Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schütz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertullinspektören Trotzig på Blockhusudden utanför
Stockholm. Den undervisning, som hon i barndomen
åtnjöt, afbröts i hennes elfte år, till följd
deraf att hennes fosterfader måste göra cession
och kort derefter dog. Fjorton år gammal, blef hon
genom förmögna slägtingars försorg satt i en större
flickskola och tillbragte der tvänne år. 1840 blef
hon gift med professor Schwartz.
Fru S., som redan under sin flicktid sysslat
med författareskap, ehuru ej offentligen, erhöll
först 1851 af sin man, hvilken var en stor fiende
till qvinnors uppträdande som författarinnor,
tillstånd att söka förläggare till en af sina
berättelser. Samma år utkom, under psevd. Fru
M. S. S.***, hennes första novell, Förtalet (2:dra
uppl. 1863). Såväl i denna som ock i hennes närmast
följande arbeten skönjes en stark påverkan dels
af Wetterberghs då mycket populära tendensromaner,
dels af den samtida franska romanliteraturen, hvars
kanske bästa egenskap, en rask och fyllig dialog,
författarinnan med framgång efterbildade. Bland hennes
romaner under förra hälften af 1850-talet märkas De
värnlösa (1852, 3:dje uppl. 1886) och Skildringar
ur familjelifvet (1854). I den strid, som vid samma
tid fördes om qvinnans frigörelse, deltog hon genom
följetongromanen Emancipationsvurmen (i bokform 1860;
3:dje uppl. 1886). Efter sin mans död, 1858, måste
fru S. af ekonomiska skäl på fullt allvar egna sig åt
författareskapet. Stort rykte vann hon med romanen
Mannen af börd och qvinnan af folket (1858, 3:dje
uppl. 1878); skildringen är synnerligen liflig och
spännande, men också rätt ensidig, så till vida som
den alltför mycket färglägges af hennes motvilja för
det privilegierade adelsståndet. Samma förtjenster och
fel framträdde i de följande romanerna: Ett hämdens
offer (1859; 2:dra uppl. 1866), Arbetet adlar mannen
(s. å., 2:dra uppl. 1879), Ädlingens dotter (1860),
Skuld och oskuld (1861; 2:dra uppl. 1886), Börd och
bildning (s. å.; 2:dra uppl. 1890) m. fl. Samtidigt
utgåfvos i bokform nästan alla de många större och
mindre berättelser, hvilka hon förut offentliggjort
i tidningar och kalendrar, hvadan det »framsvallade
öfver bokhandelsdiskarna en verklig uppsjö på noveller
och romaner af den populära författarinnan». Delvis
genom bekantskap med K. V. A. Strandberg föranledd att
studera den engelska literaturen, särskildt Dickens
och Julia Kavanagh, inträdde fru S. derefter i en ny
period af sin författareverksamhet, då nämligen det
engelska inflytandet hos henne verkade en djupare och
bättre smakriktning. Positivspelarens son (1863), som
anses beteckna höjdpunkten af hvad hon åstadkommit,
hör till denna period. Vidare må nämnas: Guld och namn
(s. å.), Författarinnan och hennes man (1864), Den
rätta (s. å.), Ungdomsminnen (s. å.), Mina lefnadsöden
(1865), David Waldner (1866), Vexlande öden (1871)
och Sonsonen (1872). Fru S. tillhör således en af
våra mest produktiva författarinnor. De flesta af
hennes arbeten hafva blifvit öfversatta
på danska, tyska, franska och engelska, åtskilliga
äfven på holländska, magyariska och polska. Från 1863
hafva hennes romaner sålts och tryckts i Tyskland,
innan de utkommit i Sverige, och några bland dem hafva
utgifvits endast på tyska. Den stora popularitet,
som författarinnan således vunnit bland den läsande
allmänheten, har likväl ej till alla delar godkänts
af den offentliga kritiken, som tvärtom varit ganska
sträng. – En son till fru S., Eugène S., f. 1847,
fllos. doktor, f. d. docent i nordiska språk i Upsala,
sedan 1882 föreståndare för ett af honom upprättadt
flickläroverk i Stockholm, har författat arbeten
rörande svenska språket.
Schwartz, Adolf Fredrik, musiker, f. 1800 i Stockholm,
d. 1881 som f. d. tjensteman i hofkapellet och
k. teaterns bibliotekarie, arrangerade och komponerade
musiknummer för en mängd vådeviller och balletter,
hvarjämte han som bibliotekarie utmärkte sig för ett
utomordentligt ordningssinne. Musikaliska akademien
förvarar af honom en violinskola i manuskript.
A. L.
Schwartz, Marie Espérance von, född Brandt,
tysk skriftställarinna, känd under psevd.
Elpis Melena (en grekisk öfvers. af hennes eget
namn), dotter till en tysk bankir, föddes 1821 i
Hertfordshire i England. Hon har varit tvänne gånger
gift och merendels uppehållit sig på resor i Orienten,
i Italien, der hon 1867 vårdade Garibaldi under hans
fångenskap, samt på Kreta. Bland hennes skildringar,
som hafva ett visst etnografiskt intresse, märkas:
Memoiren eines spanischen piasters (1857), Hundert
und ein tag auf meinem pferd (1860), Garibaldi in
Varignano und auf Caprera (1864), Die insel Kreta
(1867), Garibaldi (1884) m. fl.
Schwarz, Berthold, egentl. Konstantin Ancklitzen,
tysk franciskanmunk i 13:de l. 14:de årh., för trolldom
fängslad, lär under sin fångenskap, genom en explosion
vid af honom företagna kemiska experiment, hafva
upptäckt krutets sammansättning och verkningar. Enligt
de flesta uppgifter skedde detta omkr. 1330, då,
likväl krutet redan var kändt i Europa.
Schwarz, Frederik, dansk skådespelare, född 1753
i Köpenhamn, debuterade 1772 och fick snart en
omfattande repertoar samt tog afsked 1810. Han
qvarstod dock till 1816 som instruktör, hvilken
befattning han innehaft alltsedan kammarherre
Warnstedt 1778, på hans eget föranstaltande,
blef direktör. S. stiftade 1777 »Det dramatiske
selskab», som blef af den största betydelse för
skådespelarekonstens utveckling, och utöfvade genom
sin öfverlägsna bildning stort inflytande på sina
kamrater. Han framhöll alltid betydelsen af natur
och sanning i konsten. S. var äfven en produktiv
dramatisk öfversättare. 1812 blef han tillika med
M. Rosing riddare af Dannebrogen, en då för tiden
mycket sällsynt utmärkelse. Död 1838. E. Ebg.
Schwarz, Karl Heinrich Wilhelm, tysk protestantisk
teolog, född 1812 på Rügen, blef 1849 professor i
Halle, 1856 hofpredikant och öfverkonsistorialråd i
Gotha samt 1877 generalsuperintendent. Död 1885. Med
en djupgående filosofisk bildning blef S. en af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
