- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1059-1060

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverstolpe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfversättningar, bl. a. från ryskan. Jfr »Några
anteckningar om slägten Silfverstolpe» (1884).

Silfversuperoxid. Se Silfver.

Silfvertionde, kamer. Se Bergverkstionde.

Silfveråldern. Se Guldåldern.

Silfåkra, socken i Malmöhus län, Torna härad. Areal
2,027 har. 689 innev. (1889). S. bildar med Refvinge
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift,
Torna kontrakt.

Si-l-hedje, Turk. Se Di-l-hedsche.

Silhuett (Fr. silhouette), skuggbild af en person
eller ett ting, åstadkommen på det sätt att den genom
skuggan erhållna profilen utklippes i svart eller
delvis svärtadt papper. Då dylika skuggporträtt först
kommo i bruk i Paris (1757), uppkallades de för sin
enkelhet och billighet efter finansministern Étienne
de Silhouette, hvilken genom snålhet ådragit sig
allmänt löje. Bland ypperliga silhuettmålare märkes
Paul Konewka, en mästare af första rang. I Sverige
har i synnerhet Ernst Ljungh gjort sig känd som
silhuett-klippare. Jfr Psaligrafi.

Silicium, kem. Se Kisel.

Silikat (af Lat. silex, flinta, kiselsten), kem.,
salt af kiselsyra (se d. o.).

Silistria (Bulg. Drstr), befäst stad i furstendömet
Bulgarien, fordom hufvudort i ett turkiskt vilajet
med samma namn, belägen vid rumaniska gränsen
och vid ett vigtigt öfvergångsställe på Donaus
strand. 10,642 innev. (1881). Liflig handel med
väfnader och läder. Staden, de gamles Durostorum,
intogs af ryssarna 1810 och 1829 samt försvarades
1854 mot dem med framgång af turkiske befälhafvaren
Grach. Efter vapenstilleståndet d. 31 Jan. 1878 togs
S. i besittning af ryssarna, men afträddes genom
Berlinfördraget (d. 13 Juli 1878) till furstendömet
Bulgarien.

Silius Italicus, Tib. Catius, romersk skald,
född omkr. år 25, var konsul under Nero och lefde,
sedan han någon tid förvaltat provinsen Asien, på sina
landtgods i Kampanien. Plågad af en obotlig sjukdom,
öfverlemnade han sig år 101 åt hungersdöden. Hans ännu
bevarade epos Punica (17 böcker) skildrar det andra
puniska kriget i en torr, efter Virgilius bildad stil.

Siljan, den sjette i ordningen af Sveriges stora
insjöar, ligger ungefär i midten af landskapet Dalarna
samt begränsas af socknarna Mora, Rättvik, Leksand,
Siljansnäs och Sollerön (Sofia Magdalena). Med en
areal af 285,64 qvkm. har den en längd, från Mora
kyrkoby till Leksands, af omkr. 36 km., och en
bredd, från Rättviks kyrka till venstra stranden,
af 24,5 km. I ö. och s. ö. utlöpa tvänne betydande
vikar, Rättviken och Österviken; i s. märkas Lima-
och Olsnäsvikarna. Sjöns höjd öfver hafvet uppgår till
165 à 170 m. Öarna äro få och obetydliga, med undantag
af Sollerön (2,038 har), som, belägen i sjöns norra
del, skiljes från Mora sockens fastland genom ett 120
m. bredt sund. Siljans förnämsta tillflöde och aflopp
är Östra Dalelfven, som, efter att hafva upptagit den
straxt ofvanför liggande Orsasjöns vatten, träder in
i S. vid Mora, genomflyter sjön i hela dess längd och
lemnar densamma vid det s. k. Leksands-noret. Öfriga
tillflöden äro Ickån och Draggån i Rättviken
m. fl. smärre vattendrag. Sjön, »Dalarnas öga»,
är bekant för sina natursköna stränder med deras
skogklädda bergåsar. De utgöra Österdalarnas
bördigaste och tätast bebyggda nejd. Genom regelbunden
ångbåtstrafik har varuomsättningen blifvit liflig
och tillströmningen af turister betydande.

Siljansnäs, socken i Kopparbergs län, Leksands, Als
och Bjursås tingslag. 2,626 innev. (1889). S. utgör
ett regalt pastorat af 2:dra kl., Vesterås stift,
Leksands kontrakt.

Siljekrona. Se Cecilienkrone.

Siljeström, Per Adam, lärare, vetenskapsman,
politiker, f. i Åby socken af Kalmar län d. 24
Dec. 1815, blef student i Upsala 1832 och filos.
doktor 1836. År 1838 medföljde han den vetenskapliga
nordpolsexpedition, som då företogs under fransmannen
Paul Gaimards ledning. Denna expedition öfvervintrade
i Bosekop, vid Alten, och S. deltog derunder i
de meteorologiska och magnetiska observationer,
för hvilka redogörelser lemnades dels i
»Voyages de la commission scientifique du Nord»
(1843–49), dels i Vet.-akad:s handl. för 1841. Under
sin hemfärd genom Norge företog S, »Observation
öfver rullstensräfflornas riktning» i detta land
(Vet. akad:s handl. 1842). Åren 1839–44 var han lärare
vid Ebersteinska skolan i Norrköping, 1844–47 docent
i experimentel fysik vid Upsala universitet samt
lärare vid Nya elementarskolan i Stockholm,
1847–49 thamisk lektor vid Vetenskapsakademien och 1856–62
rektor vid Nya elementarskolan, hvarjämte han 1861 och
1862 var ledamot af direktionen öfver k. seminarium
för bildande af lärarinnor, i hvilken läroanstalt
han tillika, föreläste pedagogik. Sistnämnda år
utsågs han till folkskoleinspektör i Stockholm,
men nödgades s. å. af helsoskäl afsäga sig både
denna och sina öfriga befattningar äfvensom den
plats i borgareståndet, hvilken s. å. genom högsta
röstantalet blifvit honom anförtrodd af hufvudstadens
valmän. Sedermera har dock S. varit ledamot af Andra
kammaren 1867–69, för Södertörns domsaga, och 1885–87
(äfven sistnämnda års Majriksdag), för Stockholm,
samt valdes jämväl för valperioden 1888–90, då likväl
hela Stockholmsvalet blef upphäfdt. 1866, 1867 och
1887 var han medlem af konstitutionsutskottet. Inom
riksdagen har S. kraftigt arbetat för humanitära
och politiska framsteg. Särskildt bör påminnas om
hans reformsträfvanden i fråga om undervisning,
samvetsfrihet och medicinsk frihet. En af honom i
1887 års konstitutionsutskott afgifven reservation
anses hafva föranledt regeringen att framlägga den
bekanta »Blå boken» i norska frågan.

I främsta rummet har S:s verksamma lefnad varit egnad
åt undervisningens och upplysningens främjande. I
detta afseende har han länge och med rätta betraktats
såsom en af vårt lands stormän. Under utöfning af
lärareverksamhet på många och vidt skilda områden
– i enskilda familjer, vid ett gammalt gymnasium,
vid universitet, i Nya elementarskolan, i Högre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free