Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd II Haraldsson Mund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sijah-posj. Se Kafir.
Sik, zool. Se Sikslägtet.
Sikajoki. Se Siikajoki.
Sikelö, fornnordiskt namn på ön Sicilien.
Sikhall, hamn vid Vänern. Se Dal, sp. 780.
Sikher (af Sanskr. sikhsha, lärjunge), ett indiskt
religionssamfund, stiftadt af Nanak, en hindu af
krigarekasten. Denne Nanak, född i närheten af
Lahore 1469, sökte – likasom sin föregångare Kabir
(omkr. 1450) – nedbryta skiljemuren mellan hinduismen
och islam, genom att taga vara på den kärna af
sanning, som fanns i båda. När hans idéer kommit
till mognad, lemnade han sina verldsliga göromål,
utdelade sina egodelar till de fattige, begaf sig ut
på vandringar, återkom och bildade ett samfund af
lärjungar, hvars första andliga öfverhufvud eller
guru (lärare) han blef. Vid sin död, 1538, utsåg
han en efterträdare. Sikhernas femte guru, Ardjun
(1581–1616) gjorde ett urval af sina företrädares
och Kabirs religiösa sånger, ökade dem med sina
egna och lät inskrifva alltsammans i »boken»
(granth), sedermera – till skilnad från en nyare
dylik samling – kallad »den första boken» (adi
granth). Grundskriften till denna sikhernas religiösa
urkund, som af nästan hvarje guru utvidgades medelst
nya bidrag, förvarades i centralhelgedomen Amritsar
(se d. o.). Enligt »den första boken» är Gud en och
det enda sanna varat. Allt annat, som är, är blott
hans lek eller förlustelser. Men »då han leker, blir
han en annan». Verldar uppkomma och förgås genom det
absolutas utvidgning och sammandragning. Mellan Gud
och de ändliga varelserna är samma skilnad »som mellan
guldet och armbandet, mellan vattnet och vågen». Gud
är allt och allt är Gud. Det ändligas skenbart
sjelfständiga tillvaro är blott maja, illusion. En
annan riktning, hufvudsakligen framträdande i de delar
af första boken, som härröra från Kabir och Ardjun,
skiljer strängt mellan Gud och verlden, men betonar
tillika, att Gud skapat allt ur sig sjelf, af sitt
eget väsende. Alltefter som menniskan i sitt lefverne
varit god eller ond, går hon, enligt sikhernas
religion, efter döden till en salig eller osalig ort
och återfödes sedan under gynsamma eller ogynsamma
förhållanden. Men endast genom att fullständigt
frigöras från majas fjättrar och dermed från alla
besvär och önskningar kan hon befrias från »kommandet
och gåendet» (själavandringen, reinkarnationen)
samt ingå i den tidlösa tillvaron l. nirvana.
I början tolererades sikherna af Indiens muhammedanske
herskare (stormogul). Men då deras antal alltmera
växte och de bildade en stat i staten, blefvo de hårdt
förföljda. Detta föranledde ett fullständigt omslag
i deras hållning. Då Ardjun dött i fängelse, grepo
de under hans son och efterträdare Hargovind till
vapen. Den ursprungligen fredliga sekten omgestaltades
efter hand till en vild krigarehord, som med blodiga
drag inristat sitt namn i Indiens historia. Denna
omgestaltning fullbordades under deras tionde och
siste guru, Govind Singh (1675–1708), som stiftade
khalsa, ett krigiskt brödraskap, hvars namn
sedermera öfverflyttades på hela sikh-samfundet.
Govind Singh predikade krig på lif och död mot
muhammedanerna. Han utsåg vid sin död ingen
efterträdare, utan förklarade, att dädanefter
»boken» skulle vara sikhernas guru. Efter ett
blodigt nederlag mot stormogulshärar 1716 blefvo
sikherna till en stor del utrotade. Återstoden tog
sin tillflykt till Himalajas klyftor. Efter Nadir
Sjâhs invasion och återtåg samt under de följande
striderna mellan mogulväldet och afganerna kommo
de fram ur sina gömslen och satte sig i besittning
af större delen af Pendjab. Från ett krigiskt
religionssamfund hade de nu blifvit en territorial
makt. De bildade tolf sjelfständiga samhällen,
misaler, med egna höfdingar, sirdarer. Genom
den religiösa kulten sammanhöllos dessa misaler
till ett slags teokratisk federativrepublik. Ingen
förföljdes för sin tro. Blott ett enda religionsbud
var obligatoriskt för alla sikhernas undersåtar. De
fingo icke slagta kor, ty kon var ett heligt djur. En
af sikhernas höfdingar, Rundit Singh, underlade
sig sedan början af 1790-talet alla sikhstaterna
norr om Satledj och grundlade ett stort, despotiskt
styrdt rike. Efter hans död, 1839 skakades landet
af inre stridigheter. Ett krig med England ledde
till rikets delning (1846) och ett nytt krig till
dess fullständiga upplösning samt till hela Pendjabs
införlifvande med det indisk-britiska riket. Sikherna
fortlefva nu endast såsom religiös sekt. Deras antal
i hela Indien uppgår till 1,800,000, hvaraf i Pendjab
1,7 million. Se E. Trumpp, »Die religion der sikhs»
(1881). A. F. Å.
Sikhstaten. Se Sikher.
Si-kiang (»vestra floden»), södra Kinas största flod,
upprinner på östra delen af Junnan, genomflyter
provinserna Kuang-si och Kuang-tung samt faller
ut i Södra kinesiska hafvet. Vid sin mynning delar
den sig i flere armar och bildar ett delta. Vid en
af dessa armar, kallad Tsjukiang eller Perlfloden,
ligger staden Kanton. Längd 1,150 km.
Sikkim, indobritisk vasallstat, på Himalajabergens
södra sluttning. Den gränsar i n. och ö. till Tibet, i
s. ö. till Butan, i s. till Dardjiling och i v. till
Nepal. Areal 6,734 qvkm. Omkr. 8,000 innev., af den
tibetanska stammen leptja. Landet är bergigt (dess
högsta topp Kunsjindjinga uppnår 8,581 m.) och endast
i s. genomdraget af fruktbara dalar. Hufvudstad är
Tumlung. En politisk betydelse eger S.
derigenom att det på grund af sitt läge beherskar
förbindelsen mellan Indien och Tibet. Ostindiska kompaniet
förvärfvade sig protektoratet öfver detsamma år 1817,
men det britiska väldet har flere gånger lidit afbräck
genom uppror och tibetanernas infall.
Siklaö. Se Sicklaö.
Siklöja, zool. Se Sikslägtet.
Sikslägtet, Coregonus, zool., tillhör familjen
laxfiskar (Salmonidae) och ordn. blåsmunnar
(Physostomi) inom fiskarnas klass. Kroppen är
hoptryckt, täckt med medelmåttigt stora, tunna
cykloidfjäll. Munöppningen är liten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
