Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ränker blifvit invecklade, segrade de edsförbundne
vid Granson och Murten (1476); och omsider fann den
djupt förödmjukade, till förtviflan drifne hertigen
döden för deras vapen utanför Nancy (1477). Nästan
otroliga saker berättas om de enkla, fattiga
bergsbornas sätt att handskas med det byte, som
dervid föll i deras händer, och om hvars omätliga
värde de ej hade minsta aning. Men de hade nu än
en gång häfdat sitt krigiska rykte, och det mot
en af medeltidens största härförare, som dertill
i fråga om krigföring stod på gränsen till en ny
tid. Det var också det sista allvarsamma krig, som
de hade att utkämpa för sin sjelfständighet; efter
1499 lemnades de äfven af huset Habsburg oantastade i
sina bergdalar. Till de ofvan nämnda åtta s. k. äldre
orterna, hvilka emellertid allt framgent intogo ett
slags förherskande ställning inom edsförbundet, slöto
sig nu flere andra, nämligen Freiburg och Solothurn
(1481), Schaffhausen, Basel (1501) och Appenzell
(1503). Dermed var edsförbundet fulltaligt och
bestod alltså under följande tidehvarf af tretton
sjelfständiga orter, hvilka i vårt århundrade
fått namn af kantoner. Men utom dessa hörde äfven
till förbundet åtskilliga landsdelar (såsom det
nuv. Grisons med Val Tellina), hvilka derinom intogo
en underordnad ställning gent emot de tretton orterna;
och åtskilliga af dessa, framförallt Bern, hade äfven
omedelbart lydpligtiga områden i städer eller bygder,
som de i krig eröfrat, eller som godvilligt gifvit sig
under dem. Den form af ett tämligen lösligt hopfogadt
förbund af oberoende småstater med delvis fullständigt
feodal samhällsförfattning, som S. sålunda erhöll,
bevarade det i det hela i oförändradt skick ända
till franska revolutionen. Reformationen åstadkom
en genomgripande omhvälfning i edsförbundets
inre förhållanden. Ungefär samtidigt med Luther
uppträdde i Zürich Ulrich Zwingli och predikade mot
påfvedömet. Redan 1524 vunno hans läror öfverhand
i hans fädernestad och utbredde sig snart öfver
största delen af det schweiziska området. Mesta
tillslutningen vunno de i de större städerna Zürich,
Bern, Basel, Genève) och deras omgifning, hvaremot de
gamla skogsorterna jämte en del andra mera aflägsna
bergsbygder med hårdnackad trohet höllo fast vid
den gamla läran. Der kom det långt förr än i det
egentliga Tyskland till blodig sammanstötning mellan
de båda troslärornas anhängare; och Zwingli sjelf
stupade 1531 i slaget vid Kappel för de förbittrade
katolikernas svärd. Men hans verk fullföljdes med
allt större framgång af män sådana som Oecolampadius
i Basel och Calvin i Genève. Sistnämnda stad blef
genom Calvin den schweiziska reformationens högsäte
och anslöt sig nu fullständigt till edsförbundet,
som med framgång försvarade staden mot de savojiske
hertigarnas anspråk på öfverhöghet. Från dem eröfrade
Bern år 1536 det område norr om Genèvesjön, som bildar
den nuvarande kantonen Vaud och vann derigenom samt
genom besittningen af Aargau en sådan makt, att det
i sjelfva verket blef den ledande orten inom
edsförbundet. De religiösa stridigheterna kommo der
långt förr än i andra delar af Europa till ett för
framtiden afgörande resultat, i det de aflägsnare
bergs- och skogsbygderna i allmänhet förblefvo vid
den gamla läran, under det städerna och de öppnare
bygderna lika allmänt slöto sig till den nya. Då
den schweiziska reformationen ej kunde förena sig
med den lutherska, erhöll den allt ifrån början en
egendomlig prägel. Uppvuxen under ett republikanskt
samhällsskick, som visserligen icke var demokratiskt,
men allt igenom hvilade på gammal germansk grund,
mottog den reformerta kyrkan ett det starkaste
intryck af detta sitt ursprung och förde hvart den kom
med sig sina traditioner om de skilda menigheternas
sjelfstyrelse i andliga såväl som verldsliga ting. Ur
reformationsstridighetema utgick S. oförsvagadt;
och derefter började för landet en ganska egendomlig
tidrymd af yttre fred och ostörd inre utveckling, –
hvilken senare dock icke förde till några särdeles
lysande resultat. Med mycken klokhet hade S. förstått
att begagna sig af 1500-talets långvariga stridigheter
mellan Frankrike och det österrikiska huset om
herraväldet öfver Italien, men förblef derefter i
öfver två hundra år så godt som oberördt af den
europeiska storpolitiken. Det trettioåriga krigets
stormar gingo det nästan helt och hållet förbi,
och i den westfaliska freden erkändes omsider dess
fullständiga oberoende af det tysk-romerska riket,
– en utgång af dess sträfvan efter sjelfständighet,
som från början aldrig varit afsedd, men som småningom
och liksom af sig sjelf framgått ur händelsernas egen
logik, och som i sjelfva verket var ett fullbordadt
faktum, långt innan den sålunda vann rättsligt
erkännande. Att landet sedermera kunde hålla sig
utanför kabinettspolitikens intrigspel och undgå att
indragas i de rundtomkring på alla sidor rasande
krigen, kan tillskrifvas tvänne orsaker. Den ena
var de täflande makternas inbördes afund, af hvilka
ingen unnade åt en annan det lilla berglandet med
sitt beherskande läge i verldsdelens midt, eller ens
någon större del deraf. Den andra var den erfarenhet,
som från föregående tider vunnits, att schweizarna
ypperligt förstodo sig på konsten att försvara
sitt oberoende, hvadan i deras trånga bergpass för
en eröfrare vore att förvänta ringa byte, men väl
blodiga hufvuden. Under tiden förblef såväl den
yttre som den inre ledningen i hufvudsak hos Bern,
som genom sin ansenliga makt vunnit ett inflytande,
hvarigenom en viss enhet gafs åt styrelsen och
förbundsförfattningens lösliga beskaffenhet till en
del neutraliserades. Landets inre historia företer
under hela denna långa tid så godt som intet af
allmännare intresse, den bildar en fortlöpande
kedja af små stridigheter mellan skilda landsdelar
och ständer, hvarunder samhällslifvet i det stora
hela alltjämt stod qvar på sin gamla ståndpunkt. De
tankeströmningar, hvilka omsider togo sig luft i
franska revolutionen, hade till ej ringa grad varit
påverkade från S. En mycket betydande del af 1789 års
grundsatser sökte ytterst sin rot i den schweiziska
reformationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
