Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semirjetsjensk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
består af isosulfo-cyanallyl, C3 H3 NCS, blandad med
litet cyanallyl, C3 H3 CN. Denna flyktiga olja är
den hudrodnande beståndsdelen. Senapsolja, löst i
koncentrerad sprit (1: 49), är upptagen i farmakopén
under namn af spiritus sinapis. Ur seriapsfrön kan
genom pressning erhållas 20–30 proc. mild, fet,
luktlös olja, som icke torkar, och som stelnar
först vid - 12° C. eller stundom först vid - 17°
C. Frön af vanlig åkersenap, S. arvensis L., äro
snarlika, men större, 1 1/4 mm. i tvärlinie och fullt
mogna svarta. Af fröna till S. juncea, som finnes
å stepperna kring Saratov i Ryssland, beredes
genom frönas skalning och kärnans pulverisering
ett vackert gult senapspulver, som längre bevarar
sin förmåga att bilda den skarpa beståndsdelen
än den vanliga svartsenapen. – Senap kallas äfven
den af senapspulver och andra kryddor samt vatten
(i s. k. fransk senap äfven litet dragonättika och
socker) bestående blandning, som allmänt begagnas till
skinka, fett kött e. d. »Engelsk» senap innehåller
ofta mjöl, spansk peppar och gurkmeja. Hvit senap
kallas fröna af S. alba L., hvilka, äro mycket större
än svartsenap samt runda, svafvelgula och luktlösa,
men med skarp rättikesmak. De innehålla myrosin,
men sakna myronsyran, hvarför denna ej bildar
senapsolja, men ofta nog inblandas i beredningen
af svartsenap. Sönderkrossad och blandad med litet
ljumt vatten till en tunn s. k. senapsdeg, begagnas
svartsenap såsom ett starkt hudrodnande och, om
degen får qvarligga för länge, blåsdragande medel,
med hvars användande man afser att afleda från inre
organ, till hvilka blodträngning eger rum. För samma
ändamål användes äfven senapssprit stänkt på ylle,
»senapsduk», eller ock s. k. senapspapper, som är
tjockt läskpapper, bemängdt med senapspulver och
ofta äfven spansk peppar e. d. Senapspapperet
skall vid användandet blötas i ljumt vatten
och läggas på det ställe, der en afledande
retning önskas. Alldeles förkastligt är bruket
att intaga hel hvitsenap mot trögt lif. Ett
sådant frö kan lätt komma in i blindtarmens
bihang och föranleda en dödande inflammation.
O. T. S.
Senapsdeg. Se Senap.
Senapsduk. Se Senap.
Senapsolja. Se Senap.
Senapspapper. Se Senap.
Senapssprit. Se Senap.
Senar (Lat. senarius, af sex, sex), metr., ett af sex
jamber bestående versmått. Se Jamb.
Senat (Lat. senatus, af senex, gammal), egentl. »de
äldres församling», var i det forna Rom benämning på
en korporation, som under konungadömet hufvudsakligen
utgjorde ett råd vid konungens sida, men sedermera,
jämte den beslutande folkrepresentationen och
de främste ämbetsmännen, innehade den högsta
administrativa myndigheten. Till en början utgjordes
antalet medlemmar af 100, representanter för de
hundra patriciska slägterna. Men småningom bragtes
detta antal allt högre upp, så att det på Caesars tid
steg ända till 1,000, och äfven plebejer fingo plats i
senaten, i synnerhet sedan en
folkförsamling år 312 beslutit, att innehafvandet af
ett kuruliskt ämbete skulle berättiga till inträde
der. De medlemmar, som tillkommo närmast efter de
första hundra, kallades ursprungligen conscripti,
i motsats till de äldre, patres, och deraf kom sig,
att uttrycket »patres (et) conscripti» sedermera blef
det officiella tilltalet till hela senaten. Augustus
nedsatte medlemsantalet betydligt. Senatens medlemmar,
senatorerna, utgjorde ett särskildt stånd (ordo
senatorius), jämte riddarnas stånd (ordo eqvester) och
plebejernås (ordo plebejus). För upptagande i senaten
uppställdes efter hand som fordran dels en viss ålder,
minst 27 år, som dock under Augustus nedsattes till
25, och dels i senare tid en viss förmögenhet,
omkr. 800,000 sestertier. Senaten sammankallades
under republikens tid af den högste ämbetsmannen,
alltså i regeln af konsuln. Under republiken hade den
stort inflytande ej allenast som högsta administrativa
myndighetet, utan äfven derigenom att intet förslag
kunde föreläggas folkförsamlingen, utan att först
vara behandladt i senaten. Under kejsaredömet nedsjönk
institutionen till ett verktyg för despotismen.
Liknande församlingar funnos under antiken äfven i
Sparta, Athen och Kartago. Under medeltiden gafs
namnet snart åt magistraten, i åtskilliga större
städer, särskildt de fria riksstäderna, samt äfven
åt andra kollegier med en högre administrativ eller
dömande myndighet. I nyare tid har man i många
konstitutionella stater gifvit samma benämning
åt den afdelning af folkrepresentationen, som är
afsedd att företrädesvis utgöra det konserverande
elementet. I de fria tyska hansestäderna har senaten
varit lagstiftande församling och regeringskollegium
på samma gång. I Finland är senaten uteslutande
regeringskollegium. – Senator, medlem af en senat,
rådsherre. – Adj. Senatorisk.
Senatorium (jfr Senat), den för de förnämare männen
afsedda platsen i vesterlandets gammalkristna
kyrkor. Se Matroneum.
Senatus consultum (förkortadt S. C.), Lat,
senatsbeslut, rådsbeslut. Jfr Senat.
Senatus populusque romanus (förkortadt S. P. Q. R.),
Lat., senaten och romerska folket. Jfr Senat.
Senben, sesamben, anat., broskklädda ben eller
benhaltiga brosk i senor, der dessa glida öfver
ben eller ledgångar. Sådana ben finnas t. ex. vid
yttersta lederna på tummen och stortån. Dessa
ben minska spänningen i senorna, hindra deras
inskärning i lederna och underlätta glidningen
vid rörelser. Det största senbenet är knäskålen.
G. v. D.
Send, sendrätt (af synodus), hette fordom en
andlig domstol, i hvilken vid vigtiga tillfällen
biskopen, eljes domprosten eller ärkedjeknen,
var ordförande. De förbrytelser, som afdömdes inför
detta tribunal, voro brott mot de tio buden, kätteri,
simoni m. m. I senare delen af 9:de årh. förordnades
s. k. sendvittnen, 7 ansedda män i hvarje menighet,
hvilka under edlig förpligtelse för sendrätten skulle
angifva inom församlingen begångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
