Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sfer (Grek. sfaira), klot - Sferoid - Sferoidal - Sferometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring sin diameter. Afskärningen mellan ett plan
och den sferiska ytan är alltid en cirkellinie; går
planet genom medelpunkten, får cirkellinien namn af
storcirkellinie eller storcirkel. Alla storcirklar äro
lika stora. Ett genom medelpunkten gående plan delar
sferen i två kongruenta delar, hvilka kallas
halfklot eller hemisferer. – Tangentplan i en gifven punkt
kallas ett plan, som i denna punkt drages vinkelrätt
mot den till punkten hörande radien; tangentplanet
träffar den sferiska ytan i en enda punkt. – Två
sferer förhålla sig såsom kuberna, och två sferiska ytor
såsom qvadraterna på radierna. Om radien kallas r,
är sferens volym 4/3 [pi]r3 och den sferiska ytans
arealinnehåll 4 [pi]r2. – Sferernas harmoni l.
sferernas musik kallades af filosofen Pythagoras det för
dödliga varelser oförnimbara ljud, som frambragtes
af planeterna under deras rörelse kring jorden. –
Sferisk, hörande till en sfer eller en sferisk yta.–
Sferisk aberration. Se Aberration 2. – Sferisk lins
l. sferiskt glas. Se Lins 1. – Sferisk punkt. Se
Nafvelpunkt. – Sferisk spegel. Se Spegel.
– Sferiska medelpunkter eller poler till en cirkel
på en sferisk yta kallas de punkter på ytan, som
äro på lika stort afstånd från alla cirkelns
punkter. Dessa medelpunkter äro de punkter, der
en mot cirkelns plan vinkelrät diameter till sferen
träffar den sferiska ytan.
– Sferisk zon (klotskifva), den del af en sfer,
som begränsas af sferens yta och två parallella
skärande plan; den buktiga gränsytan till en sferisk
zon kallas också sferisk zon (klotbälte). – Sferisk
sektor kallas den del af en sfer, som består af
ett sferiskt segment och en på dess bas stående
kon, hvars spets sammanfaller med medelpunkten. –
Sferisk triangel, en trehörning, som begränsas
af tre storcirkelbågar; vinkeln mellan två sådana
bågar kallas sferisk vinkel. På samma sätt
förstås med sferisk polygon en månghörning,
som begränsas af flere än tre storcirkelbågar. –
Sferisk pyramid kallas en solid figur, som begränsas
af en sferisk polygon och de plan, i hvilka polygonens
storcirkelbågar ligga.
– Sferisk trigonometri. Se Trigonometri. –
Sferiskt segment, den del af en sfer, som
begränsas af sferens yta och ett godtyckligt
skärande plan; den buktiga gränsytan till ett
sferiskt segment kallas sferisk kalott.
G. E.
Sferoid (af Grek. sfaira, klot, och eidos,
utseende). Se Ellipsoid.
Sferoidal (jfr Sfer), klotformig. – Sferoidala
tillståndet kallas inom fysiken ett först af
Leidenfrost iakttaget tillstånd, som åtskilliga
vätskor (vatten, alkohol, eter, svafvelsyra
m. fl.) antaga vid beröring med andra kroppar
(metaller, glas, porslin m. fl.), om dessa äro
upphettade till en viss temperatur. Om t. ex. en
vattendroppe får falla på en starkt upphettad
metallyta, utbreder den sig icke öfver ytan, såsom
förhållandet är vid mindre höga temperaturer, utan
bibehåller droppformen och qvarligger på ytan, utan
att öfvergå till kokning, endast ganska långsamt
aftagande i volym genom en
småningom skeende afdunstning, hvarvid den visar en
egendomlig, darrande och hoppande rörelse. Detta
s. k. sferoidala tillstånd bibehåller vattnet
dock endast så länge metallytan är mycket het. Får
metallytan, medan droppen qvarligger, afsvalna till
en viss temperatur, inträder plötsligt en häftig
kokning, som, när droppen är af större dimensioner,
liknar en våldsam explosion. Boutigny, som i många
riktningar studerat detta fenomen, har visat, att
den sferoidala droppen icke omedelbart hvilar på det
upphettade underlaget, utan att emellan dem befinner
sig ett lager af ånga, som oupphörligen förnyas genom
droppens afdunstning. Att så är förhållandet, kan man
finna, om man ställer ett ljus i jämnhöjd med droppens
undre yta och betraktar detsamma från motsatta sidan
af droppen. Som nu droppen ej vidrör metallen, kan
ej häller den senares höga temperatur genom ledning
direkt meddela sig till vätskan, och detta har i
sin ordning till följd, att droppen, oaktadt sin
närhet till den heta metallen, icke uppvärmes till
kokpunkten och följaktligen endast genom en småningom
skeende afdunstning förminskas. Att den sferoidala
vattendroppens temperatur också verkligen understiger
100° C., har Boutigny genom direkta experiment
lyckats ådagalägga. Fenomenet beror ytterst derpå att
adhesionen (se d. o.) mellan vätskan och underlaget
minskas genom den höga temperaturen så mycket, att
det senare ej mer fuktas af vätskan. Till följd af
denna minskade adhesion kan kohesionskraften mellan
vätskans molekyler verka friare, hvilket äfven visar
sig derutinnan att dessa sluta sig tillsammans och
bilda en droppe, alldeles som vid vanlig temperatur
sker med qvicksilfver på en ren glasskifva. – Vid
s. k. torrkokning i en ångpanna antager vattnet
lätt sferoidalt tillstånd, hvarigenom stor fara för
explosion uppkommer. Det sferoidala tillståndet är
också orsaken till att man kan doppa den fuktade
handen i smält metall, utan att bränna sig, och man
har i detsamma sökt förklaringen till de från forna
tider kända eldprofven, ordalierna. Ett vanligt fall
af sferoidalt tillstånd är följande. För att pröfva,
om ett stryklod är tillräckligt varmt, plägar man
spotta på detsamma, hvarvid spotten antager form af
droppar, som med ett h väsande ljud fara fram och
åter på det heta stryklodet. – Sferoidalstruktur. Se
Klotstruktur. R.R.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
