Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silfvermalmer. De vigtigaste silfverinalmerna
utgöras dels af gediget silfver i form af tråd,
taggar, bleck eller insprängda korn eller kristaller,
vanligen förekommande på gångar i utlandet i sällskap
med kalkspat, qvarts och flusspat. dels af föreningar
med svafvel, såsom silfverglans, rothgülden, fahlerz,
dels af föreningar med saltbildare, hornsilfver,
jodargyrit och embolit. Koppar- och blymalm äro ofta
silfverhaltiga, till följd hvaraf silfver erhålles som
biprodukt vid reduktion af dessa. – Silfret utdrages
ur malmerna dels på torra, dels på våta vägen. I förra
fallet nedsmältes malmen med bly, blymalmer eller
glete samt, om malmen innehåller svafvelmetaller,
derjämte med jern eller, om den innehåller bergart,
med ämnen, hvilka dermed bilda slagger. Härvid
erhålles en legering af silfver och bly, hvilken
senare metall bortskaffas genom upphettning vid starkt
lufttillträde, då blyoxid bildas och bortrinner,
hvarefter slutligen blott silfver återstår. Då
vid denna process blyoxiden endast bildar en tunn
hinna öfver silfret, inträder ett lifligt färgspel,
hvarpå hinnan brister, och den blanka silfverytan
framträder, »silfret blickar» (silfverblick). Vid
Sala silfvergrufva, hvars malm utgöres af
silfverförande blyglans, framställes silfret på detta
sätt ur verkblyet. – Man begagnar stundom zink för
att uttaga silfret ur blylegeringen. Denna metod
grundar sig derpå att zink legeras med silfver,
men ej med bly. Från zinklegeringen uttages silfret
medelst upphettning, då zinken förflyktigas. – Vid
förarbetning på våta vägen förekomma tvänne metoder,
dels amalgameringsmetoden, dels extraktionsmetoden,
af hvilka båda flere afarter förekomma. Enligt den
förra af dessa metoder söker man legera silfret med
qvicksilfver (silfveramalgam), hvarefter qvicksilfret
aflägsnas medelst upphettning; enligt den senare
bringas silfret i upplöst form (såsom klorsilfver,
silfversulfat eller natriumsilfver-hyposulfit),
hvarefter silfret fälles ur lösningen med andra
metaller.
Silfvermynt. Se Mynt.
Silfvernitrat, kem., Lapis infernalis, helvetessten,
salpetersyrad silfveroxid, Ag NO3, erhålles,
om man i salpetersyra löser rent silfver,
bringar lösningen att afdunsta till torrhet
samt smälter återstoden. I handeln förekommer
det i form af smala stänger, som äro hvita och
halfgenomskinliga. Saltet är lättlösligt i vatten,
och lösningen utmärkes af en vidrig metallsmak. Det
användes i medicin till kaustisering af sår och,
i form af lösning, till gurgling och insprutningar;
det begagnas äfven i fotografi och galvanoplastik.
P. T. C.
Silfveroxid. Se Silfver.
Silfverpoppel, bot. Se Hvitpoppel.
Silfverprof har till ändamål att utröna silfverhalten
i silfverlegeringar. Detta kan ske antingen på
torra eller på våta vägen. Den förstnämnda metoden
(kapellation, afdrifning) grundar sig på den egenskap,
som silfver har gemensam med guld och platina, att
icke syrsättas vid beröring med luft, äfven om det
utsättes för den högsta värmegrad. Koppar, bly
och andra med silfret legerade metaller
oxideras deremot, när legeringen upphettas
under lufttillträde. En noga vägd mängd af
silfverlegeringen (vanligtvis bestående af silfver
och koppar) smältes i muffelugn tillsammans med
silfverfritt bly på ett kapell, d. v. s. en liten
skål af porös benaska. Det tillsatta blyet har
till ändamål att i sin lättsmälta oxid upptaga
den foga smältbara kopparoxiden. Sedan de oädla
metallernas oxider dervid infiltrerats i kapellmassan,
qvarblifver det rena silfret på kapellet, i form
af en kula, hvilken, derigenom att den af silfret
absorberade syrgasen vid afsvalningen frigöres, har
benägenhet att spritsa, när den stelnar, och derför
måste försigtigt af kylas. Af kulans vigt beräknas
legeringens silfverhalt. – De mindre noggranna
resultat, som denna metod lemnar, föranledde
Gay-Lussac att i början af 1830-talet utarbeta
en proberingsmetod på våta vägen. Denna metod,
hvilken snart undanträngde den gamla, begagnas
numera vid de flesta myntverk, utan att hafva
undergått någon väsentlig förändring. Den grundar
sig på klorsilfvers olöslighet i vatten och utspädd
salpetersyra. En vägd mängd af silfverlegeringen
upplöses i salpetersyra. Af en koksaltlösning, hvars
styrka pröfvats på det noggrannaste, tillsättes
jämnt så mycket, som erfordras för att utfälla allt
i den förstnämnda lösningen befintligt silfver i
form af klorsilfver. Af den förbrukade qvantiteten
koksaltlösning beräknas legeringens silfverhalt.
E. B.
Silfverräfven, zool. Se Räfslägtet.
Silfverskatt, sölfskatt, kamer., en gammal
mantalsränta, som förekommer i Bohus län, der äfven
kallad kontribution, i Jämtland, der antagen 1648 i
stället för krigshjelp, boskaps- och mantalspenningar,
samt på Gotland, der stadfäst genom 1712 års
skattläggning. Jfr Kontribution och Mantalsränta.
Kbg.
Silfverskred. Se Ormdrag.
1. Silfversköld, Nils (Niklas), rättslärd,
hette ursprungligen Hyltenius och föddes i Ölmestad
i Småland 1635. Han studerade i Upsala och
blef der magister. Vid upprättandet af Lunds
universitet utnämndes han till innehafvare af
den ena juridiska professuren, jämte hvilken han
under en längre tid måste bestrida sysslan som
akademisekreterare, och 1673 förordnades han att
vid sidan om sin ordinarie befattning förestå den
andra juridiska, professuren, så att han var ensam
lärare i juridiska fakulteten. 1687 tog han
afsked från, denna dubbla befattning. År 1700
sökte och återfick han sin första professur, men
dog kort derefter, 1702. S. var en sällsynt duglig
man. Af Karl XI begagnades han ofta i maktpåliggande
ärenden; sålunda spelade han en ej obetydlig rol
vid förhandlingarna efter freden i Lund 1679.
Han adlades 1686.
2. Silfversköld, Nils August, friherre,
riksdagsman, den föregåendes ättling i femte led, född
i Alingsås d. 12 Juli 1816, äldste son till
en af landets rikaste fideikommissarier, blef 1831
student i Upsala, aflade der 1833 juridisk-filosofisk
examen med ovanligt utmärkta kunskaper och antogs
1835 till e. o. kanslist i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
