Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bortser man från de arabiska siffrornas förekomst i
den till äktheten omtvistade Boëtius’ geometri, så
är Gerbert (Sylvester II) den förste författare, hos
hvilken kännedomen om dessa siffror anträffats. Till
en början användes de dock endast vid räkning på
räknetaflan (abacus),
sedermera äfven vid andra räkningar, för att
beteckna de enkla talen, under det att de sammansatta
fortfarande tecknades med romerska siffror. Något
senare anträffar man talbeteckningar för sammansatta
tal, der visserligen arabiska siffror användts,
men utan noll, i hvars
ställe den romerska siffran X inskjutits mellan
de andra siffrorna. Först genom Atelhards af Bath
öfversättning af Muhammed ibn Musas aritmetik
(omkr. 1130) och genom Johan af Sevillas lärobok
i samma ämne (omkr. 1150) synes kännedomen om de
arabiska siffrornas rätta
användning vid sammansatta tal hafva kommit till
Europa, och genom Leonardo Pisano (omkr. 1200)
spriddes denna kännedom i vidsträcktare
kretsar. Endast småningom lyckades dock de arabiska
siffrorna uttränga de romerska. Under 1200-talet
synas de blifvit begagnade af
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
