Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwarze ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de af författningen gifna medlen, var han en
utpräglad framstegsman, då det gällde att genomföra
sociala och ekonomiska reformer. 1859 genomdref
han den grundlagsbestämmelse, som fastställde
representantplatsernas fördelning mellan stad och
land. Hans förnämsta verksamhet omfattade landets
bank-, mynt-, tull-, handels- och handtverksväsende,
på hvilka områden han lyckades genomföra frisinnade
reformer. Handelslagen af 1842 tillskrefs i väsentlig
mån honom. Han motsatte sig den 1857 antagna lagen om
fri handel på landet, men medverkade vid den följande
lagen af 1866, som aflägsnade en mängd qvarstående
inskränkningar. Som en varm vän af handelns frihet
var S. 1857 ifrig anhängare af mellanrikslagen, men
låg under för Ueland och Johan Sverdrup. Alltifrån sin
barndom hyste S. ett lefvande intresse för den norska
sjöfarten, och han hade sin del i dess utomordentliga
utveckling. Han arbetade ifrigt för att använda
bränvinet till beskattningsföremål och var alltid
verksam för att skaffa nykterhetssaken offentligt
understöd. Bankreformen 1842 var till stor del hans
verk; han medverkade äfven till hypoteksbankens
upprättande. Landtmannaintressena hade i honom en
varm vän; bl. a. tillkom den högre landtbruksskolan
på Aas delvis genom hans arbete. Hvarhälst det
gällde spörsmål om den högre undervisningen, sökte
S. att motarbeta de klassiska språkens inflytande och
framhäfva den reala riktningen. Som universitetslärare
utöfvade han ett predominerande inflytande inom den
juridiska fakulteten; hans personlighet påtryckte de
unge juristernas utbildning sin prägel och bestämde
deras studiers riktning. Han verkade derjämte genom
utgifvande af systematiska skrifter öfver den norska
rätten, Kommentar over den norske kriminalret (2
d.,1844–46, 3:dje uppl. 1882–83), Den norske proces
(3 d., 1849–58, nya uppl.), hvarjämte en framställning
af Den norske konkurslov utkom efter hans död
(1871). 1841 utgaf han en framställning af Den norske
handelsret. Hans 1840 påbörjade, ännu värdefulla verk
öfver Norges statistik är icke fullbordadt. 1832–33
deltog S. i redaktionen af veckoskriften »Vidar»,
i hvilken han skref flere uppsatser, liksom han
från 1836–46 deltog i redaktionen af tidningen
»Den konstitutionelle», i hvilken han hufvudsakligen
behandlade bankspörsmålen med öfverlägsen skicklighet;
en af dessa hans afhandlingar, Om Norges bank- og
pengevæsen, utkom särskildt 1836. Från 1845 till
sin död var S. administratör för den i Kristiania
befintliga afdelningen af Norges bank, liksom
han inom sin kommun åtnjöt stort anseende och från
1851–70 var en inflytelserik medlem af dess styrelse.
Y. N.
2. Schweigaard [-gård]. Kristian Homann,
norsk statsman, den föregåendes son, född
i Kristiania 1838, blef 1855 student, 1860
juris kandidat, 1863 overretssagförer och 1865
höiesteretsadvokat. 1872 valdes han till medlem af
Kristianias kommunalstyrelse, hvars ordförande han
var 1879–80. År 1878 utsågs han till medlem af den
parlamentariska skattekomitén, i
hvars betänkande han hade en väsentlig andel. 1880
utnämndes han till statsråd och blef 1883 jämte sina
kolleger åtalad inför riksrätten, men trädde det
oaktadt i April 1884 som statsminister i spetsen
för den nybildade regeringen. I Juni s. å. af
riksrätten dömd till 8,000 kr. böter, tog han afsked
jämte alla sina kolleger. Sedan har han verkat i
Kristiania som advokat. 1884 blef han å nyo invald
i kommunalstyrelsen, hvars ordförande han har varit
sedan 1885, och s. å. blef han vald till Holmestrands
representant på stortinget. I denna församling hör
han till det konservativa partiets främste medlemmar.
Y. N.
Schweiger-Lerchenfeld, Amand von, österrikisk
reseskildrare, född i Wien d. 17 Maj 1846, var 1865–71
officer i österrikiska armén och företog derefter
flere vidsträckta resor, hvilka han beskrifvit
i Unter dem Halbmond (1876), Bosnien (1878,
2:dra uppl. 1879), Das frauenleben der erde (1880;
»Qvinnan bland skilda folk», 1881), Der orient (1882;
»Orienten», 1883), Grriechenland in wort und bild
(1882) m. fl. arbeten.
1. Schweigger, Johann Salomo Kristoph, tysk
naturforskare, född 1779 i Erlangen, blef
1802 professor vid gymnasiet i Bayreuth
och 1811 vid den polytekniska anstalten i
Nürnberg samt utnämndes 1817 till professor
i fysik och kemi vid universitetet i Erlangen
och kallades 1819 för samma befattning till
Halle. Död 1857. S. vann rykte genom sina
forskningar på elektricitetens och galvanismens
områden. Bland uppfinningar af honom märkes
främst den efter honom uppkallade elektromagnetiska
multiplikatorn (se Multiplikator). 1812 uppställde
han den elektrokemiska teorien att alla kroppars
minsta delar ega formen af kristaller och att dessa
»mikrokristaller» hafva lika många elektriska poler
som hörn (se Elektrokemiska teorien). S. utgaf:
Einleitung in die mythologie auf dem standpunkte
der naturwissenschaft (1836), Ueber das elektron
der alten (1847), Ueber die stöchiometrischen reihen
(1853) m. m. – Hans son, Karl Ernst Theodor
S., född 1830, är en berömd ögonläkare, med praktik
i Berlin.
2. Schweigger, August Friedrich, tysk
naturforskare, den förres broder, född 1783
i Erlangen, utnämndes 1809 till professor i
botanik och medicin i Königsberg samt mördades 1821,
under en resa på Sicilien. Han utgaf: Prodromus
monographiae cheloniorum (1812), Handbuch der
naturgeschichte der skelettlosen ungegliederten thiere
(1820) m. m.
Schweinfurt, stad i bajerska
regeringsområdet Unterfranken, vid Main och
Bamberg–Würzburg-banan. 12,501 innev. (1885),
hufvudsakligen protestanter. Staden har en
handelsdomstol, en landgericht och ett af Gustaf
II Adolf (1631) stiftadt, af Ludvig af Bajern
(1830) återupprättadt gymnasium samt flere
välgörenhetsinrättningar. Bland dess byggnader
märkas det 1570–72 i renaissancestil uppförda
rådhuset. Betydande vinodling. Tillverkning af färger
(bl. a. det s. k. schweinfurtgrönt). S. omnämnes
redan 790 och var fri riksstad 1130–1801.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
