Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representativkantoner den sträfvan gällande att inskränka
denna folkrepresentations kompetens och på rent
demokratiskt sätt lägga afgörandet hos sjelfva
folket. Så gaf sig Basel Land 1863 en demokratisk
författning, som försvagade representativsystemet
derigenom att de af representationen antagna lagarna
underställdes en allmän folkomröstning (»referendum»),
och då mot slutet af 1867 revisionsrörelsen grep
kantonen Zürich, slöto sig flere kantoner till
denna rörelse, så att representativdemokratien
förblifvit oförändrad endast i kantonerna Valais och
Freiburg. De nya formerna äro väsentligen följande: 1)
referendum, d. v. s. allmän folkomröstning öfver alla
lagförslag, antingen obligatorisk eller fakultativ,
2) veto, folkomröstning öfver misshagliga lagar,
stående närmast det fakultativa referendum, en
form, som f. n. finnes endast i S:t Gallen; 3)
initiativ, folkets rätt att framlägga lagförslag;
4) folkomröstning öfver dekreterade utgifter,
som öfverstiga ett visst belopp, öfver statslån
etc. (finansielt referendum); 5) direkta val
af de högsta verkställande myndigheterna. Det
är af ofvanstående klart, att Stora rådet
l. Kantonalrådet numera nedsjunkit till en blott
lagstiftningskommission, till ett organ för det
lagstiftande folket, och att afgörandets tyngdpunkt
är förlagd till samtliga medborgare. Bandet mellan
de olika kantonerna var till 1848 tämligen löst. Till
1798 och efter 1815 låg förbundets ledning i händerna
på den maktlösa »Tagsatzung». Denna bestod af
representanter för kantonerna och samlades vanligen
hvartannat år i någon af »förorterna» (Zürich,
Bern, Luzern). Hvarje representant röstade efter
instruktion, och hvarje kanton, oafsedt dess storlek
och folkmängd, hade 1 röst (hvarje half kanton
1/2 röst), så att ett flertal små kantoner kunde
uppväga ett mindre antal stora kantoner. På dessa
missförhållanden gjorde den nya förbundsförfattningen
af d. 12 Sept. 1848 ett slut. En revision af densamma
trädde i kraft d. 29 Maj 1874, sedan den d. 19
April sanktionerats genom allmän folkomröstning,
och är den nu gällande förbundsförfattningen. Denna
förvandlade S. från ett statsförbund till en
förbundsstat, inskränkte de enskilda kantonernas
makt, gaf alla schweizare lika rättigheter inför
lagen, förklarade tull-, post-, mynt-, mått- och
vigtväsendet för förbundssak samt garanterade fri
utöfning af hvarje kristen gudstjenst, tryckfrihet,
församlingsrätt och petitionsrätt. Vidare uppdrog
den åt förbundsförsamlingen lagstiftningsmakten
och valet af den verkställande myndigheten, åt
förbundsrådet den verkställande makten och åt
förbundsrätten rättskipningen, för så vidt den faller
inom förbundets befogenhet. Förbundsförsamlingen
består af två kamrar: nationalrådet och ständerrådet
(af stand, äldre benämning på kanton). Det förra är
nationens representant (1 ledamot väljes i valkretsar
för hvarje 20,000-tal af befolkningen, f. n. 147
ledamöter), ständerrådet representerar kantonerna
(hvarje helkanton väljer genom sin representation 2,
hvarje halfkanton 1 ledamot). Valen till nationalrådet
ske direkt och gälla för 3 år. Röstberättigad
är hvarje schweizare som fyllt 20 år och i sin kanton icke är
utesluten från aktiv medborgarerätt. Valbar är hvarje
röstberättigad af verldsligt stånd. I allmänhet utgöra
nationalrådet och ständerrådet två kamrar med lika
behörighet och veto mot hvarandra; men i vissa fall,
då det gäller val af ledamöter i förbundsrådet och
förbundsrätten samt af kanslern och härens general,
utöfvande af benådningsrätt m. m., sammanträda de
under ordförandeskap af talmannen i nationalrådet
till en förbundsförsamling, då nationalrådet med sitt
tredubbla antal har öfvervigten. Förbundsförsamlingen
har uteslutande rätt att ingå fördrag och förbund med
främmande makter, att förklara krig och sluta fred,
att sanktionera kantonernas författningar, att vidtaga
åtgärder rörande neutralitet och intervention, att
organisera härväsendet samt lagstifta rörande tull-,
post-, telegraf- och myntväsendet samt om mått och
vigt samt utöfva uppsigt öfver vattenbyggnader,
jernvägar, skogshandtering, fiske och jagt
m. m. Förbundslagar och beslut, som hafva, allmänt
intresse och icke kräfva hastigt afgörande,
skola föreläggas folket till allmän omröstning,
när 30,000 medborgare eller 8 kantoner genom sina
representationer begära det. Förbundsförsamlingen
har lagtima sammanträde två gånger om året, i Juni
och Dec. I praxis räcker förbundsförsamlingens
möte året om; det endast ajourneras vissa tider. –
Förbundsrådet består af 7 medlemmar, hvilka väljas
för 3 år af förbundsförsamlingen bland dem, som äro
valbara till nationalrådet. Endast en får väljas
från samma kanton. Bland förbundsrådets medlemmar
utser förbundsförsamlingen för 1 år i sender en
president och en vice president, hvilka icke kunna
omedelbart omväljas. Medlem af förbundsrådet kan icke
vara medlem af förbundsförsamlingen, ej innehafva
annat ämbete och ej drifva något yrke. Hvar och
en af förbundsrådets medlemmar förestår något af
följande 7 departement: det politiska l. utrikes-,
inrikes-, justitie- och polis-, krigs-, finans-
och tull-, handels- och jordbruks- samt post-
och jernvägsdepartementen. Förbundsrådets och
förbundsförsamlingens kansliärenden ombesörjas af
förbundskansliet, som består af en kansler, hvilken
väljes för en tid af 3 år samtidigt med förbundsrådet
af förbundsförsamlingen. – Förbundsrätten, som
bildades 1880, består af 9 ledamöter och lika
många suppleanter, hvilka väljas för 6 år af
förbundsförsamlingen. Bland ledamöterna utser
förbundsförsamlingen ordförande och vice ordförande
för 2 år. Förbundsrätten afgör rättstvister mellan
förbundet och kantonerna, mellan kantonerna inbördes
samt mellan förbundet eller en kanton och enskilda
medborgare eller korporationer. Förbundsrådets och
förbundsförsamlingens säte är Bern, förbundsrättens
Lausanne.
Budgeten för 1888 upptog inkomsterna till 59,882,864
frcs (deraf tullar till 26, post-, telegraf-,
telefon- och jernvägsmedel till 25,4 mill. frcs)
och utgifterna till 58,555,088 frcs (deraf till
härväsendet 22,8 mill., post och jernvägar
m. m. 23,2, allmänna förvaltningen 789,200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
