Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siderism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsplatserna äro Hermannstadt, Kronstadt, Bistritz och
Szamo-Ujvar. – Innevånarnas antal uppgick år 1880
till 2,084,048 personer, deraf 609,208 magyarer
och szekler, 204,713 sachsare, 1,146,611 valaker
och rumaner, 46,460 zigenare samt för öfrigt judar,
armenier, bulgarer, rutener och greker. Omkr. 70,000
(mest barn) äro ej klassificerade, såsom
»ej i stånd att tala». S. å. voro med
afseende på religionsbekännelsen 662,936
orientaliska greker, 572,772 unerade greker,
263,816 romersk-katolske, 296,395 reformerte, 199,551
lutheraner, 55,068 unitarier och 29,990 judar. De
orientaliske grekerna lyda under ärkebiskopen i
Hermannstadt, de unerade grekerna under ärkebiskopen
i Fogaras, de romersk-katolske under biskopen i
Karlsburg, de reformerte under öfverkonsistoriet i
Klausenburg och lutheranerna under landskonsistoriet
i Hermannstadt. För folkundervisningens höjande
har man på sista tiden varit tämligen verksam. Den
högre bildningen meddelas vid det 1872 stiftade
universitetet i Klausenburg, vid 3 juridiska och
10 teologiska läroanstalter, 29 gymnasier och några
fackskolor. Magyariskan är det officiella språket. I
statsrättsligt och administrativt hänseende utgör
S. en del af konungariket Ungern (se d. o.). Det
indelas i 15 komitat och sänder 69 ombud till
ungerska riksdagen. Komitaten äro: Alsó-Fehér,
Besztercze-Naszód, Kronstadt (Brassó), Csík, Fogaras,
Háromszek, Hunyad, Klausenburg (Kolosz), Kis-Küküllö,
Maros-Torda, Nagy-Küküllö, Hermannstadt (Szeben),
Szolnak-Dobaka, Torda-Aranyos och Udvarhely.
Historia. S., som under romaretiden utgjorde en del
af Dacien, eröfrades 1004 af Ungerns konung Stefan I,
men styrdes af egna vojvoder. Omkr. 1140 invandrade
tyska kolonister, som enligt sägnen gåfvo landet
dess namn, i det de anlade sju af murar omgifna
städer (Siebenbürgen). Den latinska benämningen
Transsylvania samt den liktydiga magyariska Erdely
och rumanska Ardealu (»landet på andra sidan skogen»)
uppkommo på grund af de stora skogar, som skilde
området från Ungern. 1527 lösslet sig vojvoden Johan
Zapolya från beroendet af Ungern och bildade med
turkarnas bistånd ett suveränt furstendöme S. Detta
var under följande århundraden ständigt föremål för
habsburgska husets eröfringslystnad, men ehuru den
oduglige Sigismund Báthory 1598 utbytt landet mot
Oppeln och Ratibor och den kejserlige fältöfversten
Basta tagit det i besittning, frigjorde det sig 1605
å nyo med hjelp af det i striderna med Österrike
lifligt intresserade Turkiet. Bethlen Gábor,
furste af S. 1613–29, bibehöll genom ett kraftigt
uppträdande sitt oberoende såväl af Österrike som
Porten. Hans politik följdes med framgång af Georg
Rákóczi (1630–48), men dennes son, Georg Rákóczi
II framkallade åter allmän förvirring, då han som
svenskarnas bundsförvandt kastade sig in i krig med
Polen (1657). Tillika anfallen af tatarer och turkar
samt 1658 afsatt på de senares föranstaltande, lät
han visserligen å nyo välja sig till furste 1659,
men måste kort derefter fly undan turkarna och
afled 1660. Af fruktan för dessa sina fiender
närmade S:s ständer sig till Österrike, med
hvilket landet äfven förenades 1687. Härvid
utverkade dock S. sig fri religionsöfning för de
inom detsamma talrikt förekommande lutheranerna
och kalvinisterna och gemensamma privilegier
för dess trenne hufvudnationaliteter, magyarer,
tsjecher och tyskar. Genom freden i Karlovicz
(1699) nödgades Porten erkänna Ungerns och S:s
förening under Österrikes öfverhöghet. Det af
Frans Rákóczi II 1704–11 ledda upproret i Ungern
och S. medförde ingen förändring i det senares
förhållanden. Af Maria Teresia upphöjdes det till
storfurstendöme 1765. Sedan det 1848 härjats af de
ungerske insurgenterna, skildes det 1849 från Ungern
och utgjorde intill 1867 ett österrikiskt kronland, i
början beröfvadt, sedan 1860 åter i besittning af sina
nationella institutioner. 1867 förnyades unionen med
Ungern, hvarefter (1867–68) S:s landtdag upphäfdes
och dess nuv. administrativa indelning genomfördes.
Siebengebirge [siben-; hårdt g], »de sju bergen»,
berggrupp i preussiska regeringsområdet Köln,
Rhenprovinsen, sträcker sig från Sieg söderut
längs högra Rhenstranden. Utgörande den nordvestra
förgreningen af Westerwald, upptager S. en
yta af omkr. 55 qvkm. Det har fått sitt namn
af 7 högre toppar: Grosse Ölberg, Löwenburg,
Lohrberg, Nonnenstromberg, Petersberg, Wolkenburg
och Drachenfels, hvilka uppnå en höjd af 464–325
m. öfver hafsytan. Bergen bestå af basalt, dolerit
och trachyt. Trakten är rik på naturskönheter och
historiska minnesmärken, bland hvilka må nämnas
borgruinerna på det brant i Rhen stupande Drachenfels
och på Wolkenburg.
1. Siebold [sib-], Philipp Franz von, tysk etnograf
och naturforskare, f. 1796 i Würzburg, begaf sig
1822 som holländsk militärläkare, till Java och
kom derifrån 1823 med en beskickning till Japan,
der han stannade till 1830, och hvilket land han
sedan å nyo besökte 1859–62. Död i Würzburg 1866,
sysselsatt med upprättandet af ett japanskt museum.
S. var en grundlig kännare af japansk natur och
japanska förhållanden. Han skref derom: Nippon,
archiv zur beschreibung von Japan (1832–51), Fauna
japonica (1833–54, tills. med Temminck, Schlegel
och Haan), Flora japonica (1835–53), Bibliotheca
japonica (tills. med Hoffmann 1833–41), Epitome
linguae japonicae (2:dra uppl. 1853) m. m.
Hans stora naturhistoriska samlingar finnas i Leiden.
2. Siebold [sib-], Karl Theodor Ernst von,
tysk zoolog, den förres kusin,född 1804 i Würzburg.
På universiteten i Göttingen och Berlin studerade
S. medicin och promoverades 1828 till med. doktor.
Sedan han under flere år varit direktör för
barnmorskeanstalten i Danzig, men samtidigt
med stor framgång idkat zoologiska studier,
utnämndes han 1840 till professor i zoologi vid
universitetet i Erlangen, kallades derefter först till
Freiburg i Baden, sedan som professor i fysiologi
till Breslau och slutligen till München, der han
dog 1885. S. var en af nutidens utmärktaste
zoologer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
