- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
701-702

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schopenhauer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvecklas till ett sammanhängande läroämne, i stället för
att vara en lös förening af statistik, topografi
och naturvetenskap. S. hade också en vigtig
andel i naturhistoriens införande som läroämne i
skolorna. För utbredning af naturhistorisk kunskap
bland allmänheten verkade han särskildt genom en
serie ypperliga Naturskildringer (2 bd, 1837–45,
2:dra uppl. 1856). S. tog vidare en mycket verksam
del i Danmarks politiska lif. Redan 1831 framträdde
han med sin »Dansk ugeskrift» (8 bd, 1831–36), som
först hade till syfte att utbreda nyttiga kunskaper,
men som snart tillika blef organ för frisinnade
åsigter om politiska förhållanden.
1834 var han upphofsman till en adress
till konungen emot ytterligare inskränkningar i
tryckfriheten, och då denna anhållan hånfullt
tillbakavisades, var han följande år en af stiftarna
af »Trykkefrihedsselskabet», den första
samlingspunkten för den vaknande oppositionen.
1835 utnämnde konungen honom till universitetets
representant i ständerförsamlingarna, som
derefter bägge valde honom till sin ordförande.
I sistnämnda egenskap, till och med 1840,
utbildade han de dittills okända parlamentariska
formerna och betonade kraftigt ständernas rätt
gent emot den kongl. kommissarien. Men detta
uppträdande misshagade Kristian VIII, och 1842
blef S. ej å nyo utnämnd till representant. Hans
meningsvänner tillbjödo sig att skaffa honom
valbarhet genom att köpa honom en fast egendom,
men han afvisade detta förslag. Deremot återtog han
sin publicistiska sysselsättning, med utgifvandet af
»Dansk ugeskrift», hvars andra serie (1842–46, 8 bd),
jämte dess fortsättning, »Dansk tidsskrift»
(1847–51, 5 bd), långt mer än den första behandlade
politiska och nationella spörsmål. S.
uttalade sig med fyndighet och kraft för en
konstitutionel författning, ehuru visserligen
på en mycket konservativ grundval, och för
en närmare sammanslutning mellan Slesvig och
konungariket. 1843 stiftade han »Föreningen for
danskhedens bevarelse i Slesvig» och framkallade för
samma ändamål 1844 en adress till konungen.
Den slesvigska frågan utgjorde likaledes innehållet
i den flygskrift, som han efter Kristian
VIII:s död utgaf tillsammans med H. N. Clausen, Ved
thronskiftet 1848.
Under Mars månad 1848
var S. naturligtvis en af det nationalliberala
partiets ledare. Derefter blef han ordförande i de
två sista ständerförsamlingarna och slutligen i
den grundlagstiftande riksförsamlingen 1848–49. Det
tillbjöds honom ock att ingå i Novemberministèren,
men han afslog anbudet. S. dolde icke sina
betänkligheter angående den utsträckta valrätt,
som denna gång tilläts, och uttalade sig 1849
öppet för en delning af Slesvig framför den
sjelfständiga ställning, som påtänktes för detta
land, och som sedan förde till dess fullständiga
förlust. 1850 valdes S. till landstingsman, men tog
endast obetydlig del i förhandlingarna. Ordinarie
professor 1845, etatsråd 1847 och sedan 1841
direktör för botaniska trädgården, dog han d.
28 April 1852. Hans byst i brons (af
H. Bissen) uppsattes 1857 framför universitetet.
E. Ebg.

Schouwen [skauen], ö vid kusten af nederländska
provinsen Zeeland, tillika med Duiveland utgörande
norra delen af denna provins. Areal 160 qvkm. 18,000
innev. Ostronfiske. Ön har ofta varit utsatt för
öfversvämmningar. Dess största stad är Zierikzee.

Schrader, Julius Antonio, tysk historie- och
porträttmålare, f. 1815 i Berlin, studerade i
Düsseldorf och Rom samt blef 1851 professor vid
konstakademien i Berlin. S. tillhör de belgiske
koloristerna samt utmärker sig för ypperlig teknik
och historisk uppfattning. Af hans verk må nämnas
Öfverlemnandet af Calais (1847), Leonardo da
Vincis död
(1851), Karl I:s afsked från sin familj
(1855), Hyllning af kurfursten Fredrik I (1874) samt
förträffliga porträtt af A. von Humboldt, Cornelius
och Ranke.

Schrader, Eberhard, tysk orientalist,
f. 1836 i Braunschweig, professor efter
hvartannat i Zürich, Giessen, Jena och Berlin,
har vunnit berömmelse särskildt för sina
assyriologiska forskningar. Skrifter: Studien zur
kritik und erklärung der biblischen urgeschichte

(1863), Die keilinschriften und das Alte testament
(1872; 2:dra uppl. 1883), Keilinschriften und
geschichtsforschung
(1878) m. m.

Schram [skram], Peter Ludvig Nikolai, dansk sångare,
född d. 5 Sept. 1819 i Köpenhamn, debuterade
1841 på kungl. teatern derstädes-och vann snart
allmänhetens ynnest som en ypperlig dramatisk sångare
(basbaryton). Bland hans förnämsta roller må nämnas
Leporello i »Don Juan», Bartholo i »Barberaren» och
»Figaros bröllop» samt Mefistofeles i »Faust». Men
äfven i vådevillen och skådespelet har S. visat sig
framstående (flere holbergska roller). 1866 blef han
kungl. kammarsångare. E. Ebg.

Schrauf, Albrecht, österrikisk mineralog, född
1837 i Wien, sedan 1874 professor vid dervarande
universitet, har författat utmärkta arbeten,
särskildt kristallografiska. Hans förnämsta verk är:
Lehrbuch der physikalischen mineralogie (1866–68).

Schreckhorn l. Gross Schreckhorn, en af de högsta
spetsarna på Bern-alperna, inom schweiziska kantonen
Bern, n. om Finsteraarhorn. Höjd 4,080 m. S. bestegs
första gången år 1861 af engelsmannen Leslie Stephen.

Schreuder, Hans Paludan Smith, norsk missionär, född
d. 18 Juni 1817 i Sogn, blef 1835 student och 1842
teologie kandidat. 1843 reste han till Sululandet,
der han grundade en mission. 1866 blef han vid sitt
besök i hemlandet vigd till biskop. Död i Natal d.
27 Jan. 1882. S. utgaf bl a. en grammatik
öfver sulu-språket (1850). Y. N.

Schrevelius, Fredrik Gustaf Georg, universitetslärare,
rättslärd, f. 1799 i Karlskrona, blef 1817 student i
Lund, 1820 filos. magister, 1824 docent i juridiska
fakulteten, 1827 e. o. och 1839 ord. adjunkt i samma
fakultet samt 1844 professor i civilrätt. Han dog i
Lund d. 28 Mars 1865. S. utöfvade som akademisk lärare ett
ganska stort inflytande. Som juridisk författare
utgaf han, utom åtskilliga smärre afhandlingar,
några högt ansedda handböcker:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free