Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scoresby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
The life of Napoleon, en medelmåttig partiskrift,
1828–30 Tales of a grandfather, 1830 History of
Scotland samt för Murrays familjebibliotek Letters
on demonology. 1829 utgaf han en ny upplaga af sina
samlade verk.
För att öfvervinna en mer och mer tilltagande
lamhet företog S. 1831 en resa till Italien,
stannade till April 1832 i Neapel, sysselsatt med
att samla alla de fornitalienska ballader och sånger
han der förmådde uppspåra. Han greps emellertid af
hemlängtan och hann tillbaka att dö på Abbotsford
d. 21 Sept. s. å. Han blef begrafven i Dryburgh
Abbey. I Edinburgh restes en praktfull minnesvård
till hans ära. Hans biografi är utförligast skrifven
af hans svärson Lockhart (2:dra uppl., 10 bd, 1862).
A. U. B.
Scott, Winfield, nord-amerikansk general, född
1786 i Virginia, egnade sig först åt advokatyrket,
men ingick 1808 i unionsarmén och deltog med sådan
utmärkelse i det 1812–15 med England förda kriget,
att han redan 1814 erhöll den högsta militära
värdigheten, generalmajor. Efter att framgångsrikt
hafva kämpat med indianstammarna utnämndes han
1841 till härens högste befälhafvare. Stor ära
skördade han 1847, då han gjorde ett segertåg
genom Mejico och genom sin stormning af dess
hufvudstad afgjorde det mejikanska kriget. 1855
fupphöjdes han till generallöjtnant, en särskildt
för honom stiftad grad. S. deltog äfven i politiska
värf. Vid inbördeskrigets utbrott slöt han sig
till det republikanska partiet, men drog sig redan
s. å. tillbaka till privatlifvet. Sina memoarer utgaf
han i 2 bd 1864. Död i West Point 1866.
Scott, Sir George Gilbert, berömd engelsk arkitekt,
född 1810 (l. 1811) i Buckinghamshire, död 1878 i
London, gjorde 1840 ritning till martyr-monumentet i
S:t Giles i Oxford, 1845 till Nikolaikyrkan i Hamburg
samt derpå, efter hvartannat, till katedralen
i S:t John (Newfoundland) och till rådhuset och
senatens palats i Hamburg. Han egnade sig med
förkärlek åt gotiken, restaurerade kyrkorna i Ely,
Ripon, Gloucester, Salisbury, Peterborough, Exeter,
Worcester, Chester m. fl., återuppbyggde kapitelhuset
i Westminster Abbey, byggde (jämte Sir Digby Wyatt) –
i renaissancestil – regeringsbyggnaden i Whitehall och
utförde prins Alberts monument i London. S. uppträdde
äfven såsom författare. Han var en af Englands
ypperste arkitekter i nyare tid. O. G-g.
Scott, John. Se Eldon.
Scott, George, metodistpredikant. Se Betlehemskyrkan.
Scotus, Duns. Se Duns Scotus.
Scranton [skrä’nntönn], stad i nord-amerikanska
staten Pennsylvania, vid flere jernbanor. 45,850
innev. (1880). Säte för en katolsk
biskop. Kolgrufvor. Fabrikation af jern- och
lädervaror, maskiner samt vagnar. Staden har en
mängd kyrkor och offentliga skolor samt den största
nu befintliga samling af indianska fornsaker.
Scriba, Lat., skrifvare. sekreterare. Jfr
Magistratus.
Scribe [skrib], Augustin Eugène, berömd fransk
dramaturg, föddes d. 24 Dec. 179i i Paris. Hans
förmyndare (han miste nämligen tidigt sina föräldrar)
satte honom att studera juridik; men han sysselsatte
sig mest med sceniska studier och beslöt ändtligen
att egna sig uteslutande åt teatern. Som debuterande
dramaturg, med Les dervis, som han skref i förening
med G. Delavigne, led han ett fullständigt nederlag,
och det gick ej bättre med åtskilliga teaterstycken,
som han fick uppförda under de närmast följande
åren. Men 1816 rönte han afgjord framgång med ett
tillsammans med Delestre-Poirson skrifvet stycke,
Une nuit de la garde nationale, och dermed var hans
lycka hos publiken gjord. S. utvecklade från den
dagen en oerhörd produktivitet. Han upprättade en
formlig atelier för utarbetande af teaterstycken,
lemnade åt en att uttänka grundidén till stycket, åt
en annan att uppgöra planen, åt en tredje att skrifva
dialogen o. s. v. samt genomsåg och öfverarbetade
sedan sjelf alltsammans. Dessutom författade han ensam
åtskilliga arbeten, hvilka i allmänhet ega ett högre
värde än fabriksarbetena. Bland hans medarbetare voro
främst G. Delavigne och Mélesville, vidare Bayard,
Brazier, Carmouche, Desvergers, Dumanoir, Dupin,
Legouvé, Lemoine, Masson, Roger, Saintine (Xavier),
Vanderburch och Varner. Till en början skref
S. för Vaudeville- och Variétés-teatrarna, der hans
första vådeviller, ett slags af honom uppfunna små
sånglustspel, uppfördes: Flore et Zaphire (1816), Le
comte Ory (s. å.), Le nouveau Pourceaugnac (1817),
Le solliciteur (s. å.) m. fl. Efter upprättandet
af Gymnase (»Théâtre de madame») arbetade han
hufvudsakligen för sistnämnda skådebana, med hvars
direktör, Delestre-Poirson, han 1820 afslöt ett
kontrakt om aflemnande af teaterstycken för en längre
tid. Till Gymnase lemnade S. under åren 1821–30 ej
mindre än 150 dramatiska arbeten, delvis tillhörande
den af honom införda s. k. sentimentala komedien,
alltså mer än ett i månaden: Michel et Christine
(1821; »Fredrik och Christine», 1828), La demoiselle à
marier (1826; »Första mötet», 1827; »Friarens besök»,
1859), L’héritière (1823; »Arftagerskan», 1830, »Den
förträfflige onkeln», 1836), Les premières amours
(1825; »Den första kärleken», 1828), Le mariage
d’inclination (1828; »Ett giftermål af böjelse»,
1834), Le mariage de raison; (1826; »Passionen och
förnuftet». 1827) m. fl. Under tiden uppträdde han
ock som författare på Théâtre français, med borgerliga
sedekomedier: Valérie (1822; »Valerie», 1824) och Le
mariage d’argent (1827; »Giftermål för penningar»,
1842). Efter 1830 skref han företrädesvis för denna
teater åtskilliga dramer af detta slag, kryddade af
en fin politisk satir, hvars nålstyng merendels voro
riktade mot den parlamentariska styrelsen. Dit höra
några bland hans mest berömda stycken: La camaraderie
(1837; »Kotteriet», 1838), Une chaîne (1841; »Kedjan
eller mellan två eldar», 1842), Le verre d’eau (1842;
»Ett glas vatten». 1841), Adrienne Lecouvreur (1849;
»Adrienne Lecouvreur», 1851),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
