Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semirjetsjensk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några utmärka sig genom lysande
färger. – S. entellus. Se
Hulmanen. – S. nasalis. Se Näsapan.
L-e.
Sempach, liten stad i schweiziska kantonen Luzern,
vid Sempach-sjön, 2 km. n. om en efter den uppkallad
station vid Olten–Luzern-banan. Staden är historiskt
bekant genom ett slag, som stod derinvid d. 9 Juli
1386 och i hvilket schweiziska edsförbundet vann en
fullständig seger öfver österrikarna under hertig
Leopold, hvilken jämte 1,400 adelsmän stupade i
striden. På slagfältet, der ett kapell blifvit
upprest, firas årligen en fest till minne af
segern. Jfr Winkelried.
Semper 1. Gottfried S., tysk arkitekt och
konstskriftställare, f. 1803 i Altona, började sin
bana på ett kontor i Hamburg, men lyckades få följa
sin böjelse att studera. Sedan han 1822 blifvit
student i Göttingen och först enligt föräldrarnas
önskan sökt utbilda sig till jurist, öfverlemnade
han sig fritt åt sin vetenskapliga böjelse:
han studerade matematik under Gauss samt fick i
Otfried Müller den bäste vägledare i filologi och
konstvetenskap. Derefter egnade han sig först åt
ingeniörs- och krigsbyggnadsväsendet, men öfvergick
sedan till den civila byggnadskonsten. Han vände
sig först till München, samtidigt med Ludvig I:s
tillträde till regeringen, men fann sig icke tilltalad
af den der utöfvade efterhärmningen af alla möjliga
stilar, utan något afseende på tidens behof. Han
vände sig då till Paris, der han studerade konsten
i flere år. Derefter företog han en studieresa i
Italien och Grekland. När han 1832 kom tillbaka,
gaf han uppslaget till en häftig och långvarig strid,
hvarunder han sökte påvisa, att de gamles gudabilder
varit alltigenom öfverdragna med färg och deras
tempel försedda med målade ornament i en flerfald
af färger. På Schinkels förord kallades S. 1834 till
professor i arkitektur vid akademien i Dresden. Der
fick han tillfälle att i lära och praxis tillämpa
sin grundsats att all arkitektur framgår ur en
organisk gestaltning af det praktiska syftet med
byggnadsverket, att således icke en bestämd stil
kan fastställas som den gifna formen för alla våra
behof, såsom Schinkel i viss mån gjort med antiken,
och att stilhärmning utan hänsyn till syftet, såsom
i München tillgick, är ett oting. Äfven S. utgick
från antiken, men han lät hvar sak skapa sin form
och kom derigenom till en modifierad renaissance, som
kan kallas hans egen. Han byggde först Synagogan, en
spirituel och effektfull byggnad i orientaliserande
experimentalstil, med särdeles präktig användning af
färg i det inre. Dernäst kom utförandet af Teatern
(1839–41), en byggnad, i hvilken det särskildt gällde
att skapa former, som utan att förnedra verket stodo i
harmoni med den närliggande hofkyrkans barockstil och
den till slottet hörande »Zwingerns», slottsflygelns,
öfverdådiga rococo. Mästaren lyckades på ett glänsande
sätt, stödd af bildhuggarna Rietschels och Hähnels
plastiska tillsatser. Vidare utförde han Villa Rosa,
Palais Oppenheim, veneziansk praktbyggnad vid
Elbe m. m. Dertill kom sedan 1846 utförandet af
Museum i Dresden, bygdt såsom afslutning af »Zwinger»
och derför bundet till stilen, men just derför
så mycket mera lyckadt. Invecklad i oroligheterna
1848 och Maj-upproret 1849, flydde han först
till Strassburg, sedan till England, der han 1851
ifrigt medverkade till den reform i konstslöjden,
som började med den första verldsutställningen,
och äfven var med om anläggningen af South
Kensington museum. S. å. utgaf han Über die
vier elemente der baukunst. År 1853 kallades han
till Zürich, der han byggde det storartadt enkla,
härligt belägna Potytechnicum och äfven verkade som
lärare. 1860–63 utgaf han sitt epokgörande verk: Der
stil in den technischen und tektonischen künsten, oder
praktische aestetik, hvari han nedlade sina åsigter
om konsten, särskildt arkitekturen såsom grundad på
behofvet och organiskt framväxande ur konstslöjden
och handtverket, åt hvilka han alltid egnade det
lifligaste intresse. När Dresdens teater brunnit,
1869, fick S. uppdrag att göra utkast till en ny
sådan, och denna nya blef färdig 1877, utförd af
sonen Manfred, som utbildats i faderns skola. Sedan
1869 var S. slutligen jämte C. von Hasenauer ledare
vid utförandet af de båda museibyggnaderna och den
nya Burgteatern i Wien, dit han flyttade 1871. På
grund af sjuklighet drog han sig under de sista åren
ifrån all praktisk byggnadsverksamhet. Han afled i
Rom 1879. – 2. Karl S., den förres brorson, tysk
resande och naturforskare, f. 1832 i Altona, har
sedan 1869 varit professor i zoologi och jämförande
anatomi i Würzburg samt sedan 1872: tillika direktor
för dervarande zoologisk-zootomiska institut. Hans
förnämsta arbete, innehållande vetenskapliga resultat
af hans vidsträckta forskningsresor, har utgifvits
under titeln Reisen im archipel der Philippinen
(1867–86). Bland de öfriga märkas: Die Philippinen
und ihrer bewohnern (1869), Die Palau-inseln (1873)
m. fl. 1. C. R. N.
Semper aliqvid haeret, latinskt ordspråk, »alltid
stannar något qvar» (af förtalet).
Semper idem, Lat., alltid densamme.
Sempervivum L., bot. farmak., ett till nat.
fam. Crassulaceae DC., kl. Dodecandria L., hörande
slägte af örter, med köttiga blad, som äro samlade i
rosett vid rothalsen, och spiralställda mindre blad
på den blommande stjelken. Af de tjugo europeiska,
arterna förekommer i Sverige blott en, S. tectorum
L., taklök, som har röda blommor i qvastlikt förgrenad
blomställning af ensidiga ax. Den växer i Sverige här
och der på klippor, från Skåne upp till Södermanland,
samt var förr mycket planterad på torftaken, hvilka
den ansågs skydda mot eldfara. De tjocka rotbladen
kunna användas mot liktornar. En mängd utländska
arter odlas å stenkummel och klippanläggningar.
O. T. S.
Semplice (Lat. simplex), Ital., musikt., enkelt.
Sempre (af Lat. semper, alltjämt), Ital., musikt.,
förekommer i flere sammansättningar, t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
