- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
999-1000

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siderism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sidon, den äldsta staden i det forna Fenicien, på
en smal slätt vid Medelhafvet, något östligare än
det nuv. Saida. Denna stad, som gaf upphofvet till
flere feniciska kolonier, bl. a, sjelfva Tyrus, var
länge den mest betydande orten i hela landet, tills
slutligen sistnämnda koloni gjorde sin öfvermakt
gällande. Redan på Homeros’ tid var den bekant för
sin konstflit samt för sin handel med purpurfärg,
bernsten och glas. 722 f. Kr. gaf staden sig åt den
assyriske konungen Salmanassar samt lydde sedan under
Babylonien och under Persien, tills den 350 ödelades
på grund af ett uppror. Åter uppbyggd, underkastade
sig staden Alexander den store, kom derefter under
Egypten och föll slutligen i romarnas händer. Under
början af kristna tiden var den säte för en biskop. Se
vidare Saida.

Sidonia-orden, sachsisk qvinno-orden, stiftad
1870 af konung Johan och uppkallad efter Sidonia,
den albertinska regentliniens stammoder. Den
utdelas åt qvinnor, som i krig eller fred utmärkt
sig genom frivilliga handlingar af tjenande
kärlek. Ordenstecknet består af ett hvitt emaljeradt
kors, i hvars midtsköld synes hertiginnan Sidonias
bild samt den gyllene inskriften Sidonia, omgifven
af åtta gyllene vinruteblad. Bandet är violett med
gröna och hvita sidoränder.

Sidonius Apollinaris, Cajus Sollius,
kristen författare i 5:te årh., föddes i Lyon
omkr. 430. Svärson till kejsar Avitus, var han
under dennes regering (455–456) prefekt i Rom. Död
som biskop i Clermont omkr. 487. Hans bref äro
af historisk och kulturhistorisk vigt; liksom hans
panegyriker lida de dock af en dunkel och öfverlastad
stil. Den äldsta upplagan är af Sirmond (1614),
den bästa af Baret (1879).

Sidoparallax (jfr Parallax) kallas vinkeln mellan
en stjernas vertikalplan för en iakttagare på
jordytan och densammas vertikalplan genom jordens
medelpunkt. Vore jorden sferisk, skulle dessa båda
plan sammanfalla. Sidoparallaxen är sålunda en följd
af jordens sferoidiska form. Den är beroende dels
af stjernans, dels af observationsortens läge. Är
stjernan i meridianen eller observationsorten vid
eqvatorn eller polerna, är sidoparallaxen noll. Denna
korrektion är för öfrigt så ringa, att den blott för
månen blir märkbar och tages i betraktande. K. B.

Sidore, rysk upprorsstiftaré. Se Dimitri 5.

Sidorörelse, musikt. Se Motus.

Sidotrupp l. Sidodetaschement, krigsv., mindre
truppafdelning, som från en marscherande
kolonns egentliga bevakningstrupper (avant-,
arrier- eller flank-gardet) utsändes åt sidan,
för att derifrån skydda kolonnen mot fientliga
anfall eller fientlig insyn. Sidotrupperna följa
vanligen kolonnens marsch och utsända i sin
ordning åt den hotade sidan sidopatruller. Dylika
afdelas för öfrigt vid nästan all marsch från
de främsta eller eftersta bevakningstrupperna.
C. O. N.

Sidra rabba. Se Adams bok.

Sidra-viken, Stora syrten. Se Syrten.

Sidskägg. Se Sidgrane.

Sidvall, Amanda, målarinna, f. 1844, har studerat
vid konstakademien, men hufvudsakligen utbildat
sig i Paris. Bland hennes arbeten, af hvilka många
varit i hemlandet utställda, kunna nämnas: Barn,
som bygga korthus, Intressant lektyr,
Blomsterförsäljerska, Lappflicka
(de båda sistnämnda inköpta
af franska staten) m. fl. Fröken S. har äfven utfört
åtskilliga porträtt, mest af fruntimmer och barn.
-rn.

Sidvind, sjöv., ett bland »icke sjömän» förekommande
uttryck för »half vind» l. då vinden blåser tvärs in.
R. N.

Siebenbürgen (Lat. Transsylvania, Magyar. Erdély,
Rum. Ardealu), storfurstendöme i österrikisk-ungerska
monarkien, mellan 45° 16’–47° 42’ n. br. och
22° 22–26° 36’ ö. lgd, gränsar i n. till Ungern,
i ö. till Bukovina och Moldau, i s. till Valakiet
och i v. till Ungern. Areal 55,731 qvkm. S. är ett
högland, som tillhör Karpaternas bergssystem, och som,
på alla sidor omgifvet af randberg, har formen af
en fyrhörning. I s. resa sig Transsylvanska alperna
(Negoi 2,543 m.); i ö. löpa tvänne parallella
kedjor af Skogskarpaterna, som uppnå en höjd af
omkr. 2,000 m.; i n. och v. vidtager det siebenbürgska
Erzgebirge, med Bihargebirge uppnående en höjd
af 1,846 m. Äfven det inre landet är genomdraget
af bergsträckningar och har en medelhöjd af 440
m. S. tillhör Donaus flodområde. De förnämsta
vattendragen äro Aluta, som genomflyter S. i sydlig
riktning och derefter i Valakiet utmynnar i Donau,
samt Teiss’ bifloder Maros och Szamos, som flyta
i vestlig och nordlig riktning. Alla tre äro
segelbara. Dessutom finnas flere små tillflöden
till Seret. Landets betydliga höjd öfver hafvet
gör klimatet sundt, men i vissa trakter tämligen
kallt. Medeltemperaturen i Kronstadt är 6,2° R.,
i Klausenburg 7,2° och i Hermannstadt 7°. Landet
är särdeles fruktbart. Åkerbruk, skogskultur
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Omkr. 37
proc. af arealen är skog, 23 proc. åker, 17
proc. ängar och trädgårdar, 9,5 proc. betesmark och
0,5 proc. vingårdar. Af spanmål odlas i synnerhet
majs samt hvete, korn och hafre. Dessutom produceras
skidfrukter, potates, tobak, lin, hampa, humle och en
myckenhet frukt. Vin af ypperlig qvalitet frambringas
i Maros- och Kokel-dalen. I de vidsträckta skogarna,
som till största delen bestå af barrträd och ek,
finnes riklig tillgång på villebråd. Utmärkta
hästar uppfödas. Får- och svinafveln är mycket
betydande, äfvensom biskötseln. Mineraltillgångarna
äro utomordentligt rika. Guld hemtas ur grufvorna
vid Zalathna, Abrudbánya, Offenbánya m. fl. samt
vaskas ur floderna Aranyos, Maros o. a. Silfver,
jern, koppar, bly, qvicksilfver, svafvel, arsenik,
vitriol, alun och marmor förekomma äfvensom
betydande lager af kol och torf. De rika saltverken
i S. sammanhänga med grufvorna i Galizien och
Valakiet. Den större industrien är föga utvecklad;
i mindre skala tillverkas dock väfnader, papper,
läder och lervaror. Handeln deremot är liflig,
i synnerhet med Rumanien. De vigtigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free