Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd II Haraldsson Mund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Budles dotter, och trolofvrar sig med henne,
som sedan födde honom dottern Åslög. Han kommer
derefter till konung Gjukes boning, hvarest han genom
en trolldryck af Grimhild, Gjukes drottning, bringas
att glömma Brynhild och förälska sig i Gjukes dotter
Gudrun (se d. o.), som han tager till äkta. Han
ingår förbund med sina svågrar Gjukungarna och friar
till Brynhild för sin svåger Gunnars räkning genom
att byta skepnad med honom; han rider genom lågorna,
som omgifva Brynhilds borg, och mottager hennes
jaord på Gunnars vägnar och iklädd hans gestalt. När
sedan den verklige Gunnar blifvit gift med Brynhild,
uppenbarades genom en tvist mellan henne och Gudrun,
att det i sjelfva verket varit S. och icke Gunnar,
som ridit genom lågorna kring Brynhilds borg och
trolofvat sig med henne. Brynhild föregifver nu
för Gunnar, att S. svikit dem bägge, och uppmanar
Gjukungarna att bringa S. om lifvet. Mordet på honom
utfördes af Gjukes yngste son Guttorm, som ej svurit
fostbrödraed med S. Vid samma tillfälle blef äfven
S:s och Gudruns unge son Sigmund dödad. Sedan Brynhild
sålunda hämnats, genomborrade hon sig sjelf med ett
svärd och brändes på samma bål som S. Gjukungarna
togo sedan alla S:s skatter i besittning. Hans
historia skildras, naturligtvis med många olikheter
i detaljer, utom i ofvan nämnda skrifter, äfven i
medeltida kämpavisor; en efterklang af Sigurdssagan
möter oss också i nyare tider uti de på Färöarna
upptecknade Sjurðar Kvæði. Man har, ehuru förgäfves,
sökt att gifva en antaglig historisk tolkning af
Sigurdssagan; en mytisk tolkning deraf är ock den
enda möjliga. Lachmann och Simrock m. fl. vilja i
henne se en reflex dels af Baldersmyten, dels af
myten om Frö och Gerd. Myten om S. har för öfrigt
varit föremål för många lärda undersökningar,
särdeles i Tyskland; jfr A. Raszmann, »Die deutsche
heldensage» (2 bd, 1857–58); samme författares skrift
»Die Niflungasaga und das Nibelunglied» (1877);
Steigers bok »Die verschiedenen gestaltungen der
Sigfriedssage in der germ. literatur» (1873) m. fl.
Th. W.
Sigurd II Haraldsson Mund, norsk konung, född 1134,
blef i Jan. 1137 efter sin faders, Harald Gilles,
mord tagen till konung, jämte sin broder Inge. Från
1142 regerade han derjämte tillsammans med två andra
bröder, Eystein och Magnus. Under dessa konungars
tid befästes hierarkien i Norge genom upprättandet
af Nidaros ärkebiskopsstol och biskopsstolen i
Hamar. S., som var en våldsam man och derjämte
utsväfvande, låg under de senare åren i strid
med sina bröder och blef dräpt i Bergen d. 10
Juni 1155, vid ett öfverfall af konung Inge.
Y. N.
Sigurd Jorsalfar, norsk konung, född 1089
eller 1090. Han ledsagade sin fader, Magnus Barfot,
på dennes sista tåg till Irland och förde efter
hans död flottan tillbaka till Norge samt besteg
der tronen tillsammans med sina bröder, Eystein och
Olof. 1107 anträdde han ett korståg, på hvilket han
bl. a. besökte det heliga
landet och Konstantinopel, hvarifrån han återvände
landvägen 1110. I Norge införde han tionden. Sedan
hans bröder voro döda, Eystein 1123 och Olof 1115,
var S. ensam konung. Som sådan företog han 1123
ett korståg till Småland (Kalmar leding). 1129
kom en broder till S., Harald Gille, till Norge,
och blef der erkänd af konungen. 1130 dog S. och
efterträddes af sin son Magiras. Efter sitt korståg
till Jerusalem kallades han Jorsalfar. Under sina
sista år led han af en sinnessjukdom, som gjorde
honom tungsint samt ofta våldsam och egensinnig.
Y. N.
Sigurd Kappe, son af jarl Veset på Bornholm, blef
tillika med sin broder Bue Digre upptagen bland
Jomsvikingarna och deltog i slaget vid Hjörungavåg,
men undkom derifrån och lefde sedan på Bornholm med
sin hustru Tove, en dotter till Strutharald.
Sigurd Ormöga (»Snogöie»), dansk sagokonung, en
af Ragnar Lodbroks söner, fick efter faderns död,
vid delningen af dennes rike, Skåne, Halland och
de danska öarna samt Viken. Han anses som fader
till Hardeknut och farfader till Gorm den gamle.
E. Ebg.
Sigurd Ring. Den person, som åsyftas med detta namn,
hvilket uppkommit genom sammanblandning af tvänne
konungars namn, var son af Randver från Gardarike,
en halfbroder till konung Harald Hildetand. Efter
att hafva dragit kring i härnad blef han af Harald
först utnämnd till högste befälhafvare öfver
hären, samt derefter till medregent i Svithjod och
Vestergötland, medan Harald sjelf behöll Danmark och
Östergötland. Den vänskap, som i början förenat dem,
aflöstes sedermera af oenighet, och en strid utbröt,
som afgjordes omkr. 740 i den stora slagtningen på
Bråvalla hed, i hvilken folk från hela norden deltogo
(se Bråvalla hed). På Haralds sida kämpade manskap
från Danmark, Östergötland och Östersjölanden; på
Sigurds sida stodo Svithjod, Vestergötland och delar
af Norge. Sedan striden slutats med Haralds fall,
blef Sigurd herskare öfver hela riket och flyttade
konungasätet från Danmark till Vestergötland. Sitt
stora välde lär han delvis hafva styrt genom
underkonungar. Till England gjorde han härfärd och
lär äfven för en tid hafva varit i besittning af en
del (måhända Northumberland) af detta välde. Svårt
sårad i en drabbning, lär han hafva låtit bränna
sig ombord å ett af sina skepp. Såsom hans gemål
namnes Alfhild från Alfhem, dotter till konung
Gandalf. Med henne hade han enligt de nordiska
källorna sonen Ragnar, med tillnamnet Lodbrok. Denne
Ragnar, son och efterträdare till Sigurd Ring,
är dock ej samme person, som den historiske Ragnar
Lodbrok, hvilken de vesterländska urkunderna omtala
och som lefvat under förra hälften af 800-talet.
K. G. L.
Sigurd Slembedjakn, norsk tronpretendent, som utgaf
sig för att vara en son till Magnus Barfot. Han
var ursprungligen vigd till diakonus, hvilket på
grund af hans våldsamhet och häftighet gaf anledning
till han namn. Han vistades först på Orkenöarna,
hos jarlarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
