Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sequoia - Sequo Yah - Seqvaner - Seqvens - Seqvester - Serab, Sehrab l. Sirrab - Seraf - Serafimerlasarettet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstående, korta. Kottarna äro större än hos
rödvedsträdet, af ett hönsäggs storlek, och utgöras, liksom
hos föregående art, af spiralställda, sköldlika
kottefjäll. Mammutträdet förekommer i Kalifornien
på Sierra Nevadas vestra sluttning, mellan 36° och
38° 15’ n. br. samt på en höjd af mellan 1,500 och
2,100 m. öfver hafvet. Det bildar enstaka lundar
eller grupper, och man känner hittills 8 sådana
samlingar. De största träden finnas i den nordligaste,
Calaveras Grove; mot söder blifva dimensionerna något
mindre. Antalet träd inom hvarje bestånd är mycket
obetydligt, utom i det sydligaste, der träden bilda
en präktig skog, 64 km. lång, 4,8–16 km. bred.
De första uppgifterna om mammutträdets storlek voro
öfverdrifna. Det högsta, uppmätta trädet befanns dock
hafva en höjd af 97 m., med en omkrets af 13 m., 3
m. från marken. Ett annat, »skogens fader», som dock
nu är kullfallet och ofullständigt, antages hafva
varit ännu högre, åtskilligt öfver 100 m. Endast
tvänne andra närma sig i höjd 90 m., deribland
»skogens moder», hvars omkrets 3 m. öfver marken
belöper sig till något mer än 18 m. Trädens ålder är
äfven ansenlig. Ett träd i Calaveras Grove, hvars
diameter var 7 m., hade omkr. 1,300 årsringar; ett
annat, hvars omkrets innanför barken var 20,5 m., och
hvars ved ännu var mycket frisk, visade ungefär 2,130
årsringar; ett tredje, hvars omkrets öfver marken var
32 m., uppskattades till 3,500. De båda nu lefvande
Sequoia-arterna äro de sista ättlingarna af ett
slägte, som under forna geologiska perioder hade stor
betydelse. Under den tertiära tiden var sålunda en med
rödvedsträdct mycket närbeslägtad art (S. Langsdorfii)
utbredd öfver Europa, Spetsbergen, Asien, Norra
Amerika och Grönland; en annan art (S. Sternbergii),
hvilken är närmast beslägtad med mammutträdet,
är känd från Europa och Grönland. Men derjämte
funnos äfven flere andra tertiära arter, hvilka bilda
öfvergångar mellan de båda nämnda. Äfven kritperioden
räknade många Sequoia-arter, och slägtets första
uppträdande faller antagligen inom juraperioden. De
båda nu lefvande arterna kunna sägas representera
slägtets yttersta flyglar; centern och de många
mellanformerna hafva under tertiärperioden utdött.
A. G. N.
Sequo Yah, en halfblodsindian af cherokesernas stam,
bekant för ett af honom uppfunnet skriftspråk;
hans engelska namn var George Guess. S. antages
hafva blifvit född omkr. år 1770 och var bosatt
i nordvestra delen af Alabama. Det af honom
uppfunna, särdeles snillrika alfabetet bestod
af 80 bokstäfver eller tecken, af hvilka hvarje
motsvarade en stafvelse, och det hade redan erhållit
omfattande användning bland indianerna, innan de
hvite erhöllo kännedom derom. Senare antogs det
af missionärerna, och 1828 utgafs till och med en
tidning på detta språk. S. fördrefs öfver Mississippi
jämte sin stam och dog i New Mejico 1843. Bland
de qvarlefvande af stammen lär hans skriftspråk
ännu användas. Efter S. hafva Kaliforniens
jätteträd blifvit uppkallade (jfr Sequoia).
A. G. N.
Seqvaner, en gallisk (keltisk) folkstam,
bosatt i transalpinska Gallien, mellan Jura
och Saône, i de nuv. landskapen Franche-Comté
och Bourgogne. Hufvudstad var Vesontio
(Besançon). Seqvanerna, hvilka voro ett
sjelfständigt folk, styrdt af egna konungar, lågo i
strid med heduerna och nödgades omkr. 70 f. Kr. till
sin hjelp inkalla germanerna under Ariovistus. Sjelfva
kufvade af dessa, blefvo de liksom öfriga galler
lagda under romareväldet af Caesar år 58.
Seqvens (Lat. sequentia, följd), musikt. 1. Ett
slags hymn i den gamla kyrkosången. Seqvensen uppkom
omkr. midten af 9:de årh. och hade sitt ursprung
i de s. k. »jubilationerna», ett slags utdragna
vokaliser på sista stafvelsen af »Halleluja», hvilka
småningom afsöndrades såsom särskilda melodier
och underlades egen text (då denna text i början
var mera prosa än metrisk vers, kallades seqvensen
äfven prosa). Notker Balbulus var den flitigaste
seqvenskompositören. Flere seqvenser hafva blifvit
berömda, dels genom sin sköna text, dels genom de
härliga större kompositioner, som åtskilliga senare
mästare satt till dem; så t. ex. »Stabat mater»,
författad af Jacoponus (d. 1306) och »Dies irae»,
af Thomas a Celano (omkr. 1250). Pius V afskaffade
seqvenserna 1568, så när som på fem, hvilka ännu
användas i katolska kyrkan, näml. Victimae paschali
laudes vid påsken, Veni Sancte Spiritus vid pingsten,
Lauda Sion salvatorem vid Kristi lekamens fest,
Stabat mater vid firandet af »jungfru Marias sju
smärtor» samt Dies irae vid själamässan. – 2. I
kompositionsläran betyder seqvens hvarje upprepad
förskjutning i högre eller lägre tonlägen af ett
motiv eller en ackordföljd. Vanligast äro seqvenser
af septimackord, modulatoriska seqvenser samt
melodiska seqvenser, äfven kallade rosalier. Då
följdriktigheten så bjuder, tillåter harmoniläran i
seqvensen vissa företeelser, som annars äro förbjudna,
t. ex. fördubbling af inledningstoner. Genom sin
logiska regelmässighet gör seqvensen ett angenämt
intryck och är ett vigtigt medel i kompositörens
hand, men alltför flitigt anlitad får den lätt något
torrt och mekaniskt. A. L.
Seqvester (Fr. séquestre, Lat. sequestrum), jur.,
qvarstad (se d. o.); kir., lös benbit, mer eller
mindre omsluten af bendelar. – Seqvestrera, belägga
med qvarstad. – Seqvestrotomi, operativt aflägsnande
af en lös benbit.
Serab, Sehrab l. Sirrab (Arab., »hemlighetsfullt
vatten»), den arabiska benämningen på hägring (se
d. o.).
Serâf (Hebr., plur. serafer l. serafim, af
sârâf, förbränna), eld-ande, ljus-ande, ängel. I Gamla
testamentet är ordet benämning för himmelska väsenden,
som hafva menniskogestalt, med sex vingar, och
som äro sysselsatta att sjunga lofsånger kring Guds
tron. I den kristna föreställningen identifierades
de med keruberna (se Kerub). – Franciskanerna
kallade sin stiftare »pater seraphicus», sin orden
den serafiska och sig sjelfva serafiska bröder.
Serafimerlasarettet. Ehuru sannolikt redan under
medeltiden, invid vissa kloster, lokaler funnos,
der sjuklingar vårdades, visserligen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
