Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sendomir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturalium quaestionum (naturvetenskapliga
undersökningar), i hvilka framförallt meteorologien
är behandlad. Verket användes under medeltiden
såsom lärobok i fysik. I en satir öfver kejsar
Claudius’ död, i omvexlande bunden och obunden form,
har S. efterbildat Menippos. För öfrigt finnes en
mängd fragment ur skrifter af naturvetenskapligt,
kulturhistoriskt och moral-filosofiskt innehåll.
I bunden form författade S. – oberäknadt verserna i
den nyss omtalade satiren – åtskilliga epigram och
väl äfven tragedier. Af tragedier, som tillskrifvas
honom, har man qvar 8 samt 2 scener ur en »Thebais»;
dock kan man icke med säkerhet afgöra hvilka eller
huru många blifvit författade af honom. Antagligt är,
att han i dem haft del såsom ett slags mästare, under
hvilkens ledning flere medlemmar af så att säga en
skola utarbetat ett slags retoriska öfningar. Verkligt
dramatiskt värde hafva nämligen skådespelen icke;
de utmärka sig visserligen, åtminstone i åtskilliga
stycken, för samma förtjenster, som känneteckna
S:s prosaiska skrifter, men hafva deremot manéret
stegradt till betänklig öfverdrift. En tragedi,
Octavia, som plägar förekomma förenad med de
andra, är otvifvelaktigt af senare ursprung. Medea,
hvilken omtalas af Qvintilianus, är på svensk vers
öfverflyttad dels af R. Törnebladh, dels ock af
C. A. Helander. Ett urval ur S:s prosaiska skrifter i
svensk bearbetning utgafs år 1883 af C. A. Brolén.
R. Tdh.
Seneca. Se Irokeserna.
Senecio L., boört, bot. farmak., ett till
nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L.,
hörande slägte af större eller mindre örter
med oftast parflikiga, någon gång hela blad och
blomkorgarna gulblomstriga med ofta nog outvecklade
strålblommor. S. vulgaris L., korsört, som ej
har strålblommor, är ett af de allmännaste ogräs
i våra trädgårdsland. Dess skalfrukter spridas
lätt af vinden medelst sina penslar af i flere
kretsar ställda, mjuka hår. Denna ört, torkad
och pulveriserad samt jämte kamfer m. m. inlagd
i en liten påse, buren i maggropen, anses af
folktron vara en verksam »sympatikur» mot den
s. k. »ältan» hos barn. S. jacobaea L., stånds,
som förekommer här och der å torra ställen, har
de pardelade bladens flikar bredare mot spetsen och
diskblommornas skalfrukter håriga, men strålblommornas
glatta. Det torkade örtståndet och blommorna voro
förr officinella såsom ett värderadt medel mot
hosta och slemflöden. Många andra arter hafva haft
och hafva ännu i andra land medicinsk användning.
O. T. S.
Senefelder (Sennefelder), Alois, uppfinnare af
stentrycket, född 1771 i Prag, försökte sig först som
musiker och skriftställare, men gjorde, då han råkat
i fattigdom, den vigtiga upptäckten af stentrycket
och lyckades 1806 efter stora svårigheter anlägga
ett kemiskt stentrycken i München. 1809 utnämndes han
till chef för det kungl. stentryckeriet i Bajern. Han
uppfann äfven det s. k. mosaiktrycket. Död 1834.
Séneffe [senäff], by i belgiska provinsen Hainaut,
vid Manage–Wavres-banan. Omkr. 3,400 innev. Den 11
Aug. 1674 utkämpades vid S. en oafgjord strid mellan
fransmännen under prinsen af Condé och holländarna
under prinsen af Oranien, sedermera Vilhelm III af
England. Den 2 Juli 1794 blefvo österrikarna derstädes
slagna af fransmännen under Marceau.
Senegal. 1. Flod i Vest-Afrika, faller ut i
Atlantiska hafvet under 16° n. br., 15 km. s. om S:t
Louis. Den bildas vid Bafulabé (13° 50’ n. br.) genom
föreningen af Ba-fing (Svarta floden) och Ba-khoy
(Hvita floden). Den förra kommer från Futa-Djallons
högland (750 m.), flyter i nordlig riktning samt
upptager fr. h. Nunkolo och Funkumah. Bakhoy har
nordvestlig riktning och har sina källor i Bure,
ej långt från Nigers flodområde. Dess största
tillflöde är Ba-ule fr. h. Nedanför Bafulabé har
S. nordvestlig riktning, passerar en rad stora fall
och strömmar förbi de franska forten Médine, Kayes
och Bakel, hvarunder den mottager endast två större
bifloder, Kulu fr. h. och Faleme fr. v., samt gör
slutligen en båge mot v. och s. v. Framför mynningen
ligger en sandbank, som vanligen kan passeras endast
af fartyg med mindre djupgående än 3 m. Under Aug. och
Sept. kunna fartyg, som ej ligga djupare än 2,4 m., gå
upp till Médine, till Bakel äfven i Okt. och Nov. och
till Saldu hela året. Dess öfre lopp har flere forsar,
hvarför jernväg bygges utmed floden. Till följd af
den ringa vattenmängd den erhåller från källorna
och den starka afdunstningen skulle floden snart
förlora den vattenmassa den mottager under regntiden,
om ej naturliga dammar på flere ställen af dess
lopp hindrade bortflödet. Vid dess nedre del finnas
tvänne större sjöar, Cayor på högra och Panieful på
venstra sidan, hvilka utgöra naturliga reservoarer,
som mottaga det öfverflödiga vattnet under regntiden
och aflemna det under den torra tiden. Nedre
S. bildar gräns mellan det torra och nakna Sahara
och det bördiga vestra Sudan och på samma gång
etnografisk gräns mellan de nomadiserande berberna
och de bofaste negrerna. – 2. Fransk koloni i vestra
Afrika, bestående af flere linier befästa poster samt
områden i Senegambien (sed. o.). Forten sträcka sig
dels från S:t Louis vid mynningen af floden Senegal
till Bamaku vid Niger, dels längs kusten mellan S:t
Louis och Salums mynning och dels vid flodmynningarna
s. om Gambia till Sierra Leone. Franskt inflytande
är gällande längs dessa linier, antingen i form
af verklig territorialbesittning eller af erkändt
protektorat. Med kolonien S. äro genom dekret af d. 16
Juni 1886 äfven förenade de franska etablissementen
vid Guldkusten och Beninbukten. Kolonien indelas
i 4 arrondissement. Den styres af en guvernör,
sänder en deputerad till franska nationalförsamlingen
och väljer ett »conseil général» af 16 pers., 10 för
valdistriktet S:t Louis, 4 för distriktet Gorée-Dakar
och 2 för Rufisque. De nämnda tre kommunerna hafva
hvar sitt municipalråd. Folkmängden i de franska
besittningarna uppgick 1884 till 197,644 pers.,
deraf 1,474 européer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
