- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
709-710

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schröder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

goda minne bedref, verkade dock, att denne hittills
så mycket använde gunstling från 1786 miste allt
inflytande. Nämnda år blef han t. f. landshöfding i
Upsala län. S. å. kallades han till en af de aderton
i Svenska akademien. År 1791 blef han hedersledamot af
Vitterhetsakademien. 1792 vardt han t. f. hofkansler,
den sista utnämning, som af Gustaf III vederfors
honom. Efter denne konungs död mottog S. Upsala
höfdingdöme, men fick sitt afsked derifrån 1794,
misstänkt för delaktighet i Armfelts anslag mot
förmyndareregeringen. Han dog d. 30 Aug. 1795 i stor
fattigdom vid Ulriksdal på lägenheten Järfva, hvilken
han af Gustaf III erhållit på lifstid och som var den
enda öfverlefvan af hans lysande vilkor. S. var en
för sin tid utmärkt komediförfattare. Som sådan
utgaf han Rångedalsriddaren (1788), Fjäsken
eller den beställsamme
(1791) och Sladdret eller
fjäskens mirakler
(s. å.). Vidare offentliggjorde han
åtskilliga tal och parodier. I handskrift efterlemnade
han en samling fragmentariska Anteckningar till konung
Gustaf III:s historia
(utg. 1851 af K. V. Lilliecrona,
tillsammans med den mellan S. och konungen förda
brefvexlingen). – Hans maka, Anna Charlotta S.,
född von Stapelmohr, f. 1754, d. 1792, var en
typisk representant för den tidens lätta och qvicka
sällskapston. Hans broder Herman S., f. 1749, d. 1802
som biskop i Karlstads stift, fick genom sin broder
statssekreteraren, jämte biskopsstiftet, vården
och – inkomsten af nio församlingar och blef dermed
ett lysande exempel på denne broders oförsvarliga
sätt att handhafva de ecklesiastika ärendena.
A. U. B.

Schrötter, Anton, von Kristelli, född 1802 i
Olmütz, blef 1834 professor i kemi och fysik
i Graz och 1843 i Wien samt 1868 direktor för
myntverket derstädes. Sistnämnda år blef han ock
adlad. Död 1875. S. är känd som upptäckaren af den
amorfa fosforn. Skrifter: Die chemie nach ihrem
gegenwärtigen zustande
(1847–49) m. fl.

Schtschedrin (Stjedrin), psevdonym för den
ryske författaren M. Saltykov.

Schubart, Johann Christian S. von Kleefeld, tysk
agronom, född i Zeitz 1734, var först linneväfvare
och 1760 krigskommissarie vid de i Berlin förlagda
engelska hjelptrupperna, men skötte sedan 1769
sina landtegendomar. Med outtröttlig energi
arbetade S. för införandet af nya foderväxter,
särskildt klöfver, samt genomdref upphäfvandet
af de s. k. betesservituten i Sachsen. Hans
Ökonomisch-kameralistische schriften utkommo 1783–84
i 6 bd. Död 1787.

Schubart, Christian Friedrich Daniel, tysk skald,
tillhörande sturm- und drangperioden, född 1739
i den schwabiska staden Sontheim, studerade
teologi i Erlangen, men måste med en genom ett
tygellöst lefnadssätt förstörd helsa begifva sig
till föräldrahemmet, i hvars omnejd han någon tid
uppehöll sig som hjelpprest och organist. Utnämnd
till musikdirektör i Ludwigsburg 1768, blef han för
sina utsväfningar och satiriska dikter satt i fängelse
och sedan utvisad ur Würtemberg. 1774–77 utgaf
han i Augsburg och Ulm »Deutsche chronik», det
första verkliga tyska folkbladet, en tidskrift,
som genom sin patriotism och frisinthet vann stort
bifall. Men lockad öfver på würtembergskt område,
fängslades han 1777 och sattes på Hohenasperg, hvilket
han icke lemnade förrän 1787, då han utnämndes till
hertigl. hofmusikdirektör och teaterförfattare i
Stuttgart. Död 1791. Hans Sämmtliche gedichte
(1785–86; ny uppl. 1884) utmärka sig med få undantag för
svulst och sjelfsvåld i formens behandling. Biogr.
af Strauss (1849), Hauff (1885) och Nägele (1888).

Schubert, Friedrich Theodor von, rysk general,
f. 1789 i Tyskland, d. 1865 i Stuttgart, var från
1822 chef för den nyupprättade topografiska kåren i
Petersburg. Under hans ledning utkommo en specialkarta
öfver vestra Ryssland (1826–40; 59 blad), en passkarta
öfver det europeiska Ryssland och Kaukasuslanden samt
den första tillförlitliga kartan öfver Östersjön
(1833). Skrifter: Exposé des travaux astronomiques
et géodésiques exécutés en Russie dans un but
géographique jusqu’a l’année 1855
(1855) m., fl.

Schubert, Frans Peter, österrikisk tonsättare,
viskompositionens största namn, föddes d. 31
Jan. 1797 i Lichtenthal, en af Wiens förstäder,
hvarest hans fader var skollärare. Hans ovanliga
musikaliska anlag upptäcktes tidigt af fadern, som gaf
honom den första undervisningen i violinspel. Hans
sköna sopran förskaffade honom 1808 inträde i den
s. k. konvikten, en konstskola för hofkapellet. Den
obetydliga kompositionsundervisning han der åtnjöt
af Rucziszka – som förklarade att S. »redan förut
kunde allting och måtte hafva lärt af himlen» –
torde för hans utveckling varit af mindre betydelse
än de orkesteröfningar, i hvilka han deltog. Då
han synes hafva saknat smak för bokliga studier,
lemnade han konvikten redan 1813, och för att
undgå konskription tog han straxt derefter plats
som lärare i faderns skola, der han likväl hade
tid öfrig till flitigt komponerande (Erlkönig,
Wanderer m. fl. af de bästa sångerna sågo dagen
före hans 20:de år!). Från skolundervisningens släp
befriades han 1817 genom en vän, Franz v. Schober,
som tog honom hem till sig och länge understödde
honom med penningar. Genom samme vän blef han bekant
med sångaren Michael Vogl, som blef den förste och
en af de bäste tolkarna af hans visor. S. förmådde
lika litet som Mozart grunda sig någon oberoende
existens, och hans misère var till och med tidtals
vida större än dennes. Den enda anställning han
hade var såsom musiklärare hos grefve Esterházy, på
landtgodset Zelész i Ungern, under sommarmånaderna
1818 och 1824. För öfrigt var han hänvisad till
honoraren för sina kompositioner, hvilka trots hans
mot slutet växande popularitet betaltes skamlöst uselt
af giriga förläggare, som sedan på honom förtjenade
hela förmögenheter. S. förstod alls icke att poussera
sig eller »imponera på aristokratien», såsom Beethoven
med sjelfkänsla sade sig kunna; han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free