- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
951-952

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakspere, William

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säkerhet före 1598 och sannolikt i början af 1596. Dramat,
hvars handling är hopväfd af fyra olika motiv – af
hvilka det förnämsta lånats från Montemayors »Diana»
– skrefs tydligen för att illustrera någon förnäm
mans bröllop; hvilkens känner man ej. – 12) King
John
skrefs väl ock i början af 1596. Förebilden är
ett äldre drama, »Troublesome raigne of king John»,
som skalden ganska sjelfständigt förändrat. –
13) Edward III anses af några forskare vara ett af
S:s stycken, och det synes ej orimligt att antaga,
det S. öfverarbetat några scener. Stycket finnes ej
öfversatt på svenska.

Den andra perioden (1597–1601) omfattar följande
dramer: 1) Merchant of Venice (»Köpmannen från
Venedig»), troligen skrifven i slutet af 1596, stöder
sig sannolikt på ett äldre, nu förloradt drama. – 2)
Henry IV, hvars båda delar författades 1597, hvilar
hufvudsakligen på Holinsheds krönika. Dramernas
komiske hjelte, Sir John Falstaff, är S:s egen
uppfinning. – 3) Merry wives of Windsor (»Muntra
fruarna i Windsor») författades 1598, sannolikt
på drottningens befallning. Fabeln är ej, såsom
vanligen uppgifves, S:s egen uppfinning, men man
känner ej hans närmaste förebild. – 4) Henry V
skrefs med full säkerhet 1599. Ämnet hemtades från
Holinsheds krönika. – 5) Twelfth night or What you
will
(»Trettondagsafton eller Hvad Ni vill»). För den
komiska handlingen känner man ej någon förebild; den
allvarliga har möjligen hemtats från Rich’s novell
Apollonius och Silla. – 6) Much ado about nothing
(»Mycket väsen för ingenting»). Den komiska handlingen
är möjligen af S. fritt uppfunnen, den allvarliga
återfinnes i en italiensk novell af Bandello. Om
denna i första hand varit S:s källa, är ovisst.
– 7) As you like it (»Som Ni behagar»). Förebilden
är Lodges novell »Euphues golden legacie»,
men den yppersta karakteren i dramat, Jacques, är
skaldens egen uppfinning. Dessa tre sistnämnda
lustspel äro med säkerhet skrifna 1598–1601.

Den tredje perioden sträcker sig mellan åren 1602
och 1610. Dit höra följande dramer: 1) Julius Caesar
skrefs med stor sannolikhet 1602. Dess källa är
Norths öfversättning af Plutarchos, som med stor
noggrannhet följes. – 2) Hamlet skrefs 1602. Dess
förebild var ett äldre, nu försvunnet Hamlets-drama,
som genom sitt falska patos ådragit sig samtidens
löje. Det dunkla i S:s stycke beror antagligen derpå
att skalden ej lyckats frigöra sig från det äldre
dramats fabel. Den danske historieskrifvaren Saxo
är den, som först behandlat Hamlets historia. – 3)
All’s well that ends well (»När slutet är godt, är
allting godt») anses vanligen vara ett bland skaldens
ungdomsarbeten, men synes med större skäl kunna
dateras omkr. 1603. Dramats källa är en italiensk
novell af Boccaccio, 1566 öfversatt på engelska
och intagen i Paynters »Pallace of pleasure». – 4)
Othello skrefs 1604. Dess källa är en af Italienaren
Giraldi Cinthios noveller. Dock har man ännu ej
upptäckt någon engelsk öfversättning deraf.
– 5) Measure for measure (»Lika för lika»)
skrefs likaledes 1604. Äfven dess källa är en
novell af Cinthio. Denna hade dels öfversatts af
Whetstone, dels af samme man bearbetats till ett
tio akters drama. S. begagnade både dramat och
novellen. – 6) King Lear skrefs 1605. Handlingen är
hufvudsakligen hemtad från Holinsheds krönika. –
7) Macbeth författades 1606. Handlingens allmänna
drag återfinnas i Holinsheds krönika. – 8) Pericles
(ej öfversatt på svenska) anses af många ej vara S:s
arbete. Antagligast synes, att detta drama skrifvits
af Wilkins, men – omkr. 1607 – öfverarbetats af S. –
9) Antonius and Cleopatra skrefs 1608. Handlingen
är från Norths öfversättning af Plutarchos. – 10)
Timon of Athens har äfven af många ansetts icke vara
S:s arbete. Troligt synes vara, att det nuvarande
dramat är hoparbetadt dels af S:s förlorade stycke,
dels af ett äldre, möjligen en förebild. – 11)
Coriolanus skrefs sannolikt 1609 eller 1610. Dess
källa är Norths öfversättning af Plutarchos.

Den fjerde perioden (1610–13) omfattar följande
dramer: 1) Cymbeline skrefs förmodligen i slutet af
1610. Dess källa är sannolikt ett äldre, nu förloradt
drama. – 2) Winter’s tale (»En vintersaga») skrefs
1611. Förebilden är Greenes roman »Pandosto». – 3)
The tempest (»Stormen») skrefs i Dec. 1612. Äfven
dess källa är säkerligen ett äldre, nu förloradt
drama. – 4) Henry VIII, som skrefs 1613, är antagligen
endast delvis af S. Större delen antages härröra
från Fletcher. S. och Fletcher upptagas äfven såsom
författare af dramat »The two noble kinsmen», men
säkerligen med orätt.

Den första perioden är S:s lärlingstid. S. står
ännu under inflytande af den äldre skolan. Stilen
är outvecklad, med misslyckade ordlekar, klassiska
allusioner och konstlade vändningar. Versen är ännu
ej ren blankvers, utan uppblandad med rim. Prosan är
maniererad samt står i vissa fall under inflytande
af en forkonstlad, italieniserande stil, som
med orätt sammanblandats med euphuismen, en annan
stilförskämning, som härstammade från Spanien. Den
dramatiska byggnaden är löslig, motiveringen yttre
och de tragiska personernas undergång beroende
af tillfälligheter. Karaktersteckningen är ännu
svag. Inom tragedien möta vi blott ensidiga,
af ett enda patos fyllda hjeltar, för hvilka
det ännu blott gäller att förvärfva herravälde
i den yttre verlden. Först med Richard II visar
sig ett omslag till en annan uppfattning. Richards
karakter är bestämd i en mängd olika riktningar, och
författarens sympatier följa honom, trots det att han
misslyckas. De komiska figurerna äro företrädesvis
clowner. Först i Mercutio, Biron och Faulconbridge
visar författaren sig kunna inom samma karakter förena
komiska och patetiska element. Qvinnorna äro tecknade
utan framhäfvande af det specifikt qvinliga samt äro
vilda och passionerade både i kärlek och i hat.

Den andra perioden är S:s gladaste och lyckligaste
tid. Han skrifver också endast lustspel eller dermed
befryndade historiska skådespel. Stilens ojämnheter
hafva i de flesta fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free