Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schopenhauer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppl. 1870), Die welt als wille und vorstellung (1818,
5:te uppl. 1879), hans förnämsta verk, samt Die beiden
grundprobleme der ethik (1841, 3:dje uppl. 1881).
L. H. Å.
Schoreel, Jan van. Se Scorel.
Schorlemer-Alst, Burghard von, friherre, tysk
politiker, född på Herringshausen vid Lippstadt 1825,
var ulanofficer 1845–57 och har sedan dess egnat
sig åt landthushållningens utveckling. Som medlem af
preussiska abgeordnetenhaus sedan 1870 och af tyska
riksdagen 1870–85, har han tillhört det ultramontana
partiet samt med ytterlig hänsynslöshet uppträdt
mot Bismarck i debatterna om jesuiternas utvisning,
om de s. k. majlagarna och landstormen.
Schorn, Johann Karl Ludwig von, tysk konsthistoriker,
född 1793 i Kastell i Franken, blef 1826 professor i
konsthistoria och estetik i München samt öfvertog
1833 ledningen af konstskolan och konstsamlingarna
i Weimar. Död 1842. Skrifter: Beschreibung
der Münchener glyptothek (1830), Theorie der
bildenden künste (1835), en genom sina noter utmärkt
öfversättning af Vasari (forts. af E. Förster,
1832–49) m. fl. 1820–41 redigerade han »Kunstblatt». –
Hans brorson, Karl S., f. 1803 i Düsseldorf, d. 1850
som professor vid konstakademien i München, var en
framstående historiemålare.
Schotanus, Petrus, holländsk stillebensmålare,
f. i Britswerd, blef 1638 borgare i Leeuwarden, der
han synes hafva varit bosatt. S. målade vanligen
böcker, jordglober och döda foglar, ordnade på en
bordsskifva. Hans taflor äro mycket sällsynta. En
finnes dock på Eriksbergs slott och en annan
i en privatsamling i Stockholm, daterad 1663.
O. G-g.
Schotel, Jan Kristian, berömd holländsk sjömålare,
f. 1787 i Dortrecht, d. 1838 i Haag, var elev af
M. Schoumans, tillsammans med hvilken han målade
Fransmännens återtåg från Dortrecht 1814 och
Holländarnas-engelsmännens bombardemang af Alger
1816. S. var sin tids ypperste sjömålare. Många taflor
af honom finnas i ryske kejsarens ego.
Schott, Wilhelm, tysk orientalist, f. 1802 i Mainz,
blef 1838 professor i filologi vid universitetet i
Berlin och kallades 1841 till medlem af dervarande
vetenskapsakademi. Död 1889. S. gjorde sig berömd
hufvudsakligen genom sina forskningar rörande språket
och kulturen i norra och östra delarna af Asien. I
sina Altaische studien (1860–72) lemnade han sålunda
högst vigtiga bidrag till kännedomen om de tatariska,
finsk-tatariska och tschudiska språkklasserna, liksom
han i sin Chinesische sprachlehre (1857) gjorde epok
i de enstafviga språkens grammatiska behandling. Bland
hans arbeten märkas för öfrigt: Über die chinesische
verskunst (1857), Über den buddhismus in Hochasien und
in China (1844), Älteste nachrichten von mongolen und
tataren (1846), Über die echten kirgisen (1864) m. fl.
Schottisch, ett slags runddans i 2/4 takt, liknande
polkan, först dansad i England 1848. Den
bör ej förblandas med écossaise (se d. o.),
en skotsk kontradans, införd i
Frankrike mot slutet af förra årh.
A. L.
Schou [skau], Ludvig Abelin, dansk målare, född 1838
i Slagelse, var lärjunge först af Simonsen och sedan
af Marstrand, genomgick derefter konstakademien och
begaf sig 1864 till Italien, men dog der redan 1867,
i kolera, medan hans talang, under inflytande af
söderns folklif, befann sig i stark utveckling. Ph. W.
Schoultz, Johanna Karolina Ulrika von, finsk
sångerska, f. i Stockholm 1813, studerade först under
Craelius, uppträdde 1828 på konsert i Stockholm,
fortsatte sina studier för Siboni (i Köpenhamn),
Romani och Veluti (i Italien), debuterade 1833
såsom Anna Bolena på italienska operan i Paris samt
skördade derefter lagrar i flere italienska städer
(oriktig är dock uppgiften, att hon skulle varit
»den första nordiska sångerska, som sjöng i söderns
länder», ty fru Wässelius-Casagli triumferade redan
1820 på operan i Turin). Hon gifte sig 1842 med
ingeniören E. V. Brand och dog 1863 i Helsingfors,
efter långvarigt bröstlidande. K.
Schoutbynacht [skautbej-], Holl. (egentl.
»uppsyningsman under natten»), sjöv., äldre benämning
på en svensk sjöofficersgrad, motsvarande hvad som
sedan 1771 kallats konteramiral. Titeln härstammar
från Holland, inom hvars marin den ännu förekommer.
L. H.
Schouw [skau], Joakim Frederik, dansk naturforskare
och politiker, född d. 7 Febr. 1789 i Köpenhamn,
fick 1804 plats på en sakförares kontor, men
använde sina lediga stunder till studier samt
blef 1808 student och 1811 juris kandidat. Redan
tidigt egnade han sig åt botaniken, och på en resa
i Norge 1812 fick han blick för växtgeografiens
betydelse. 1816 tog han doktorsgraden. 1817–20 gjorde
han en resa i Italien för att i dess flora söka ett
mellanled mellan det tropiska bältets växtverld,
som Alex. v. Humboldt skildrat, och Karpaternas
och Lapplands, som Wahlenberg behandlat. Efter sin
hemkomst blef S. 1821 e. o. professor i botanik och
utgaf följande år sitt förnämsta verk, Grundtræk til
en almindelig plantegeographie, hvarmed han blef den
egentlige grundläggaren af växtgeografien. Frukten
af en ny resa i Italien och Frankrike, 1829–30,
blef hans Tableau du climat et de la vegetation de
l’Italie (I, 1839), jämte en serie lärda afhandlingar
i »Videnskabernes selskabs» skrifter. Det var dock
ej endast åt botaniken S. egnade sina krafter. 1826
utgaf han en omfattande Skildring af vejrligets
tilstand i Danmark och 1828 ett Specimen geographiae
physicae comparativa, hvarmed han öppnade en serie
arbeten om den jämförande jordbeskrifningen, bland
hvilka det vigtigaste var Europa, en let fattelig
naturskildring (1832, 2:dra uppl. 1835; öfvers. på
flere språk, på svenska 1838). Genom sistnämnda
arbete utöfvade han ett stort inflytande på den
geografiska undervisningen såväl i sitt fosterland
som annanstädes. Dertill slöt sig 1851 hans Pröver
på en jordbeskrivelse (behandlande Söderhafsöarna,
Egypten och Italien), i hvilket arbete han närmare
framställde sin uppfattning af huruledes geografien skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
