Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senlis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. fl. I och med Kants epokgörande »Kritik der
reinen vernunft» kan den sensualistiska åsigten
anses vetenskapligt öfvervunnen, ehuru den än i dag
räknar en mängd anhängare. Den radikalaste moderna
formen deraf är den franska positivismen (se
Comte). Sensualismens konseqvenser leda på realistisk
ståndpunkt till materialism (i vidstr. bem.) och
på idealistisk till subjektiv idealism. Inom
kunskapsteorien sjelf leder sensualismen, då »sinnena
kunna bedraga», följdriktigt till skepticism, såsom
redan sofisterna och Sokrates på olika sätt visade.
Moralisk l. praktisk sensualism är den åsigt inom
sedeläran, som anser, att de sinliga känslorna
och drifterna äro de enda rigtiga motiven för
allt sträfvande och handlande, och att deras
tillfredsställande, njutningen, är sedlighetens
högsta mål, det högsta goda. Åsigten kallas ock för
hedonism l. njutningslära. Motsatser äro å ena sidan
den praktiska intellektualismen l. nyttighetsläran,
å den andra den praktiska rationalismen (till hvilken
art den kristna moralen hör). I det närmare utförandet
kan den praktiska sensualismen framträda i gröfre
eller finare former: såsom positiv njutningslära
eller såsom negativ (hvilken anser frånvaron af
smärta såsom det högsta för menniskan möjliga goda);
med hufvudvigten på den kroppsliga vällusten eller
på själens mera förfinade njutningar; med egoistiskt
betonande af ens eget, eller oegennyttigt riktande på
allmänt eller andras sinliga väl. Inom filosofiens
historia har den praktiska sensualismen merendels
gått hand i hand med den teoretiska. Äfven inom
den praktiska filosofien började den sjelfständiga
utvecklingen med sensualism hos sofisterna, mot
hvilka äfven i detta hänseende Sokrates (enligt
Platons skildring af honom) uppträdde med än i dag
giltiga kritiska invändningar. Detta hindrade dock ej
en del bland hans lärjungar, den cyrenaiska skolan,
att förfalla till en ännu krassare och radikalare
form af den praktiska sensualismen än sjelfva
sofisterna. Så förnyades och skärptes kritiken deraf
utaf Platon. Men i förfinad form fortlefde åsigten
i epikureismen ända till antikens slut. Medeltiden
var sedan hufvudsakligen kristet rationalistisk,
men så började äfven på detta område den moderna
forskningen med sensualism, hos Hobbes. I gröfre
eller finare form har sedan den engelska och franska
moralen omfattat sensualistiska åsigter, under det att
rationalisterna se sitt bålverk i Kants pligtlära. –
Öfverförd på statslärans område, har sensualismen ledt
till den s. k. fördragsteorien. (Jfr Nyblaeus, »Om
statsmaktens grund och väsende», 1882). – Sensualist,
anhängare af sensualism. – Sensualitet, sinlighet.
S-e.
Sensuel (Lat. sensualis, af sensus, sinne), sinlig,
vällustig. Jfr Sensualism.
Sensus, Lat, sinne, känsla, mening. – Sensus
communis. Se Sens commun. – Sensus intimus, det
inre sinnet.
Sentens (Fr. sentence, Lat. sententia), tänkespråk,
sedespråk, tänkvärdt yttrande. – Sententiös, sinnrik;
som yttrar sig i tänkespråk.
Senticosae L., bot., är en nat. familj af träd,
buskar och örter. Familjen kallas äfven Rosaceae
Juss., efter slägtet Rosa L. Blommorna, som likväl
stundom saknas, hafva 5 fria kronblad med stor skifva
och kort klo. Ståndarna, äro vanligen många (sällan
5, 4 eller färre), alltid fria. Fruktämnena äro
flere, ofta mycket, talrika, fria eller (hos Rosa)
insänkta i det urnelikt omgestaltade fästet. Den
mogna frukten utgöres oftast af enfröiga (undantagsvis
flerfröiga) fria karpeller. Denna familj är delad i
flere underfamiljer, nämligen Roseae, Sanguisorbeae,
Potentilleae och Spireae, hufvudsakligen skilda
genom karpellernas olika ställning och beskaffenhet.
O. T. S.
Sentiment [uttalas oftast som franskt ord:
sangtima’ng, af Lat. sentire, känna], känsla,
känslofullhet; tanke. – Sentimental, känslosam. –
Sentimentalitet, känslosamhet, särskildt den
sinnesstämning, hvarunder menniskan med förkärlek
uppsöker hvad som företrädesvis är egnadt att
beröra hennes känsla. Schiller, och med honom Göthe,
betecknade med sentimental diktning en form af
poetisk framställning, som i motsats till den naiva
karakteriseras genom det subjektivas öfvervigt
öfver det objektiva. Sentimentaliteten sträfvar
alltid ut ifrån verkligheten, till något högre,
samt har derför någonting patetiskt, högtidligt
eller rörande i sitt sätt att uttrycka sig. Den
urartar ofta till onatur och osanning i såväl känsla
som uttryck.
Sentis (Säntis), bergstopp, tillhörande Thur-alperna,
belägen på gränsen mellan kantonerna. S:t Gallen och
Appenzell. Dess högsta topp, Hoher Sentis (2,504 m.),
erbjuder en storartad utsigt och bestiges årligen af
en mängd turister. En meteorologisk station anlades
1882 nära sjelfva spetsen.
Senza, Ital., utan, användes i flere musiktermer:
S. replica, utan omtagning, S. sordini, utan
dämmare, S. tempo, utan bestämdt tidmått, o. s. v.
A. L.
Senzile, sjöv. Se Galér.
Senäte, f. d. jordebokssocken i Skaraborgs län,
är införlifvad med Otterstad.
Separat (af Lat. separare, skilja, jfr Separera),
afskild, särskild. – Separatfred. Se Fredsslut. –
Separat-tryck, särskildt aftryck af en
uppsats, som tillhör ett större helt (t. ex. ett
tidskriftshäfte). – Separation, afsöndring,
skilsmässa. – Separatism, söndring, företrädesvis-i
religiöst afseende. – Separatist, person, som
tillhör kristna kyrkan, men som, på grund deraf att
han ogillar den officielt predikade läran eller de
officiella religiösa bruken, afhåller sig från den
allmänna gudstjensten och har egen religionsöfning
tillsammans med liktänkande. – Separatorium, kem.,
en kolf, hvari ämnen kemiskt afsöndras.
Separatism. Se Separat.
Separator (af Lat. separare, särskilja),
eg. afskiljare, är gemensam benämning på en mängd
efter de mest olika principer konstruerade apparater,
som äro afsedda att åtskilja hopblandade ämnen. Så
t. ex. utgör en vanlig sädesrensningsmaskin ett
slags separator. Vid malmseparatorer åverkas malmen
af en vattenström,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
