881 de vester om Nilen belägna Njam-Njam- och
Monbuttu-områdena blifvit lagda under hans styrelse,
besökte han äfven dessa, öfverallt kraftigt ock
framgångsrikt verkande för införande af fred och
säkerhet i det af egyptiska ämbetsmäns förtryck
och slafjägares härjningar hemsökta landet. Vid ett
besök i Kartum 18S2 fann han redan det af mahdin
ledda upproret i fullt utbrott, och från hösten
1883 var derigenom allt förbindelse med Egypten och
Europa för honom af stängd. Ända till Jan. 1885 var
S. dock fri från anfall af mahdisterna. Då tågade
en fientlig skara mot Eqvatorialprovinsens hufvudort
Ladó, Emin uppmanades att underkasta sig mahdin,
men utan känd anledning fullföljde icke fienden sitt
eröfringståg, hvilket Emin antagligen ej haft makt att
motstå. Den från norr hotande faran förmådde honom
dock att förlägga sitt residens till Wadelai högre
upp vid Nilen samt att indraga flere af sina mest
framskjutna stationer. Med en styrka af omkr. 1,500
negersoldater, under befäl af egyptiska officerare,
höll han inemot ett tjugutal platser besatta,
från Ladó vid Nilen i norr till Mswa vid Albert
Njansa i söder. Kommunikationen mellan de sydligaste
stationerna uppehölls genom tvänne små ångare. Med den
yttre verlden lyckades han dock ej på länge, trots
ifriga bemödanden, att sätta sig i förbindelse. Först
mot slutet af 1886 fick man i Europa vetskap om hans
belägenhet genom dr W. Junker, hvilken också af
mahdisternas uppror blifvit instängd i Sudan, men nu
banat sig väg till Afrikas vestkust. Intresset för
»fångarna i Sudan» – hos


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free