- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
977-978

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibirien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbreda sig ända fram mot Stilla hafvet. Dessa skogar
innehålla en otrolig rikedom på jagtbart vildt,
framförallt pelsdjur af alla slag, hvilkas skinn
bildat landets vigtigaste handelsvara och dess
största lockelse för främlingar. Det förnämsta af
dessa pelsdjur är sobeln, som dock genom en från
urminnes tid hänsynslöst drifven jagt blifvit så
medtagen, att den nu är ytterst sällsynt. Landets
jord gömmer lemningar af elefantlika mammutar
och andra länge sedan utdöda fornverldsdjur af
väldig storlek, infrusna i islager och nästan
fullständigt bevarade. I de östra hafven drifves
en ännu mycket gifvande hval- och själfångst,
mestadels med kaliforniska fartyg. Äfven floderna,
i synnerhet Amur, hysa otroligt stora massor af
lax och andra fiskslag. Landets förnämsta rikedom
utgöres dock ännu af dess metalliska skatter. Guld
brytes i Ural och Altai, någon gång till öfver 30,000
kg. om året. Platina brytes nästan endast i Sibirien,
men ryska regeringens försök att deraf slå mynt har
ej haft framgång. Silfver, koppar och jern finnas i
stor mängd, och grufdriften dels för regeringens och
dels för enskildas räkning är en hufvudnäring. Största
hindret för landets framsteg ligger i bristen på goda
samfärdsmedel. Ishafvets vidsträckta kuster torde
blott med största svårighet då och då kunna lemna
tillträde åt sjöfarten under den korta tid på hösten,
som hafvet går öppet; och de stora floderna äro väl i
söder isfria under nästan halfva året, men i norden,
föga mer än ett par månader. Först då de sedan tjugo
år till anläggning förberedda jernvägarna från Ural
till Stilla hafvet hunnit blifva färdiga, torde
det visa sig möjligt för handeln att öfvervinna de
ofantliga afstånden. Början är redan gjord genom en
jernväg i Urals bergslag, från Perm till Tiumen; och
befallning är utfärdad om hela bansträckans fullbordan
inom den närmaste framtiden. En betydlig lättnad
för trafiken skulle emellertid kunna åstadkommas
genom en redan påbörjad kanalförbindelse mellan ett
par bifloder till öfre Ob och Jenisej, hvarigenom en
förbindelse komme till stånd mellan alla vatten från
Ural till Baikal. Denna förbindelse kunde ytterligare
utsträckas genom slättlandet till Lena, och dermed
tvärs öfver hela Sibiriens bredd ända till närheten
af Ochotska hafvet.

S. indelas i guvernementen Tobolsk, kring
Irtisj, Tomsk, vid Ob (hvilka tillsammans bilda
generalguvernementet Vestra Sibirien), Jeniseisk,
vid Jenisej, och Irkutsk, vid Baikal, samt
provinserna Sabaikalskaja oblast (Transbatkalien),
mellan Baikal och öfre Amur, och Jakutsk, en ofantlig
landsträcka kring Lena och i nordöst, hvilka tills.
bilda generalguvern. Östra Sibirien, samt Primorskaja
oblast
(kustlandet), utmed Stilla hafvet, Amurlandet,
vid nedre Amur och Japanska hafvet intill Koreas
gräns och Sachalin, hvilka utgöra generalguvern. Amur.

Inom Sibiriens administrativa gränser bor en
folkmängd, som visserligen ej låter sig noggrant
uppgifvas, då ödemarkens stammar ej med någon större
tillförlitlighet låta sig räknas, men dock numera
torde öfverstiga 4 millioner. Med inberäknande af
hvad som ligger öster om Ural
af guvernementen Perm, Orenburg och Ufa bör detta
antal kunna ökas med nära hälften, och till inemot
dubbelt, om de naturligen dithörande delarna af
kirgislandet medräknas. Mer än hälften af denna
befolkning är samlad i sydvest kring Irtisj och
dess tillflöden, hvaremot norden och nordöstern äro
fullständiga ödemarker, der endast några få half-
eller helvildar irra öfver snöfälten mellan de
frusna kärren. Inom det egentliga Sibirien bilda
ryssar tre fjerdedelar af befolkningen, eller
omkr. 3 mill., till det mesta storryssar, men ej
obetydligt uppblandade med infödda, som antagit
ryskt språk och grekisk religion. Till seder och
lefnadssätt likna de sina fränder i europeiska
Ryssland, men folkbildningen står ännu lägre;
högre skolor finnas dock i guvernementsstäderna,
och början är gjord till ett universitet i Tomsk. Den
ryska befolkningen har spridt sig öfver hela landet
och synes på etnografiska kartor troget följa de
stora vattenvägarnas förgreningar. Den återstående
millionen är fördelad på en otalig mängd folkstammar
af de mest olika slag samt på vidt skilda kulturgrader
och religionsformer, alltifrån obestämbara slag af
hedendom till buddhaism och lamaism (i söder) samt
islam (i sydvest). Tjuktjerna vid Berings sund lefva
ännu i full stenålder och fråga ej stort efter den
ryska öfverheten, som också mest lemnar dem i fred
i deras magra obygder. Jämte korjaker, kamtsjadaler
och några andra grannstammar räkna de kanske slägt
med Amerikas eskimåer. De ganska talrikt förekommande
tunguserna i Amurlandet och kring öfre Jenisej äro
fränder till Kinas herskare, mandsjufolket. Kring
sjön Baikal bo lamadyr-kande mongoler, burjäter;
kring Balkasj kalmuker. Muhammedanska tatarer af
olika stammar nomadisera vid öfre Ob och Jenisej,
vid Ural basjkirer, väldiga biherdar. Åtminstone
till språket beslägtade med dem äro jakuterna vid
Lena, en af Sibiriens talrikaste stammar, som under
rysk styrelse tillegnat sig ett slags hyfsning. Af
finska stammar bo voguler och ostjaker, de ungerske
magyarernas närmaste fränder, kring Ural och Ob. På
långt håll i slägt med dem äro samojederna
tundran ytterst i norr utmed en lång sträcka af
Ishafvets kust.

Det afskilda, svårtillgängliga läget har vållat,
att Sibfrien först sent blifvit närmare kändt. Efter
fornfyndens vittnesbörd bebodt redan under stenåldern,
har det haft en ganska rikt utvecklad bronsålder,
särdeles i vester, der guldet länge varit kändt och
eftersökt. De af Herodotos omnämnda »guldvaktande
griparna» stå sannolikt i något samband med
guldgrufvor i Ural eller Altai. Några af samme
historieskrifvare nämnda folk, såsom argipper och
issedoner, äro troligen att söka der (vid floden
Isset, i bergslagen öster om Ural). I södra
Sibirien hafva funnits hemlighetsfulla inskrifter
och hällristningar, eller rättare målningar, som man
ännu ej lyckats rätt tyda. Med bulgarernas rike vid
Kama har Sibirien sannolikt stått i förbindelse
och var kanske fordom ej alldeles okändt i Norden
(Biarmia ulterior hos Saxo?).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free