Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Signalbref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 27, med 38 arbetare. Innevånarnas antal, 487 år
1870, utgjorde 540 år 1888. Offentliga inrättningar
att nämna finnas icke. Den märkligaste byggnaden är
stadskyrkan, kallad S:t Maria eller Vårfrukyrkan, från
1200-talet, flere gånger ombyggd och förändrad. Med
S:t Olofs och S:t Pers landsförsamlingar utgör S. ett
regalt pastorat af 3:dje klassen inom Erlinghundra
kontrakt af ärkestiftet. Med de öfriga städerna i
Stockholms län deltager S. i val af en riksdagsman
till andra kammaren.
I heden tid låg S. på andra
sidan sundet vid Signildsberg (det sedermera
s. k. Försigtuna) och torde då hafva varit en
vigtig plats. Sagan tillägger den till och med
värdighet af konungastad. Vid hvad tid S. uppväxte
på sin nuvarande plats är ovisst, men redan i det
tidigaste skedet af kristendomens införande blef
den nya staden säte för Svealands förste biskop,
hvarefter samhället raskt utvecklade sig till
det mest blomstrande i mellersta Sverige. Ett
vittnesbörd härom äro de ännu qvarstående, dock
illa medfarna ruinerna af S:t Lars, S:t Nikolai,
S:t Olofs och S:t Pers kyrkor. Blomstringstiden
blef dock ej långvarig. Sedan esterna 1181 eröfrat,
plundrat och förstört staden samt ärkebiskopssätet
flyttats till Upsala, började staden gå utför, och
sedan Stockholm anlagts 1260, var S:s välstånd för
alltid förbi. Vid reformationen indrogs dess berömda
kloster (se nedan), och de till följd af folkmängdens
minskning obehöfliga kyrkorna lemnades att förfalla. I
senare tid har förslag flere gånger varit å bane att
förlägga staden under landsrätt. A. G.
Sigtuna kloster. Ett nunnekloster i Sigtuna af
cisterciens-orden omtalas endast tvänne gånger i nu
bevarade urkunder, näml. år 1280, då det af Julita
kloster tillhandlade sig gården Snytberga i Härads
socken, Södermanland, och 1288, då påfven Nikolaus
IV tillät nunnorna att behålla lös och fast egendom,
som i arf eller på annat sätt skulle hafva tillfallit
dem, om de icke hade aflagt klosterlöfte. Klostret
räknades af påfven till Strengnäs stift, hvarför det
synes troligt att det endast utgjort en förgrening af
kort varaktighet från något annat kloster, möjligen
Riseberga. Om Sigtuna kloster för predikare-bröder,
eller munkar af dominikan-orden, veta vi mera. Det
var nyss uppbygdt, då påfven Honorius III (1221)
uppmanade de kristtrogne att lemna bidrag till
klostret, som då icke egde tillräckliga inkomster. För
samma ändamål verkade ock legaten Vilhelm af Sabina
(1247), påfven Innocentius IV (1252) och kardinalen
Guido (1266). Byggnaderna voro ännu ej afslutade 1281,
då ärkebiskop Jakob i Upsala utfärdade aflatsbref
till klostrets förmån; dylika bref fick klostret
mottaga i mängd, såväl af rikets biskopar som af
de danske och äfven af kardinaler. Då den bekante
aflatskrämaren Marinus de Fregeno tillerkände
klostret rätt att utdela aflat till förmån för
katolska trons försvarande mot turkarna, uppgafs
munkarnas antal till 36. Ett altare invigdes (1310)
af ärkebiskop Nils Kettilsson till helga korsets ära;
en relik af korset fanns derstädes, och då ärkebiskop
Nils Allesson (1303) inventerade Erik
den heliges skrin, skänktes äfven delar af dennes
ben till klostret, hvarigenom många botgörare
ditlockades. Inom stiftet gingo munkarna omkring
och höllo gudstjenst, och i helgeandshuset i
Upsala voro vissa rum åt dem upplåtna. Klostrets
broderskapsbref utdelades åt S. Botolfs gille i
Björklinge och mottogs ifrån ordens provincial-prior
i norden. Såväl af kungliga personer som af enskilda
fick klostret i mängd gåfvor, jordegendomar, böcker,
fartyg m. m. Med konventet i Stockholm tvistade
klostret angående Torstuna härads prediko-område,
som tilldömdes det förra (1403); deremot måste
konventet i Strengnäs till klostret afstå rättigheten
att tigga tran vid de bodar i Stockholm, som användes
för själfångsten. Af fisket vid Svenska högarna fick
klostret sin andel; fiskarena lemnade till priorn
en bild af madonnan, deras patronessa, hvarigenom
de erhöllo aflat och förespeglingar om rikare fiske
(1492). Klostrets kyrka, Vårfrukyrkan, är numera den
enda i staden. Berättelsen om dess silfverportar,
som skulle hafva bortförts till Novgorod, eger ingen
grund. (Jfr Styffe, »Skandinavien under unionstiden»,
sid. 275.) Klostrets siste prior, Andreas, erhöll
kort efter reformationen (1530) af Gustaf I ett af
klostrets gods på lifstid. C. S-e.
Sigtvexel (jfr Sigt), handelst., vexel som betalas
vid uppvisandet.
Sigurd, psevdonym för skriftställaren Karl Josef
Alfred Hedenstierna (f. 1852).
Sigurd Fåfnesbane, Nord. mytol., den
skandisk-germanska hjeltesagans främste heros,
är hufvudpersonen i de skildringar, som innehållas
i Eddans hjeltesånger samt i Valsungasagan och andra
beslägtade mytsagor, äfvensom i Nibelungenlied. Han
var son af konung Sigmund i Frankland och Hjärdis samt
uppfostrades hos konung Hjälprek i Danmark. S. besökte
i ungdomen sin morbroder Griper och fick af honom
veta sina kommande lefnadsöden. Af Hjälprek fick
han en häst, benämnd Grane, och i Hjälpreks hus
sammanträffade han med en trollkunnig dvärg Regen,
som var mycket vis, men grym. Regen fostrade och
underviste S., gaf honom svärdet Gram samt uppmanade
honom att dräpa Regens till en drake förvandlade
broder Fåfne (se Fafne), som ensam behållit allt det guld
åserna Oden, Höne och Loke en gång gifvit i ättarbot
för den af dem dräpne Utter, en broder till Fåfne
och Regen. Sedan S. först hämnats sin faders död på
konung Lyngve, begaf han sig på Regens uppmaning
till Gnitaheden och dräp Fåfne, som der hade sin
boning. Derefter stekte han och förtärde drakens
hjerta och fick derigenom förmåga att förstå hvad
några foglar sjöngo, som varnade honom för Regen
och sade, att denne eftertraktade S:s lif. Han
dräper derför äfven Regen och för bort med sig hela
Fåfnesskatten. Han kommer derefter till valkyrjan
Segerdrifvas sköldborg på Hindarfjällen och väcker
henne ur hennes trollsömn. Af Segerdrifva fick S. lära
mycken visdom. Från Hindarfjällen begaf han sig vidare
till Lymdalarna, träffar der Brynhild (enligt somliga
uppgifter identisk med Segerdrifva),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
