Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigfrid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigismund (Siegmund), tysk kejsare, den siste
ättlingen af luxemburgska huset, född d. 14
Febr. 1368, var son af kejsar Karl IV. Han erhöll 1378
markgrefskapet Brandenburg efter sin fader samt genom
trolofning (1380) med Maria, Ludvig den stores dotter,
arfsrätt till den ungerska kronan, af hvilken han
dock ej kom i besittning förrän 1387. Invecklad i
ett krig med turkarna, för hvars bestridande han
nödgades pantsätta Altmark och Kurmark, blef han i
grund slagen vid Nikopolis 1396. Då han efter att
hafva vistats i Grekland 1401 återvände till Ungern,
fängslades han der af sina upproriske undersåtar,
men lyckades fly och betvinga sitt land med en här,
värfvad för de penningar han skaffat sig genom
försäljande af Neumark. Efter kejsar Ruprechts död
(1410) täflade S. med markgrefve Jobst af Mähren om
den tyska kronan och blef, sedan Jobst dött (1411),
ensam vald. Återkommen från ett krig med Ungern
(1411–13) skyndade han att genom resor till Frankrike,
England och Spanien samt genom sammankallande af
ett koncilium i Konstanz (1414–18) häfva den inom
kyrkan rådande schismen. Han lyckades visserligen
deri, men framkallade genom att bryta sin till
Hus gifna lejd det långa och förödande husitkriget
(1419–34), efter hvars slut han 1436 erkändes som
konung i Böhmen. S. belånade borggrefve Fredrik af
Nürnberg och Fredrik af Meissen med kurfurstendömena
Brandenburg och Sachsen samt sökte, ehuru förgäfves,
genomföra en reform af riksstyrelsen. Han kröntes
1431 till konung i Lombardiet och 1433 till kejsare
i Rom samt dog d. 9 Dec. 1437. Hans arfland och
tyska konungakronan tillföllo svärsonen, ärkehertig
Albrekt af Österrike. S. var frikostig och ridderlig,
men svag och hängifven åt utsväfningar.
Siglufjord, en handelsplats i östra delen af
Island.
Sigmaringen. 1. Regeringsområde i konungariket
Preussen, omfattande det forna furstendömet
Hohenzollern (se d. o.). – 2. Stad och hufvudort i
nämnda regeringsområde, på en höjd vid Donau samt vid
Ulm–Sigma-ringen-banan. 4,068 innev. (1885). Staden
är säte för en kommunallandtdag och en
amtsdomstol. Bland byggnader märkas ett pittoreskt
slott med rika konstsamlingar, en evangelisk och en
vacker katolsk kyrka, ett palats, bebodt af furst
Leopold af Hohenzollern, museum, teater, hospital
m. fl. S. var residens i det forna furstendömet
Hohenzollern-Sigmaringen (se Hohenzollern).
Sigmund, Nord. mytol., son af konung Valsung
i Hunaland och broder till Signy, var konung i
Frankland. Han äktade först Borghild af Brålund
och hade med henne sonen Helge Hundingsbane. Med sin
syster Signy hade han ovetande aflat sonen Sinfjätle,
hvilken blef förgifven af styfmodern Borghild. Då
denna för sitt dåd blifvit förskjuten af S., äktade
han konung Ölimes dotter Hjärdis och blef i detta
äktenskap fader till Sigurd Fåfnesbane. S. stupade
i ett slag mot konung Lyngve, Hundings son. I den
tyska hjeltedikten
Nibelungenlied säges Sigfrid (Sigurd) vara son af Sigmund,
konung i Xanten i Nederländerna, och drottning
Sigelind. Sigurd Fåfnesbanes son med Gudrun hette
likaledes Sigmund. Th. W.
Sigmund Brestesön, af en ansedd slägt från Färöarna,
miste som barn sin fader och fördes till Norge samt
växte der upp hos en fridlös man på Dovre. Sedan
blef han hirdman hos Håkan Jarl. Med dennes
hjelp gjorde han sig till herre öfver Färöarna
som skattskyldig under jarlen. S. deltog 994
i slaget i Hjörungavåg och kämpade der mot
Bue Digre. 997 kallade Olaf Tryggvesson honom
till Norge och öfvertalade honom att låta döpa
sig. S. lofvade också att omvända sina landsmän,
byggde en kyrka och försökte tvinga Färöboarna att
blifva kristna; men hans frände Trond stod i spetsen
för det motsatta partiet, och S. blef dräpt 1002.
E. Ebg.
Signac [sinja’ck], Pierre, miniatyrmålare,
född fransman, antogs genom drottning Kristinas
bref af d. 8 April 1648 till k. konterfejare
på ganska förmånliga vilkor. Hans skicklighet i
emaljmålning ådagalades genom flere porträtt af
drottningen, af hvilka ett ännu finnes i behåll
i statens historiska museum. I motsats till
nästan alla de andra under drottningen inkomne
konstnärerna qvarstannade S. äfven under hennes
efterträdare samt fick 1663 k. stadfästelse på sin
beställning. År 1665 företog han en utländsk resa
med offentligt understöd, under hvilken färd han för
enkedrottning Hedvig Eleonora utförde åtskilliga
originalporträtt i miniatyr af kungliga och furstliga
personer. Drottningen synes alltjämt uppmuntrat honom
med beställningar, och äfven för enskilda arbetade
han ej obetydligt. 1677 fick han Elias Brenner
till efterträdare, men uppbar fortfarande lönen som
hofminiatör. Han dog 1684. S. var tvifvelsutan elev
af den berömde Petitot i Paris, om hvars arbeten
hans egna emaljer erinra genom finhet, färgglans och
konstnärlig uppfattning. I statens historiska museum
förvaras, utom det ofvan nämnda porträttet, två sådana
i emalj af Karl X Gustaf. Af de många bilder af de
k. personerna, som han utfört i aqvarell-miniatyr,
känner man ett par i Nationalmuseum, lika många i
historiska museet samt en eller annan i enskilda
samlingar. Den samling bilder af utländska furstar
och furstinnor, som ofvan nämndes, finnes ännu
i behåll i enskild samling i Finland. Flertalet
af dessa målningar vittna om en särdeles mjuk och
behaglig pensel, som dock ibland saknar tillräcklig
kraft och individualiseringsförmåga. En ypperlig
Magdalena efter Tizian tillhör hr Hammers samlingar.
-rn.
Signach, stad i ryska Kaukasus, guvernementet
Tiflis, ö. om staden Tiflis, 750 m. öfver
hafvet. Omkr. 10,000 innev. Liflig handel. Storartade
ruiner af en borg.
Signal (Fr. signal, af Lat. signum, tecken),
i allmänhet tecken, hvarmed vissa underrättelser
lemnas. På det militära området gifvas signaler
med trumpet, signalhorn eller trumma, för att
tillkännagifva utförandet af vissa rörelser med trupp
eller verkställandet af vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
