Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sero venientibus ossa - Serpa Pinto, Alexander Albert de la Roche de - Serpent - Serpentaria-rot, radix serpentariæ - Serpentin - Serpentin-asbest - Serpuchov - Serra - Serrano y Dominguez, Francisco, hertig af La Torre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sero venientibus ossa, Lat., ordspråk, den, som
kommer sent, får nöja sig med benen.
Serpa Pinto, Alexander Albert de la Roche de, berömd
portugisisk Afrika-resande, född d. 20 April 1846
på slottet Polchras vid Douro, blef 1864 löjtnant
i infanteriet och företog derefter åtskilliga
smärre forskningsresor. Efter att hafva avancerat
till major utnämndes han 1877 till chef för en af
portugisiska regeringen utrustad expedition till
Afrika. Han utforskade och undersökte Sambesis öfre
bifloder samt upptäckte på den platå, der dessa
strömmar hafva sin upprinnelse, ett ljusfärgadt
nomadfolk, cassequere-folket. Hunnen till Lialui,
i Marutse-Ma(m)bunda-riket, ofverfölls han af
infödingarna, men försvarade sig och slog sig igenom,
fastän allt hans folk lemnade honom, och drog åt
söder, ungefär samma väg som Livingstone farit,
samt uppnådde slutligen Viktoria-fallen. 1879
framkom han till Aden och återvände derifrån till
Europa. Denna expedition, hvars resultat utgöres af
en mängd läge-bestämningar, skildrades af honom sjelf
1881 (»Tvärs genom Afrika», s. å.). Sedermera har
S. företagit nya expeditioner i samma trakter, och
nyligen (1890) gaf han, genom en strid på neutralt
område med infödingar, som buro engelsk flagga,
upphof till en svår konflikt mellan England och
Portugal, till följd hvaraf sistnämnda rike tvangs
till förödmjukande eftergifter.
Serpent (Ital. serpentone, »ormrör»), ett 1590 enligt
sägnen af en kanonikus Guillaume i Auxerre uppfunnet,
nu så godt som föråldradt träinstrument, ormlikt böjdt
och försedt med hål och klaffar liksom fagotten, men
med mässingsmunstycke liksom trumpeten. Klangen var
rå, omfånget B1 c2. Nu ersättes det af tuba eller
fagott. – Serpent kallades förr äfven en gammal
rörstämma i orgelns pedal. A. L.
Serpentaria-rot, radix serpentariae,
farmak., en drog, som består af den från
jord genom borstning befriade och försigtigt
torkade, 2–3 cm. långa, 2–3 mm. tjocka, något
plattade, ofta i flere bukter krökta, gråbruna
rotstocken af Aristolochia serpentaria L. (se
Aristolochia). Smaken är kryddartad, bitter,
lukten stark och kamferliknande. För luktens
bibehållande måste drogen väl bevaras. I Sverige
begagnades den förr mycket såsom ett nervretande och
lifvande medel, i synnerhet under konvalescensen
efter nervfeber. Numera användes den sällan.
O. T. S.
Serpentin (af Lat. serpens, orm). 1. Ofit, miner.,
ett vattenhaltigt talkjordssilikat, som uppstått genom
omvandling af andra silikat, i synnerhet olivin,
augit, hornblende och granat, i hvilkas former den
då stundom uppträder. Färgen är gul, grön i flere
nyanser, gråbrun och svart. Serpentin löses af
svafvel och saltsyra, men är osmältbar eller svårt
smältbar för blåsrör. För känseln är den fet. Hårdhet
= 3–4. Egentl. v. = 2,5–2,7. Serpentin har följande
artförändringar: a) Ädel serpentin, som innefattar de
ljusa genomlysande och klara arterna af gul och grön
färg. Förekommer vid vissa jerngrufvor i Sverige
och vid Snarum i Norge. b) Krysotil (se d. o.), c)
Vanlig serpentin, de
mörkfärgade, orena och ogenomskinliga arterna, som
icke hafva glans. De bilda lager och lagerstockar
samt uppträda såsom serpentinsten, utgörande hela
berg. Den vanliga serpentinen användes till slipning
för arkitektoniska ändamål. Då den förekommer i
intim blandning med kalk eller dolomit, lemnar
den ett utmärkt material för slipning af pelare,
fönsterinfattningar, plana skifvor o. s. v., hvarpå
den s. k. kolmårdsmarmorn vid Bråvikens norra strand
lemnar vackra prof. Vid Zöblitz i Sachsen och Épinal
i Frankrike hafva små industriella anläggningar
sysselsättning med förarbetande af serpentin till
skålar, ljusstakar, dosor, figurer o. s. v. – 2. Väg-
och vattenb. Då en väg måste anläggas uppför en
brant höjd, utstakas den vanligen i zigzag med tvära
krökar, för att minska lutningsförhållandet. Sådana
krökar benämnas serpentiner. – 3. Krigsv., luntlås,
ursprungligen endast hanen på ett sådant (äfven
kalladt drake). 1. Ant. Sj. 2. O. A. B. 3. H. W. W.
Serpentin-asbest, miner. Se Krysotil.
Serpuchov, stad i ryska guvernementet
Moskva, vid Okas biflod Nara och
Moskva–Kursk-banan. 22,418 innev. (1884). Klädes- och
lädertillverkning. Jernmanufakturer. Liflig handel med
landtprodukter. Staden har en katedral, byggd 1380.
Serra, Port. (Sp. Sierra), bergskedja.
Serrano y Dominguez [-geds], Francisco, hertig af
La Torre, spansk statsman, född d. 18 Sept. 1810
i Arjonilla i Andalusien, var son till en af det
spanska frihetskrigets hjeltar. Han valde tidigt den
militära banan, utmärkte sig i det blodiga kriget
mot karlisterna samt blef 1845 generallöjtnant och
krigsminister. Han åtnjöt den tiden stor gunst vid
hofvet och beskylldes offentligt för att vara den
unga drottning Isabellas älskare. S. föll emellertid
sedermera i onåd, slöt sig till oppositionen och
tvangs 1854 att gå i landsflykt. Landsförvisningen
blef likväl icke långvarig. S. återvände 1855 till
Spanien, blef 1856 militärguvernör i Nya Kastilien
och generalkapten i armén, var derefter en kort tid
(1857–58) ambassadör i Paris och blef 1859 guvernör
öfver ön Cuba. Han upphöjdes 1862 till hertig af La
Torre och utnämndes s. å. till utrikesminister, men
afgick redan i Mars 1863. Mot slutet af drottning
Isabellas regering blef S. en af oppositionens
förnämste ledare och ställde sig 1868 i spetsen
för en sammansvärjning, som likväl upptäcktes,
hvarefter han blef arresterad och deporterad till
Kanarieöarna. S. befriades genom Septemberrevolutionen
s. å., som bortjagade Isabella och hennes familj från
Spanien. Han utnämndes till öfverbefälhafvare för
revolutionsarmén, vann d. 28 Sept. en seger öfver
de kungliga trupperna vid Alcolea och blef derefter
president i den provisoriska regeringen. De åtgärder
han såsom sådan vidtog voro i hög grad frisinnade. Den
allmänna rösträtten infördes, religionsfrihetens,
undervisningsfrihetens och tryckfrihetens grundsatser
erkändes, domstolsväsendet förbättrades genom
juryinrättningens införande, munkordnarnas privilegier
afskaffades, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
