- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
983-984

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibirien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äldsta kristna århundradena åtnjöto stort
anseende. Liksom de föregående äro dessa affattade på
hexameter och innehålla stycken af verklig poetisk
skönhet. Der gifves i stora drag en teckning af
mensklighetens öden, sådana de tedde sig för de
gammalkristne, som voro förtrogne med hednaverldens
visdom, af slägtets forntid, men äfven af dess
framtid, alltifrån verldens skapelse intill dess
undergång och yttersta domen. Dessa böcker föllo i
förgätenhet, då den antika odlingen fick vika för
medeltidens barbari, men framdrogos åter mot slutet
af medeltiden, då de gamles skrifter åter började
komma till heders, och hafva sedan dess flere gånger
utgifvits och kommenterats.

För några år sedan utkämpades här i Norden rörande
de kristna sibyllinerna en lärd strid af icke ringa
intresse. År 1879, ungefär samtidigt med framläggandet
af de Buggeska hypoteserna om de nordiska myternas
omdaning under keltisk inflytelse, uttalade den norske
teologen A. Ch. Bang den åsigten att sibyllinerna
vore urbilder för den nordiska Völuspá, en åsigt,
som han med onekligt skarpsinne förfäktade. Men mot
honom uppträdde i »Nordisk tidskrift» för 1881 Viktor
Rydberg samt visade med segrande skäl och med stor
skärpa, att sibyllinerna, sedan de en gång råkat i
glömska, omöjligen kunnat åter blifva kända i vestra
Europa före renaissancens tidehvarf, och således
mycket mindre kunnat utöfva något inflytande på den
nordiska mytdiktningen. En öppen fråga är huruvida
ej likheter, som onekligen finnas, kunna förklaras
ur reflexer från ariska urtidsmyter. E. Sn.

Sibyllinerna, sibyllinska böcker. Se Sibylla.

Sic, Lat., så, ja visst, jaså (med förundran, vid ett
citat, som man vill klandra); så står här verkligen.

Sicard [sikar], Roch-Ambroise Cucurron, abbé,
fransk filantrop, född 1742 nära Toulouse, inrättade
1786 i Bordeaux en skola för döfstumma, efter mönster
af den i Paris, och kallades 1790 till direktör för
den sistnämnda. Sin under revolutionen afbrutna
verksamhet återupptog han efter d. 18 Brumaire år
VIII (d. 9 Nov. 1799). Bland hans arbeten, hvilka
tjenat som ledning vid inrättandet af stiftelser för
döfstumma såväl i Amerika som Europa, märkas: Éléments
de grammaire générale
(1799; 2:dra uppl. 1808),
på grund hvaraf han inkallades i Franska institutet,
Mémoire sur l’art d’instruire les sourds de naissance
(1789), Théorie des signes pour l’instruction des
sourds-muets
(1808) m. fl. Död 1822.

Sicard (Siccard), August S. von Siccardsburg,
österrikisk arkitekt, född i Wien 1813, död i Wien
1868, är bekant genom ritningar till flere märkliga
byggnader i Wien, såsom den stora, i rundbågsstil
uppförda Arsenalen (1849–53) och det nya Operahuset
(1861–69), vidare genom planer till Wiens utvidgande
och förskönande m. m. O. G-g.

Siccimeter (af Lat. siccus, torr, och metron, mått),
meteor., torrhetsmätare, en af Dufour konstruerad
och under fleråriga
observationer i Lausanne begagnad afdunstningsmätare
(se d. o.), i hvilken uppmätning sker af skillnaden
mellan den nederbörd, som under en viss tid fallit,
och den på samma tid afdunstade vattenmängden.
R. R.

Sichem (Sichar), en af Palestinas äldsta städer,
omkr. 2 timmars väg ifrån Samaria, mellan bergen
Ebul och Garisim. Under romarnas herravälde fick
staden namnet Neapolis, hvilket araberna förvandlade
till Naplosa, Nabulus och Nablus. Se Nablus.
L. L.

Sichor. Se Egypti bäck.

Sicht. Se Sigt.

Sicilianska aftonsången (Ital. Vespro Sidliano)
kallas den resning, som d. 30 Mars 1282 utbröt i
Palermo, och genom hvars följder huset Anjou och
fransmännen fördrefvos från ön. En vidt utbredd
sammansvärjning af sicilianare (Giovanni da Procida
m. fl.) hade redan länge varit organiserad med
syfte att öfverflytta makten från de franske
förtryckarna på Peter III af Aragonien, svärson
till konung Manfred och derigenom innehafvare af
hohenstaufernas anspråk. Innan dessa planer hunnit
till verkställighet, hade emellertid det förbittrade
folket sjelf skaffat sig vedergällning. Annandagpåsk
d. 30 Mars, under aftonsången, skymfades en dam i
Palermo af en fransman. Med anledning deraf utspann
sig en strid, stadens stormklockor sattes i rörelse
af dess innevånare, och inom några timmar voro alla
fransmän skoningslöst nedhuggna. Resningen spridde
sig till öns öfriga städer, och då Peter af Aragonien
(Aug. s. å.) landsteg vid Trapani, måste Karl I
öfvergifva Sicilien. Först 1302 erkändes detta dock
af huset Anjou som en aragonisk besittning. Den för
samtida okända benämningen »sicilianska aftonsången»
härleder sig ifrån en i 16:de årh. utgifven italiensk
roman.

Sicilien (Ital. Sicilia, Grek. Sikelia), Medelhafvets
största, fruktbaraste och tätast befolkade ö, sedan
1860 tillhörande konungariket Italien, är belägen
mellan 12° 19’ och 15° 42’ ö. lgd fr. Greenw. samt
36° 34’ och 38° 14’ n. br. Från italienska halfön,
Kalabrien, skiljes S. genom det på smalaste stället
endast 3,5 km. breda Messina-sundet; från den närmaste
punkten på den afrikanska kusten till Sicilien är
afståndet 120 km. S:s yta bildar en triangel (deraf
det hos forntidens skalder förekommande namnet
Trinacria), hvars spets i n. ö. är Capo di Faro,
i v. Capo di Boeo och i s. Capo Passaro. Arealen
är 29,241 qvkm. (deri inberäknadt Lipariska och
Egadiska öarna samt fyra andra små öar). I s. och
v. är kusten låg och utan djupare inskärningar,
i n. och ö. deremot brant och försedd med en mängd
sjöfarten gynnande vikar, bland hvilka märkas
Messina-, Catania-, Agosta-, Siracusa-, Palermo-
och Castellamare-vikarna. S. genomlöpes af en mängd
dels kala, dels med en yppig vegetation betäckta
bergskedjor, af hvilka två hufvudgrupper kunna
särskiljas, en sydlig och en nordlig. Den norra
bergskedjan är en fortsättning af Kalabriens berg samt
består hufvudsakligen af glimmer och gneis. Den högsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free