- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
877-878

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senlis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under konstresor vunnit rykte för smakfullt och
poetiskt föredrag. Sverige besöktes af henne 1883.
A. L.

Senlis [sangli’ss], stad i franska
depart. Oise, vid ån Nonette, 54 km. n. ö. om
Paris. 5,647 innev. (1881). Bomulls- och
linnemanufakturer. Handel med frö, mjöl och
virke. Staden eger en vacker gotisk katedral, ruiner
af ett slott från Ludvig den heliges tid (1226–70) och
gamla galloromanska stadsmurar. Efter dess galliske
grundläggare, silvanekterna, benämnd Silvanectes,
blef den i 5:te årh. biskopssäte och var kungligt
residens under de tvänne första regentslägterna.

Senna, sennablad, folia sennae, farmak., erhålles
af flere arter af slägtet Cassia L. (se d. o.). De
i Sverige officinella bladen (»senna alexandrina»)
insamlas af C. lenitiva Bisch. (C. acutifolia
Delile). Jämte denna art är det i synnerhet
C. angustifolia Vahl. och C. obovata Coll.,
som lemna s. k. sennablad. Nämnda Cassia-arter äro
buskar med långa, böjliga, i toppen örtartade grenar,
försedda med stora parbladiga blad, som hafva öronlika
stipler och 3 till 9 par småblad, hvilka äro enkla,
helbräddade, fasta, läderartade och derför äfven efter
torkning släta. Bladens form vexlar mellan smalare och
bredare lansettlik (C. angustifolia Vahl.), spetsigt
äggrund (C. lenitiva Bisch.) och trubbigt oval till
omvändt äggrund, nästan omvändt hjertlik (C. obovata
Coll.). Från alla andra snarlika blad igenkännas
sennabladen genom sin sneda bas. Formen vexlar för
öfrigt betydligt inom samma art och äfven på samma
buske (se Batka: Monographie der Cassien-gruppe Senna,
1866). Sennabuskarna tillhöra det afrikansk-arabiska
vegetationsområdet. Nordligast träffas de på
Sinai-halfön, vidare i öfre Egypten, Nubien, Kordofan,
Darfur och vesterut i oasen Tuat i nordvestliga
Sahara samt i Syd-Afrika vid Sambesi-floden och inom
Kaplandet. Den mest utbredda arten är C. obovata, som
ånnes på hela detta område. Handelsvaran består nästan
uteslutande af småbladen, mer eller mindre hela eller
under transporten sönderbrutna. De vigtigaste slagen
af denna drog äro S. Alexandrina, S. Tripolitana
och S. Tinnevelly. Det första slaget, det i Europa
vanligast officinella, äfven kalladt. »Palt-senna» (af
Ital. Appalto, förpaktning), består nästan uteslutande
af C. lenitiva Bisch., med någon gång ett eller annat
blad af C. obovata samt en eller annan balja. Baljorna
voro fordom nästan uteslutande begagnade, sällan
bladen; nu är förhållandet motsatt. S. Tripolitana,
som kommer öfver Tripoli, dit den transporteras
å kamelrygg genom Sahara-öcknen, består af samma
slags blad som den förra sorten, men är på grund
af de ständiga omlastningarna vanligen mycket
söndersmulad. Efter produktionsorten kallas den
äfven sudansk senna. Arghelblad, som stundom finnas
inblandade i den första sorten, förekomma deremot
aldrig i denna. S. Tinnevelly, en omsorgsfullt samlad,
väl vårdad drog af utmärkt beskaffenhet, består af de
4–5 cm. långa, lansettlika bladen af C. angustifolia
Vahl., hvilka hafva en gulaktigt grön
öfveryta och mörkare grön underyta, hvilken antingen
är glatt eller besatt med glesa, korta, tilltryckta
hår. Dessa blad äro mindre styfva än den förstnämnda
sorten. De hafva en icke obehaglig lukt, erinrande
om lukten af te, och endast obetydlig smak,
hvaremot de andra sorterna hafva ingen lukt, men
en obehaglig, något skarp smak. Sorten har sitt
namn efter en ort på vestra Indiska halfön, der
den företrädesvis odlas. Andra handelsslag, såsom
Bombaj-senna, Arabisk senna och Senna salamecca
äro i allmänhet sämre sorter, som icke komma till
Europa. – Jamaica-senna, som begagnas i Vestindien,
utgöres af bladen af C. obovata Coll., som från
Italien, der den förr odlades, öfverflyttats till
Jamaica och der förvildats. – Sennadrogen framkallar
afföring från tarmkanalen. Den var länge föremål för
kemisternas undersökningar, utan att man kunde med
visshet afgöra hvilket ämne, som var orsak till
denna verkan. Numera antages den af Dragendorff
upptäckta kathartinsyran vara denna beståndsdel. Senna
innehåller derjämte flere andra beståndsdelar, hvilka
icke veterligen hafva någon medicinsk betydelse. Af
sennablad finnas i Sv. farmakopén två beredningar:
electuarium sennae, senna-(»sennets»-)mos, och infusum
sennae compositum,
senna-te (»sennets-te»). Moset
är en blandning af pulveriserad koriander 1 d.,
sennablad 10 d., renad tamarindpalpa 15 d. och
sockersyrup 25 d. Af detta mos tages antingen 3–5
teskedar på en gång vid sängdags, då öppning vanligen
inträffar följande morgon, eller ock tages på dagen
1 tesked hvarannan timme, tills verkan inträder. I
»sennets-te» ingå koriander 2 d., korinter 5 d.,
sennablad 10, seignettesalt 5 d., manna 20 d. på 100
d. infusion. Man tager vanligen först 2 matskedar på
en gång och sedan 1 matsked hvarannan timme, tills
önskad verkan erhållits. Man kan ock sjelf bereda
»sennets-te» genom att begjuta 1 d. sennablad med
10 delar kokhett vatten, som utdrager det lösande ur
drogen. O. T. S.

Sennaar. Se Senaar.

Sennamos. Se Senna.

Senna-te. Se Senna.

Senne l. Senneheide, ofruktbar landsträcka i
Westfalen, på Teutoburgenvalds vestra sluttning, från
Paderborn till Bielefeld. Bekant för sin hästafvel.

Sennefelder. Se Senefelder.

Sennets-fusion, sennets-te. Se Senna.

Sennheim. Se Cernay.

Sennoner. Se Semnoner.

Sennyey [sjenniej], Paul von, friherre, ungersk
statsman, född 1824 i Buda, var 1848 en af
legitimistpartiets ledare i riksdagen, blef 1865
tavernikus (finansminister) och anslöt sig 1872 som
deputerad till Deák-partiet. Sedan 1874 stod han i
spetsen för den af honom organiserade konservativa
gruppen. Judex curiae och president i magnaternas
hus 1885, dog han 1888.

Senoner, ett forngalliskt folk, bosatt i södra
delen af nuv. Ile-de-France och nordvestra delen
af Champagne. Deras hufvudstad var Agendicum
(nuv. Sens). En del senoner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free