Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siderism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har riktat vårt vetande om de lägre
djurens anatomi och fysiologi med epokgörande
upptäckter. Märkligast var han genom uppställandet
af djurtypen »Protozoa» (urdjur) samt genom sina
iakttagelser öfver parthenogenesis (se d. o.) och
öfver generationsvexlingen (se d. o.). Såsom
en betydelsefull insats i den zoologiska
vetenskapens utveckling förtjenar ock framhållas, att
S. tillsammans med Kölliker (se d. o.) 1849 grundlade
»Zeitschrift für wissenschaftliche zoologie». Såsom
i prospekten framhålles och valet af tidskriftens
namn antyder, skulle densamma i motsats till den
artbeskrifvande och faunistiska riktningen inom
zoologien i första rummet afse de morfologiska,
histologiska och embryologiska disciplinerna –
ett program, som på den tiden betecknade ett stort
framsteg, och som gjort tidskriften till en af de
allra vigtigaste på det zoologiska gebitet. S:s många
(197) publikationer äro införda i nämnda tidskrift,
i »Archiv für naturgeschichte» etc.; dessutom märkes
Lehrbuch der vergleichenden anatomie der wirbellosen
thiere (1848). L-e.
Siedlce (R. Syedlets). 1. Rysk-polskt guvernement,
emellan Bug och Weichsel, gränsar i n. till
Lomza, i n. v. till Varsjav, i s. till Radom och
Lublin samt i ö. till Volynien och Grodno. Areal
14,334 qvkm. 630,240 innev. (1884), deraf 39,7
proc. polacker, 43,1 proc. lillryssar och 15,1
proc. judar. Landet är i n. och s. ö. fyldt
af kärrtrakter samt endast i midten något
kuperadt. Hufvudnäringar äro åkerbruk och
boskapsskötsel. Handel och industri hafva föga
betydelse. – 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid
Brest-Litowsky-banan. 12,950 innev. (1882). Staden
har ett stort, af slägten Oginski uppfördt slott,
men är för öfrigt obetydlig. Handel med hvete.
Sieg [sig], biflod till Rhen, rinner upp vid Ederkopf
i Westfalen, flyter i vestlig hufvudriktning och
faller nedanför Bonn från h. ut i Rhen. Längd 130
km. Floddalens öfre del är bekant för sin naturskönhet
och sin rikedom på mineralier.
Siegburg [sig-], stad i preussiska
regeringsområdet Köln, vid floden Sieg och tvänne
jernvägslinier. 7,546 innev. (1885). Kungligt
gevärsfaktori. Kattuntryckeri. Ett af ärkebiskop Hanno
II derstädes år 1060 upprättadt benediktin-kloster
är numera förvandladt till straffängelse.
Siegen [sigen], stad i preussiska regeringsområdet
Arnsberg, kretsen Siegen (ett familjen
Nassau-Oranien tillhörigt furstendöme 1255–1815),
vid floden Sieg och Hagen–Betzdorf-banan. 16,681
innev. (1885). Jernmanufakturer. Tillverkning af
läder, papper, kläde m. m. S. är medelpunkt i ett
rikt bergsdistrikt.
Siegfried (Fht. Sigufrid, de nordiska sagornas Sigurd
Fåfnesbane), de germanska sagornas mest berömde
hjelte, var son till Sigmund, af den från Oden
stammande Valsunga-slägten. Den för sina blixtrande
ögon och sin ovanliga styrka utmärkte gossen
uppfostras enligt sagan af en slug dvärg, Regino
(»rådgifare»), hvilken eggar sin skyddsling att med
ett af honom smidt svärd återvinna den
olycksbringande nibelungskatten. S. dödade först
draken Fåfne (deraf hans nordiska namn Fåfnesbane;
jfr Sigurd Fåfnesbane), hvilken bevakar skatten,
och derefter Regino samt vinner, då han dricker af
drakens blod, än mera styrka och blifver osårbar. Med
skatten följer äfven en kappa, hvarmed S. kan göra sig
osynlig, ett svärd och en ring af högsta värde, hvars
besittning dock ådrager innehavaren en oundviklig
förbannelse. Han trolofvar sig derefter med valkyrjan
eller konungadottern Brunhild, hvilken han uppväcker
ur den sömn, hvari hon legat försänkt på ett af
lågor omhvärfdt berg. Emellertid bringas S. genom en
trolldryck till fullständig glömska af Brunhild, och
då Gunther, nibelungkonungen, sjelf friar till henne,
föres hon af S. under Gunthers gestalt till denne. (Se
vidare Nibelungenlied.) Siegfriedssagan, hvilken
renast bibehållit sig i Eddasångerna, är af tyskt
ursprung och har troligen först i 5:te årh. nått till
Norden. Egentligen tillhörande gudamyterna, betecknar
S. enligt de flestes tolkning »ljusguden», för
hvilken mörkrets makter, nibelungarna, duka under. I
sin senare utveckling har myten öfvergått till en
hjeltedikt, som i det den sammansmält med sagorna om
konung Gunther och Didrik af Bern, slutligen bildat
det stora nationaleposet Nibelungenlied. I senare
bearbetningar, »Rosengarten» (utg. af Grimm 1836) och
»Hirnen Segfried» (utg. 1820), har Siegfriedssagan
förvandlats till en fantastisk saga.
Siegroth [sig-], Gustaf Adolf von, friherre
(romersk), militär, född 1725 på Gaddeholm i
Vestmanland, utnämndes redan 1738 till hofjunkare
och blef 1744 e. o. kanslist i kanslikollegium, efter
att hafva studerat i Upsala, men öfvergick redan
s. å. till den militära banan och utnämndes till
kornett vid Vestgöta kavalleri. Från 1745 till 1753
var han i fransk krigstjenst och utmärkte sig derunder
vid flere tillfällen. Under frånvaron befordrad
dels till kammarherre, dels till major vid Kalmar
regemente, beordrades han 1758 till armén i Pommern,
der han hade åtskilliga vigtiga kommenderingar och
från 1761 tjenstgjorde som generaladjutant. Sedermera
innehade han efter hvartannat chefskapet för
Jämtlands, Vestmanlands och Södermanlands regementen,
förestod landshöfdingeämbetet i Södermanlands län
under sommaren 1773 samt blef s. å. generalmajor
och 1778 generallöjtnant. Som chef för Södermanlands
regemente, hvilket han bragte upp till det bäst öfvade
i hela armén, lät S. på egen bekostnad inköpa ett
fältartilleri för soldaternas öfning, upprättade på
regementets exercisplats en militärskola för befälet,
skänkte till skolan ett bibliotek och utfäste årligen
belöningar för de officerare, som vid mötestidens slut
författat de bästa afhandlingarna öfver uppgifvet
ämne. Under fälttåget 1788, efter att först hafva
fört befälet öfver de trupper, som landstego vid
Fredrikshamn, kommenderades han att försvara gränsen,
men återvände sårad 1789 till Sverige, med fullmakt
som general i armén. Efter Gustaf III:s död förmåddes
han att begära afsked från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
