Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semirjetsjensk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ex. s. legato, alltjämt bundet, och
s. crescendo, ständigt tilltagande.
A. L.
Sempronius, ryktbar romersk ätt, omfattande en
patricisk och flere plebejiska familjer, bland hvilka
den gracchiska blef mest berömd (se Gracchus). –
1. Tiberius S. Longus, romersk konsul 218 f. Kr.,
förlorade jämte sin medkonsul mot Hannibal slaget vid
Trebia. – 2. Publius S. Tuditanus, romersk konsul,
besegrade Hannibal vid Kroton 204 f. Kr., efter att
förut af denne hafva blifvit slagen.
Semstvo, R. zemstvo, rysk distrikts- och
guvernementsrepresentation. Se Ryssland,
sp. 176.
Semurang. Se Samarang.
Sen, Kesjab Chandar, indisk religiös
reformator. Se Kesjab Chandar Sen.
Sena, Tendo, anat., ett inom djur- och
menniskokroppen förekommande organ af limgifvande
fibrös bindväf och i vanligaste fall förenande
muskel med ben. Till sitt yttre är senan hvit
och glänsande, till konsistensen tämligen fast
och seg. Den består af bindväfstrådar, ordnade i
bundtar, hvilka hänga samman med muskeltrådarna under
en mängd vexlande föreningsformer. Senorna kunna
vara korta eller långa, fina eller grofva, runda,
halfrunda, band- eller hinnelika; i sistnämnda
form kallas de vanligen aponevroser. Alltid äro
de likväl mindre än de muskler de tillhöra;
de göra följaktligen de ställen, der de gå
fram, mindre voluminösa än muskelplatserna (jfr
underarmen mot armbågen med handlofven, vaden med
smalbenet). Deras ombyte af beståndsdelar synes
ock ske mera långsamt än musklernas. De äro föga
tänjbara eller elastiska och förhålla sig alldeles
passiva vid muskelsammandragning och rörelser. »Senig»
är följaktligen ett alldeles oriktigt uttryck för
stark. I kött af slagtdjur förekomma flerestädes
mellan musklerna mer eller mindre tjocka hvita
strängar, hvilka i dagligt tal, men orätt, kallas
senor i stället för nerver (det grekiska ordet nevron
var dock ett gemensamt namn för de af nutiden skilda
begreppen sena och nerv). G. v. D.
Senaar (Sennaar l. Sennár), i vidsträckt bemärkelse
hela landet mellan Atbara och Hvita Nilen, är
egentligen namnet på den del af f. d. egyptiska
Sudan, som, belägen mellan Hvita Nilen och
Bahr-el-Asrak l. Blå Nilen samt dess bifloder Rahad
och Dender, begränsas i n. och n. ö. af öfre Nubien,
i ö. af Abessinien, i v. af Kordofan, hvarifrån den
skiljes af Hvita Nilen, samt i s. af Dinka-landet
och Fazogl. Areal omkr. 103,600 qvkm. Omkr. 300,000
innev. Emellan Rahad och Bahr-el-Asrak är landet
skogigt, mellan den senare floden och Hvita Nilen
deremot en gräsbevuxen stepp, hvars södra del öfvergår
i det på jernmalm rika distriktet Roseres och en af
höga bergåsar genomdragen trakt, der den guldförande
Tumat framflyter. Jorden, i allmänhet bestående
af alluviala bildningar, är särdeles fruktbar,
der vattentillgången är tillräcklig. Floran och
faunan äro tropiska. Befolkningen, öfvervägande
muhammedansk, består i n. och ö. af hasanie, abu-rôf
m. fl. hamitiska
stammar, för öfrigt af negerfolket fundj, som omkr. år
1500, framträngande från s. v., bildade riket S.,
hvilket först 1820 underkufvades af Egypten. Jämte
åkerbruk och fiske idkas handel med guld,
elfenben, gummi, säd och slafvar samt tillverkning
af bomulls-, ler- och lädervaror. Staden Senaar,
fordom hufvudstad, är numera öfverflyglad af det vid
Hvita och Blå Nilens föreningspunkt belägna Kartum.
Senacherib. Se Sanherib.
Senancour [sönanskour], Étienne Pivert de, fransk
skriftställare, född 1770 i Paris, bosatte sig
1790 för någon tid vid Genève-sjön och egnade sig
under en mödosam kamp för uppehället uteslutande åt
literaturen. Död 1846. En entusiastisk anhängare af
Rousseau, yrkade han på menniskans återvändande till
det ursprungliga, vegeterande naturlifvet. Dessa
paradoxer framlade S. jämte sina än ateistiska, än
teosofiska idéer i Réveries sur la nature primitive de
l’homme (1799), De l’amour (1805), Observations sur le
génie du christianisme (1816) m. fl. skrifter. Mest
bekant är dock hans roman Obermann (1804), hvars
hjelte är en typ för den klass af ofullgångna snillen,
som, lidande af werthersk »weltschmerz», förgås i
sina drömmerier och sin overksamhet.
Senap, senapsfrö, semina sinapis nigrae, farmak.,
erhålles af den officinella Sinapis nigra L., som hör
till nat. fam. Cruciferae Adans., kl. Tetradynamia
L. De öfriga arterna af slägtet Sinapis L. hafva
foderbladen utstående, stiftet utdraget med helt märke
och skidorna trinda, men hos nämnda art äro skidorna
korta, tjocka, nästan qvadratiskt fyrkantiga, på
grund hvaraf arten af somliga uppställes som ett eget
slägte, Melanosinapis DC (svartsenap). S. nigra är
en grenig ört, med skaftade, mörkgröna, bredflikiga
nedre blad, gula blommor och tilltryckta skidor. Den
förekommer förvildad i Sverige, men växer vild i
nästan hela det öfriga Europa, företrädesvis i vestra
och södra Tyskland samt i England. Sedan forntiden har
denna växt odlats i flere land, numera förnämligast
i England, Holland, Elsass och Italien samt äfven
i Canada och Kalifornien. Skidorna innehålla i
hvartdera af de 2 rummen 4–6 små, klotrunda eller
föga aflånga, i allmänhet tämligen likstora frön
af 1 mm. tvärlinie och 1 mgm. vigt. Färgen är mer
eller mindre mörkt rödbrun i den fint nätgropiga
ytan. Växtämnet är gult, och pulvret af fröet är
grönaktigt. Hela senapsfrön hafva ingen smak, men
söndertuggade gifva de först en mild, fet, svagt
syrlig smak och sedan en skarpt brännande. Med ljumt
vatten bildar senapspulver en hvitgul emulsion, som
utvecklar en skarpt retande lukt, hvilken saknas
hos det torra pulvret. Gammalt pulver frambringar
icke med vatten någon skarp lukt. Den retande lukten
beror på bildandet af flyktig senapsolja, aetheroleum
sinapis i Sv. farmakopén. Denna olja finnes icke
i torrt senapspulver, men bildas, om ljumt vatten
tillsättes, genom inverkan af ett ferment, myrosin,
på det i fröna befintliga myronsyrade kalit. Oljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
