- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
823-824

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segovia - Segre - Segring - Segslam - Segu l. Sego - Seguam - Segue - Seguidilla - Séguier, Pierre - Ségur. 1. Philippe Henri, markis de Ségur-Ponchat - Ségur. 2. Louis Philippe, grefve de Ségur-d'Aguesseau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

provins, vackert belägen på och vid en klippa
vid Eresmas venstra strand och vid jernvägen
Medina–S. 14,399 innev. (1887). Staden är omgifven af
gamla murar och oregelbundet byggd, men har ståtliga
i gammalkastilisk stil uppförda hus. S. är säte för
en biskop. Staden är rik på kyrkor, bland hvilka
må nämnas den 1522 påbörjade, i sengotisk stil
uppförda katedralen. Ett kungligt slott. Alcazar,
är pittoreskt beläget på en 960 m. hög klippa
och uppfördt i medeltidens borgstil, med höga
torn och starkt befäst. Det inre är inredt dels i
morisk, dels i renaissancestil. Till slottet är den
kungl. artilleriskolan, med sina sevärda samlingar,
förlagd. Den till staden ledande romerska aqvedukten
är verldsberömd; den består af 159 dubbelbågar,
är 1,407 m. lång och för vattnet från Rio Frio till
S. I S. finnas väl bibehållna lemningar af en romersk
amfiteater.

Segre (Lat. Sicoris), flod i norra Spanien,
rinner upp på Pyrenéerna, ofvanför Puigcerda,
flyter hufvudsakligen i sydvestlig riktning genom
provinsen Lerida (Katalonien) och faller från v. ut
i Ebro, efter att hafva upptagit Balira, de tvänne
Noguera, Cinca m. fl. bifloder. Längd 195 km.

Segring (af T. seigern), metallurg., den
metallurgiska operation, hvarigenom tvänne olika
hårdsmälta metaller skiljas från hvarandra genom
uppvärmning till en värmegrad, som öfverstiger den
enas, men understiger den andras smältningstemperatur,
hvarvid den lättsmältare metallen droppvis utsmältes,
»segras», ur den hårdsmältare. Den process,
vid hvilken segring förnämligast förekommer,
är framställningen af silfver ur kopparhaltiga
hyttprodukter. Den på vanligt sätt framställda
råkopparn sammansmältes med bly, hvilket legerar
sig med silfret i kopparn; denna process kallas
friskning, och den smälta metallen, som gjutes i
runda kakor, kallas segrkopparn. Genom uppvärmning
till en viss temperatur utsmältes eller segras ur
denna metallblandning det silfverhaltiga blyet,
ur hvilket silfret sedan vinnes genom drifning (se
d. o., sp. 1449). – En segringsprocess, som förekommer
vid koppartillverkningen, är då koppar och skärsten
utsmältas ur de stora nasar (se Nas), som bildas
på bottnen af sulu-ugnarna. C. A. D.

Segslam, bergsv., kallas det fina slam, som vid
bok- och vask-verken (se Vaskverk) afsätter
sig i de sista slamsumparna, och hvilket är
mycket segt och sammanhängande, nästan som lera.
C. A. D.

Segu l. Sego, negerstat vid öfre Niger, i vestra
Sudan. Dess innevånare tillhöra bambarafolket och äro
mycket krigiska. Genom ett fördrag, ingånget 1881,
står staten under franskt beskydd. Hufvudstaden,
Segu Sikoro (30,000 innev.), vid Niger, drifver
liflig handel.

Seguam, ö. Se Aleuterna.

Segue (af Lat. sequi, följa), Ital., musikt.,
»följer», vidtager omedelbart.

Seguidilla [-di’lja], spansk nationaldans i
trippeltakt, omtalas redan af Cervantes, i Don
Quijote. Musiken omvexlande sjunges och spelas på
guitarr, ackompanjerad af kastanjetter. Exempel finnes
i Bizets »Carmen». A. L.

Séguier [segie], Pierre, fransk statsman,
född i Paris 1588, ledamot af parlamentet,
blef 1633 storsigillbevarare och 1635 tillika
chancelier de France. Han var en af dem, som
med förbigående af Ludvig XIII:s testamente
öfverlemnade förmyndareregeringen åt Anna af
Österrike. Ehuru en nitisk anhängare af hofpartiet,
under »Fronden», måste han afstå från sin värdighet
som storsigillbevarare. Han återfick den likväl redan
1656 och presiderade i den domstol, som dömde Fouquet,
äfvensom i den komité, som utfärdade de under namn
af »Code Louis» bekanta ordonnanserna af 1667 och
1670. S. var en af stiftarna af Franska akademien och
blef dess beskyddare efter Richelieus död. Död 1672.

Ségur [-gyr]. 1. Philippe Henri, markis
de Ségur-Ponchat, fransk militär, född 1724, avancerade
till general under Ludvig XV:s krig och blef af
Ludvig XVI år 1780 kallad till krigsminister, hvilken
befattning han af missnöje med hofvets politik nedlade
1787, efter att hafva upprättat ett lätt artilleri
och skapat en generalstab. 1783 utnämndes han till
marskalk. Under revolutionen fick S. tillbringa någon
tid i fängelse, men undgick guillotinen. Död 1801.

2. Louis Philippe, grefve de
Ségur-d’Aguesseau,
den förres son, fransk statsman och
skriftställare, född 1753 i Paris, deltog som
öfverste i det nord-amerikanska frihetskriget samt
var förtrolig vän med Washington och Lafayette. 1783
skickades han som envoyé till Ryssland, der han
kom i stor ynnest hos kejsarinnan Katarina II
och 1787 åvägabragte en för Frankrike fördelaktig
rysk-fransk handelstraktat. Hemkallad 1789, slöt
han sig till det liberala partiet, blef medlem af
nationalförsamlingen och utnämndes till »maréchal
de camp». 1791 skickades han som sändebud till Rom,
men blef ej mottagen, och 1792 i samma egenskap
till Berlin, för att hindra krigsutbrott, men
nödgades vända tillbaka efter en föga grannlaga
behandling. Efter Ludvig XVI:s afrättning tog han
afsked ur statens tjenst. Då han emellertid under
skräckregeringen förlorade sin förmögenhet, som var
rätt betydlig, började han att som författare skaffa
uppehälle till sig och sin familj. Han offentliggjorde
först ett par band spirituella komedier under titeln
Théâtre de l’Hermitage (1798), förut skrifna för
den ryska kejsarinnans privatteater, samt derefter
en Tableau historique et politique de l’Europe de
1786–96, contenant l’histoire de Frédéric-Guillaume II

(1800; 5:te uppl. 1828) äfvensom en samling Contes,
fables, chansons et vers
(1801). År 1801 blef han
medlem af lagstiftande församlingen och 1803 af
statsrådet. Sistnämnda år kallades han ock till
ledamot af Franska akademien. 1804 utnämndes han af
Napoleon till öfverceremonimästare, 1810 till grefve
och 1813 till senator. Efter den första restaurationen
erhöll han pärsvärdighet; men då han under de hundra
dagarna tog parti för Napoleon, förlorade han
pärsvärdigheten och erhöll först 1818 åter säte
i pärskammaren. På äldre dagar sysselsatte S. sig
med historiska studier samt utgaf bl. a. Histoire
universelle
(1817), Histoire de France (1824–30,
till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free