Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 781-782 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schönbrunn ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sciaena, zool. Se Hafsgös-slägtet.

Sciambery. Se Chambéry.

Scicli, stad på Sicilien, i provinsen Siracusa,
vid floden Scicli. 12,082 innev. (1880). Tillverkning
af läder och kläde.

Scientifik (af Lat. scientia, vetenskap),
vetenskaplig.

Scifarin (af Fr. scie, såg, och farine, mjöl), tekn.,
en fast, elastisk massa, bestående af sågspån och ett
bindemedel. Den begagnas, pressad, till lyxartiklar.

Sciglio [si’ljå]. Se Scilla.

Scilicet [sji-J, Lat. (förkortadt sc. l. scil),
nämligen, underförstådt.

Scilla l. Sciglio, fordom Scyllaeum, stad
i italienska provinsen Reggio di Calabria,
vid Messina-sundets norra ände och nära
klippan Scylla. 5,942 innev. (1881). Vin- och
silkesodling. Fiske. Den af ett slott beherskade
staden blef år 1783 till stor del förstörd af en
jordbäfning.

Scilla [sjilla], L., bot. farmak., ett till
nat. fam. Liliacea DC., kl. Hexandria L. hörande
slägte af lökstammiga örter. Mellan de från löken
uppstigande smala bladen uppskjuter en bladlös
stjelk eller stängel, som uppbär en större eller
mindre samling långskaftade blommor i upprätta
eller slaka klasar. Blommorna, hvilka äro i saknad
af hylle, bestå af 6 fria, utstående kalkblad
utan honingsgömme. Ståndarna äro trådlika eller
syllika samt fria. Af detta slägte växer i Norge
(Bergen, Söndfjord) en art vild, S. verna Huds.,
som har vackra blå, stundom hvita blommor. Många
arter, som äro inhemska i södra Europa, synnerligen
i medelhafstrakterna, odlas i våra trädgårdar,
såsom den tidigt på våren blommande S. amaena L.,
S. campanulata Ait. och S. italica L., hvilka hafva
täcka, mer eller mindre djupt blå blommor,
»blåstjernor». På Medelhafvets samt Portugals
och Frankrikes atlantiska kuster växer sjölöken
(»hafslöken»), S. maritima L., hvars mellersta
lökfjäll innehålla ett skarpt och bittert, hartsartadt
ämne, scillitin, samt derför, skurna tvärsöfver
i smala strimlor och sedan torkade, användas i
läkekonsten, under namn af »bulbus Scillae». Genom
scillitinet anses sjölöken vara verksam såsom ett
uppkastningar lättande och urinen drifvande medel.
O. T. S.

Scillitin [sjil-], farmak. Se Scilla.

Scilly-öarna [silli-], Fr. Sorlingues, brirtisk
ögrupp i Atlantiska oceanen, belägen 50 km. s. v. om
Kap Landsend, Cornwalls sydvestra udde. Öarna,
af hvilka endast 5 äro bebodda, äro omkr. 40
till antalet och hafva en areal af 14,4 qvkm. De
kringliggande refven äro ytterst farliga för
sjöfarande. 1881 var innevånarnas antal 2,320. Deras
hufvudnäringar äro fårskötsel, odling af grönsaker,
fiske och lotstjenst. Hufvudort är Hugh Town, belägen
på den största ön, S:t Mary’s (1,532 innev.). Man
har i S. velat, återfinna de gamles Cassiterides
(se Kassiteriderna), »tennöarna», ehuru f. n. knappt
några malmanledningar finnas derstädes.

Scincidae. Se Ormödlorna.

Scincus Fitz., skinkslägtet, zool. farmak., ett
slägte, hörande till Saurii (ödlorna) bland Reptilia
(kräldjuren). Kroppen är beklädd med glatta



fjäll och tämligen jämntjock, med kort, hastigt
afsmalnande stjert. De 4 korta extremiteterna
hafva 5 på sidorna fransade tår. Nosen är platt,
med förlängd öfverkäk. Tänder finnas äfven i
gommen. Näshålen sitta midt under den tresidiga
supranasalskölden. S. officinalis Laur., som finnes i
norra Afrikas öckentrakter, har en längd af omkr. 20
cm. och en brungul färg med hvitaktiga fläckar. Buken
och sidorna begränsas af enkant. Hannen var förr
officinell under namnet Stincus marinus. Sedan
inelfvorna uttagits, saltas och torkas ödlan i sin
helhet, inpackas i lavendelblommor och sprides öfver
Trieste och Marseille i Europa och södra Tyskland,
der allmogen ingifver denna drog åt kor, i akt och
mening att höja könsdriften. O. T. S.

Scintillation (af Lat. scintilla, gnista), gnistrande,
tindrande, blixtrande, kallas inom astronomien det
stundom af färgförändringar åtföljda tindrande, som
iakttages i fixstjernornas ljus. Scintillationen hos
en stjerna uppkommer enligt Arago derigenom att i
luften oupphörliga och oregelbundna förändringar i
täthet försiggå. Till följd häraf kan inträffa, att
vårt öga samtidigt träffas af tvänne ljusstrålar från
stjernan, hvilka gått olika, mer eller mindre krökta
vägar. Allt efter skilnaden i längd af dessa vägar
förstärka eller försvaga ljusstrålarna hvarandra i
intensitet, genom interferens (se d. o.), hvarvid,
äfven då stjernans ljus icke är enfärgadt,
i allmänhet färgvariationer uppkomma. Enligt
Montigny i Bruxelles, hvilken på senare tider
studerat scintillation medels en af honom uppfunnen
apparat, scintillometern, beror möjligheten af
strålarnas olika vägar till vårt öga väsentligen
af ljusets totalreflexion mot luftvågorna. Montigny
har sökt att af scintillationens styrka förutsäga
väderleksförändringar långt innan de meteorologiska
observationerna gifva antydningar härom.

Sciolto, ital., musikt., »obundet», fritt föredrag.

Scioptikon (af Grek. skia, skugga, och optikos,
som har afseende på ljuset), ett slags förbättrad
laterna magica (se d. o.).

Scipio, berömd patricisk ätt i det gamla Rom,
utgörande en gren af den stora corneliska slägten. I
historien framträder denna ätt omkr. 400 f. Kr.,
och under två hundra års tid arbetade den sig efter
hand upp till allt större anseende. Det är dock
först under andra puniska kriget, som den vinner
sitt verldshistoriska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>