Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segesta (Grek. Egesta) - Segestes - Segesvar - Seghers, Daniel - Seghers, Hercules - Seghet - Seglare - Seglare - Seglarna - Seglation, segling - Seglingsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Segesta (Grek. Egesta), fordom stad på vestra
Sicilien, vid floden Skamander, var enligt sagan
anlagd af flyende trojaner. Efter att hafva råkat i
strid med de grekiska kolonierna, särskildt Selinus,
sökte staden först hjelp hos athenarna och, efter
deras nederlag vid Syracusae (413), hos karthagerna,
hvilka i S. inlade en besättning, som fördrefs af
Agathokles, tyrann i Syracusae (317–289 f. Kr.). Sedan
denne med yttersta grymhet behandlat innevånarna,
föllo de åter i karthagernas våld, men befriade
sig från dem under första puniska kriget (264-241
f. Kr.). S. förklarades derefter af romarna för en fri
stad och nådde en hög blomstring. Bland de grushögar,
som f. n. angifva dess läge, höja sig ruinerna af en
i klippan uthuggen teater och ett ofulländadt doriskt
tempel. Jfr Calatafimi.
Segestes, cheruskisk furste, romarnas vän, måste
undan Arminius och sitt eget folk taga sin tillflykt
till Germanicus (16 e. Kr.) och erhöll af honom
bostad i Gallien. Han var fader till den af Arminius
bortförda Thusnelda.
Segesvar (Magyar. Szegesvár, T. Schässburg), stad
i Siebenbürgen, komitatet Nagy-Küküllö, vid Stora
Kokel och Grosswardein–Kronstadt-banan. Omkr. 9,000
innev., mest tyskar. Bomullsindustri. Odling af majs,
vin och humle. Staden eger en vacker gotisk kyrka,
grundad 1429, och en med fästningsverk omgifven borg
från 13:de årh. Den 31 Juli 1849 blefvo vid S. de
ungerske insurgenterna under Bem slagna af ryssarna
under Lüders. Skalden Petöfi stupade sannolikt
i drabbningen.
Seghers, Daniel, berömd flamsk blomstermålare,
född i Antwerpen 1590, död derstädes 1661, var
Jan Brueghel d. ä:s ypperste lärjunge och en af de
förnämste mästare, som funnits på blomstermåleriets
område. Efter slutad lärotid blef han 1611 »mästare»
och inträdde 1614 såsom »lekbroder» i jesuitsamfundet
i Malines. Efter utländska resor och en vistelse i Rom
bosatte han sig i Antwerpen. Han målade hufvudsakligen
blomsterguirlander, vanligen omslutande en i grått
(»grisaille») målad nisch med en madonnabild, med
hvars framställande hans vänner Rubens, Cornelis
Schut, Abraham van Diepenbeeck, Erasmus Quellinus,
Theodor van Thulden m. fl. plägade vara honom
behjelpliga. Ehuru han var ytterst produktiv, stodo
hans taflor i högt pris och göra så ännu. De flesta
museer och större enskilda samlingar i Europa ega
alster af hans flitiga pensel. Till Sverige kommo de
tidigt: redan drottning Kristina egde åtminstone en
tafla af honom (»ett blomsterstycke, måladt af en
jesuit»), och i våra dagar förekomma hans taflor både
i Nationalmuseum (Madonnabyst, omgifven af lefvande
blommor) och i våra privatsamlingar. O. G-g.
Seghers, Hercules, utmärkt holländsk landskapsmålare,
en af de förnämste vägbrytarna för den holländska
landskapsmålarekonsten, född i slutet af 1500-talet,
var före 1607 elev af Gillis van Coninxloo i
Amsterdam och 1633 verksam i Haag. Han dog kort efter
1640. S. ansågs länge såsom en elev af Rembrandt,
men den nyaste forskningen har ådagalagt, att han,
en ursprunglig och genialisk mästare, i stället
var en af Rembrandts föregångare, som visade denne
vägen. Egendomligt nog äro numera endast 2 signerade
arbeten af honom kända, det ena i Berlins museum,
det andra i Uffizzierna i Florens, bägge mästerliga
och utvisande huru S. bröt med det traditionella
flamska landskapsmåleriet och lade grund till ett
sjelfständigt, nytt, naturen närmare följande. S:s
raderingar äro högt värderade. O. G-g.
Seghet, fys., en kropps egenskap att låta ansenligt
uttänja sig, utan att gå sönder. Dess motsats är
sprödhet. Temperaturen spelar härvid icke sällan
en särdeles vigtig rol. Sålunda är glas vid vanlig
temperatur mycket sprödt, men deremot upphettadt till
smältpunkten ett ganska segt ämne. Begreppet seghet
sammanfaller i det närmaste med tänjbarhet. Ordet
användes äfven om flytande eller halfflytande
ämnen, när de låta utdraga sig i långa trådar.
R. R.
Seglare, sjöv., ett fartyg under segling. –
Båtseglare, en person kunnig i båtsegling; den, som
förstår att sköta ett större fartyg, kallas deremot
»manövrist» (fartygs-). R. N.
Seglare, zool., ett slags fjärilar. Se Equites.
Seglarna, Cypselidae, zool., en till
ordn. Cypselomorphae bland foglarna hörande familj,
som utmärker sig genom kort, plattad näbb samt fria
tår, som äro försedda med hoptryckta, hvassa och
krökta klor. Vingarna hafva mycket långa handpennor,
men ovanligt korta armpennor. Till Sveriges fauna hör
blott en enda art, nämligen mursvalan l. tornsvalan,
Cypselus apus, svartaktigt gråbrun med hvitaktig
fläck på strupen. Afvikande från förhållandet hos
andra foglar hafva tredje och fjerde tårna endast 3
leder hvardera; alla tår äro framåt riktade.
Tornsvalan anländer till Sverige, der hon anträffas
öfver hela landet, i Maj och flyttar bort redan i
Augusti. I flygförmåga utomordentligt starkt utbildad,
öfverträftar hon i detta afseende till och med
svalorna. På marken sätter hon sig aldrig. Hon har
gerna sitt tillhåll i gamla byggnader, kyrktorn
o. d. samt lefver af insekter, hvilka hon fångar
i flygten. Sitt bo bygger hon ej, som svalorna,
af sammanklibbad jord, utan af strån, risqvistar
o. d., som hon fäster tillsammans med saliven.
L-e.
Seglation, segling. – Seglationsordning, förordning,
som – hufvudsakligen för tullens kontroll – bestämmer
vissa föreskrifter för fartygens lossning och
lastning, angörande af hamnar m. m. Den första
seglationsordningen utfärdades 1636, den sista
1843. I tullstadgan af 1860 bestämdes, att denna
sista seglationsordning skulle upphöra att gälla
samt dess föreskrifter i stället ingå i tullstadgan. I
och för skydd af kanalbankar, broar, kajer och dylikt
hafva dock såväl Göta kanals som enskilda kanal- och
hamnbolag utfärdat lokala seglationsordningar eller
reglementen, som den, hvilken trafikerar farlederna,
måste känna. L. H.
Seglingsberg, jernvägs-, post- och telegrafstation
på Stockholm–Vesterås–Bergslagens bana, 151
km. fr. Stockholm, belägen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
