- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
875-876

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sendomir ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Europa 1736, och dess bruk är numera allmänt.
O. T. S.

Senegräset. Se Molinia.

Senescens (af Lat. senex, gubbe), ålderdomens inträdande och
utveckling, menniskans involutionsperiod i motsats
mot evolutionsperioden, gubbåldern i motsats mot
barna-, ynglinga- och mannaåldern. Flourens
m. fl. räkna dock äfven mannaåldern till
involutionsperioden. Svårt är att noga bestämma
gränsen mellan manna- och gubbåldern; hos
olika individer inträder den vid mycket olika
lefnadsålder. Den kan ej sättas vid den period, då
den sexuella driften upphör; ty hos mannen räcker
denna långt in i gubbåldern, och äfven hos qvinnan
börjar senescensen ofta före den klimakteriska
perioden. Quetelet sätter gränsen vid den period,
då kroppslängden minskas, och han har funnit sådan
minskning i allmänhet vid 50 års ålder både hos
man och qvinna. Andra sätta den vid 65 års ålder,
på grund af den då inträdande betydliga minskningen i
respirationskapaciteten. Flourens låter den egentliga
gubbåldern börja först vid 70 år. Åldersförändringarna
sträcka sig emellertid förr eller senare till hela
organismen, både yttre och inre organ. Senescensen
kan utan tvifvel fördröjas och hindras genom ett i
allo sundt lefnadssätt.

Seneskalk (Fr. sénéchal, af Lat. senex, gammal,
och Fht. scalc, tjenare), äldste tjenare, urspr.
de frankiske konungarnas hofmästare, betecknade
sedermera en värdighet, som ersatte det upphäfda
majordomusämbetet. 1191 afskaffades denna värdighet;
men i provinserna bibehölls titeln seneskalk för
konungens ställföreträdare. Området för deras domsrätt
benämndes sénéchaussée.

Sengalla l. hasgalla, veter.,
en utvidgning af en slemsäck eller senskida uti någon
del af fram- eller bakbenen hos hästar, sällan hos
nötkreatur. På flere ställen af extremiteterna äro
musklernas senor omgifna af en skida, från hvars
inre yta afsöndras en klibbig vätska, liknande
ledvätskan (synovia), eller finnes en dylik rund
säck under en sena, och genom ansträngningar eller
genom stötar, som träffa en sådan säck, kan vätskan
i densamma ökas till den grad, att säcken synes
som en rund eller aflång svulst. Sådana svulster
eller gallor förekomma vanligen ofvan kotleden
emellan böjsenorna och skenbenet eller rundtom
den inre böjsenan å frambenens skenben, sällan på
sidorna ofvan framknäet eller hasen. Sengalla
medför stundom halta, och behandlingen af
densamma bör då öfverlåtas till en veterinär.
C. A. L.

Sengångare, Löfjor, Bradypoda, zool., en till
ordn. Edentata (trögdjur) och däggdjurens klass
hörande familj. Sengångarna utmärka sig till det
yttre genom sitt i förhållande till kroppen mycket
lilla, rundade hufvud, genom de långa, med starka,
skärformigt böjda klor utrustade frambenen samt
genom sin långa och grofva hårbeklädnad; svansen är
rudimentär eller saknas. Tänderna äro enkla och utan
rötter, fem i öfver-, fyra i underkäken; framtänder
saknas. Halskotornas antal, hvilket är så konstant hos
öfriga däggdjur, vexlar inom denna familj mellan sex
och nio hos olika arter. Magen är, liksom hos somliga
hofdjur, delad i tre afdelningar. Sengångarna äro
fredliga, föga intelligenta djur, som uppehålla sig
i träden, af hvilkas blad och frukter de lefva. Som
de hänga och röra sig i trädgrenarna med hufvud och
rygg nedåt vända, äro håren riktade från buksidan mot
ryggen. På marken röra de sig med stor svårighet. De
förekomma endast i Syd-Amerika. Till familjen höra
två slägten: 1) Ai, Bradypus, som har tre utbildade
klor på alla fötterna och alla tänder ungefär lika
stora; och 2) Unau, Choloepus, som har endast två
utbildade klor på fram fötterna och den främsta
tanden i hvarje käkhalfva förlängd, hörntandslik.
L-e.

Senhinnan, sclerotica l. sclera, anat., hårda
ögonhinnan, är en fibrös bindväf med korsande
bundtar, bildande en styf, tjock, hvitglänsande
membran, som utgör yttersta lagret af ögonklotets
största del och framåt kompletteras af hornhinnan. Hos
en del djur består detta ögonklotets lager af en
benskålla. G. v. D.

Senil (Lat. senilis, af senex, gubbe), gammal,
gubbaktig.

Senior, Lat,; äldre, den äldre. Ordet nyttjas ock om
den äldste inom en viss korporation eller kategori,
t. ex. »senior bland ett stifts presterskap». Vid
universiteten är senior benämning för en medlem af
ett landskaps (nations) seniorat, d. v. s. nationens
»äldste», hvilka väljas till ett bestämdt antal bland
de genom studier och öfriga egenskaper (ej uteslutande
åldern) mest framstående landsmännen. Jfr Junior.

Seniorat (jfr Senior). 1. Jur. Den arfsföljd, enligt
hvilken den äldsta i hela familjen skall tillträda
arfvet. Se Majorat. – 2. En myndighet, som utses
hufvudsakligen bland de äldre medlemmarna i ett
samfund, t. ex. af studenter eller nationsföreningar
vid ett universitet.

Senjen, Norges största ö näst Hindön, belägen
i Tromsö amt samt skild från fastlandet genom
Solbergfjord och Gisund och från Kvalö genom
Malangenfjord. Areal 1,666 qvkm. Omkr. 3,350 innev. Ön
är bergig och i det inre uppfylld af mossar. Dess
kust är sönderskuren af flere fjordar.

Senklapp. Se Sensträckning.

Senkovskij, Ossip Ivanovitj, rysk orientalist,
född 1800 nära Vilna, var 1822–47 professor i
orientaliska språk i Petersburg. Död 1858. S. utgaf
Collectanea (1824–25), ur turkiska källor
hemtade bidrag till Polens historia, Supplément
à l’histoire des huns, des turcs et des mongols

(1824) m. fl. arbeten. Dessutom skref han under
psevdonymen »baron Brambäus» flere noveller och
romaner, hvilka hufvudsakligen utmärka sig för en
clown-artad fräckhet. Se vidare Berggren, Jakob.

Senkrah, Arma Leoretta (heter egentligen Harknes,
som hon vändt bakfram), amerikansk violinist, f. i
New York 1864, elev af Wieniawski och Massart,
erhöll 1881 första priset i Paris’ konservatorium
samt har sedan 1882

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free