Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakers - Shakspere, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregifvande sig hafva gudomliga uppenbarelser samt erkändes
af dessa som deras andliga moder och profetissa. 1774
begaf hon sig med åtta lärjungar undan rättsliga
konflikter till Nord-Amerika, der hon jämte flere nya
anhängare slog sig ned i Waterfield vid Albany. Ehuru
shakers under första tiden blefvo fängslade på grund
af edvägran samt voro utsatta för flere anklagelser,
tillväxte de ständigt i antal. Deras tro på Ann Lee
rubbades icke ens deraf att hon afled 1784, trots
det att hon förklarat sig som en ny uppenbarelse af
Kristus vara odödlig. Shakers eller, som de sjelfva
kalla sig, »The believers in Christ’s second appearing»
(de som tro på Kristus’ andra tillkommelse), uppgingo
1832 till omkr. 6,000 pers. i 18 församlingar,
spridda inom staterna New York, Massachusetts,
Connecticut, New Hampshire, Maine, Ohio och Kentucky,
och af hvilka kolonien Nya Libanon (Massachusetts)
är den förnämsta. Lärans hufvuddrag, sammanfattade i
»Testimony of Christ’s second appearing» äro: celibat,
på grund hvaraf församlingarna tillväxa endast genom
proselyter, och egendomsgemenskap. Högsta ledningen
af församlingarna är i allmänhet öfverlemnad åt en
qvinna, vid hvars sida står ett råd af äldste. Vid
gudstjensten röra sig deltagarna, under sjungande
af hymner, i ett slags menuettartad procession,
hvilken stundom öfvergår i en s. k. dödsdans,
hvarunder de dansande slutligen utmattade falla
till marken. I öfrigt öfverensstämma shakers med
qväkarna. De utmärka sig för flit och enkelhet samt
äro i synnerhet skickliga som jordbrukare.
Shakspere [sjäkspir], William, engelsk skald,
föddes i April 1564 i den lilla staden Stratford
on Avon (Warwickshire). Han döptes d. 26 s. m.,
och i anledning deraf har man – troligen med orätt –
antagit d. 23 April såsom hans födelsedag. Skaldens
fader, John Shakspere (d. 1601), hade redan
före 1552 inflyttat till Stratford, der han
1557 gift sig med Mary Arden (d. 1608), dotter
till en burgen landtbrukare. John S:s egentliga
lefnadsyrke tyckes hafva varit landtbrukarens,
men derjämte var han handlande, troligen äfven
slagtare. Både hans förmögenhet och hans anseende
ökades snabbt. Så valdes han 1569 till borgmästare
i den lilla staden. Men omkr. 1578 började det –
af okänd anledning – gå tillbaka för den sträfsamme
mannen, och det hotande armodet nödgade honom att
afbryta sonens skolgång. William, hvars studier i
Stratfords grammatikskola inskränkt sig till det
latinska språkets läsande och skrifvande, började
förmodligen såsom biträde åt sin fader. Troligen till
följd af ungdomligt lättsinne nödgades han i slutet
af 1582 eller början af 1583 att gifta sig med Anne
Hathaway (f. 1556, d. 1623), dotter till en obetydlig
arrendator i byn Shottery nära Stratford. Af detta
äktenskap föddes tre barn. Det äldsta af dessa,
dottern Susanna, född redan i Maj 1583, gifte sig
1607 med den ansedde läkaren John Hall, men dog
barnlös. 1585 erhöll S. tvillingar, sonen Hamnet,
död redan 1596, och dottern Judith, gift 1616 med
vinhandlaren Thomas Quiney och genom honom
moder till lady Elisabeth Barnard (d. 1670), som var
den sista af S:s afkomlingar. Ehuru man ej derom
eger någon bestämd kunskap, är det dock troligt,
att S:s äktenskap ej varit lyckligt. Omkr. 1585
lemnade S. Stratford och begaf sig till London,
under det att familjen fortfarande qvarstannade i
fädernestaden. Anledningen till denna resa uppgifves
af traditionen hafva varit en förföljelse, som Sir
Thomas Lucy af Charlecot skulle hafva satt i gång mot
honom, på grund deraf att S. olofligen jagat på Sir
Thomas Lucys mark. En medverkande orsak till dennes
förbittring skall ock hafva varit, att S. mot honom
diktat ett hånande epigram. I London lär S. till
en början hafva förvärfvat sig sitt uppehälle med
att vakta de teaterbesökandes hästar. Sedermera
upptogs han bland teatertruppens egne medlemmar och
var redan 1592 bemärkt såsom skådespelare. Under
den första tiden synes han omvexlande hafva tillhört
olika sällskap, men 1594 ingick han i lordkammarherren
Lord Hunsdons trupp och qvarstod i den, till dess han
för alltid lemnade scenen, Någon direktör fanns ej
vid denna tids teatrar, utan truppens angelägenheter
afgjordes af de förnämste skådespelarna sjelfva. Dessa
rådde samfäldt om teatergarderoben, dekorationerna –
hvilka på S:s tid ännu voro mycket primitiva –, och de
pjeser, hvilka truppen spelade; de aflönade musiken,
teaterbetjeningen o. s. v. Deras inkomst bestod af de
afgifter, hvilka erlades vid ytterdörren. Men ehuru
S. ej var direktör, intog han en mycket framstående
plats inom truppen, troligen mera till följd af sin
praktiska begåfning och sin talang såsom författare
än på grund af sin skicklighet såsom skådespelare,
ehuru han äfven såsom sådan ej tyckes hafva varit så
underlägsen, som man i senare tid förmodat. Truppen,
hvilken ofta fick uppträda inför hofvet och vid
Jakob I:s tronbestigning upphöjdes till rangen af
konungens egen trupp, hade till en början ingen fast
uppehållsort, utan spelade än på värdshusgårdar, än
i tillfälligt förhyrda teatrar både i London och i
landsorten. Men 1599 förenade de förnämste af truppens
medlemmar sig till ett bolag, hvilket i södra London
uppbyggde teatern Globe, hvarest truppen spelade, ända
till dess byggnaden 1613 lades i aska. Redan af denna
affär framgår, att S. uppnått en oberoende ekonomisk
ställning. Två år förut hade han inköpt egendomen
New Place, en af de förnämsta i Stratford; huset
nedrefs omkr. 1700, men platsen gjordes 1861 till
nationalegendom. Orsaken till S:s välmåga, som yttrade
sig i flere andra egendomsköp, har enligt traditionen
varit en gåfva af 1,000 p. st., som han skall hafva
mottagit af lord Southampton, den unge ädling, till
hvilken han dedicerat sina båda episka dikter. Men
i detta fall är traditionen troligen felaktig, och
förmodligen berodde S:s goda ekonomiska ställning
på de rikhaltiga inkomster han såsom skådespelare
uppbar. Som författare kunde han deremot ej skörda
något guld, ty ännu omkr. år 1600 betalades i medeltal
blott 5 p. st. för ett femaktsdrama. Ungefär samtidigt
med inköpet af New Place sökte S. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
