- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1063-1064

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverstolpe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med Skanderborg genom en jernbana, som 1879
fortsattes vesterut till Herning. E. Ebg.

Silkesfjäril. Se Spinnare.

Silkeshare. Se Angora-kanin.

Silkeshunden. Se Hunden.

Silkeshägern. Se Hägrar.

Sjlkeshöns. Se Husfogelskötsel.

Silkesmask. Se Spinnare.

Silkesodling, tekn. Det egendomliga och dyrbara
spånadsämne, som kallas silke och hvaraf siden
väfves, frambringas af den s. k. silkesmasken
eller larven till den s. k. mulbärsspinnaren,
Bombyx mori L., en nattfjäril, hörande till
gruppen Spinnarna (Bombyces), så benämnd på grund
deraf att dessa nattfjärilars larver, när de äro
färdiga till förpuppning, spinna omkring sig af
silkestrådar en tät hylsa (kokong), inom hvilken
puppstadiet genomlefves och ur hvilken sedermera
den utvecklade fjärilen tränger ut. Flere arter
bland spinnarna användas till frambringande af silke:
bl. a. den kinesiska och i sitt hemland högt värderade
Saturnia pernyi Guér., som lemnar ett förträffligt
silke, men hvars larv är mera ömtålig än andra
silkesmaskar; den japanska berg-kokong-spinnaren,
Saturnia Yama-Mayn Guér. (»eksilkesspinnaren»);
den indiska S. cynthia Drury, som lefver på
Ailanthus, samt Bombyoc mori, hvilken i flere
varieteter odlas nästan uteslutande i södra Europa,
förnämligast i norra Italien, södra Frankrike och
södra Ryssland. För silkesodlingen användas mer
eller mindre storartade byggnader, »magnanerier»,
inredda med breda hyllor eller lådor, som hafva
spjälbottnar (för lufttillträde) och äro ställda
öfver hvarandra. Magnaneriets salar äro försedda
med ventilations- och uppvärmnings-apparater, med
hvilka man noggrannt kan reglera värmegraden. Utom
på frisk luft och värme är det högst angeläget
att silkesmaskarna hafva riklig tillgång på frisk
föda, nämligen bladen till hvita mulbärsträdet,
Morus alba L. När detta träds blad utvecklats i
tillräcklig mängd, är tiden inne för kläckning af
silkesmaskäggen. Dessa ägg, af hvilka 27,000 väga
ungefär 20 gr., hafva nästan vallmofröns storlek
och utseende. De förvaras under vintern i svalare
temperatur, hvilken småningom höjes grad för grad, när
kläckningen skall företagas. Äggen läggas då i lådor,
öfverspända med tyll eller papper, genombrutet med en
mängd fina hål, genom hvilka de nykläckta »maskarna»
krypa upp, hvarvid de afstryka möjligen vidhängande
rester af äggskalet. Vid äggens inläggning till
kläckning bör temperaturen vara omkr. + 17,5° C.,
men ökas för hvarje dag med omkr. + 1,2° C., tills
man på 9:de eller 10:de dagen uppnått ungefär +
28–29° C., hvarjämte fuktigheten hålles tämligen
hög i kläckningslokalen. Under sådan behandling
kläckas äggen vanligen på 9:de–10:de dagen. Användes
lägre temperatur, fördröjes kläckningen, ibland
ända till 20:de dagen efter äggens intagande i
kläckningsanstalten. De nykläckta larverna eller
maskarna äro bruna till färgen. De växa hastigt och
uppnå redan första dagen en längd af 2 mm. Till föda
gifvas sönderskurna spädare mulbärsblad. På femte
eller sjette dagen, ibland någon dag senare, då
masken uppnått en längd af något öfver 1 cm., eger
den första hudömsningen rum. Den andra inträffar på
10:de–12:te dagen, den tredje på 16–17:de dagen, den
fjerde på 22:dra–24:de dagen. Vid hvarje hudömsning
inträder ett stillestånd i maskens utveckling. Han
förtär under 2–3 dagar betydligt mindre mängd föda
och är derunder ömtåligare för yttre inflytelser,
och icke så få duka under vid hudömsningarna. Efter
hvarje sådan får masken ljusare gulgrå färg. Har han
lyckligen genomgått dessa kritiska dagar, vaknar hans
matlust med ökad styrka. För ett större magnaneri,
der omkr. 700,000 maskar (motsvarande 520 gr. ägg)
uppfödas, måste under de sista dagarna af djurens
utveckling nära 400 personer dag och natt samla
blad af mulbärsträden till de hungriga maskarnas
förnöjande. Det ligger under dessa dagar den yttersta
vigt uppå, att maskarna erhålla tillräcklig föda. Från
och med 30:de–32:dra dagen är silkesmasken i allmänhet
fullvuxen. Somliga raser, hälst om temperaturen under
uppfödandet varit låg, äro färdiga till förpuppning
först på 38:de–40:de (stundom 43:dje) dagen. Vid
denna tid har larven uppnått en längd af ungefår
6 cm., och färgen är grågulhvit med några mörkare
grå eller svartaktiga teckningar. Kroppen är liksom
degartad, och huden är genomskinlig, så att de stora
längs med kroppens båda sidor i en mängd bugtningar
och vindlingar löpande s. k. spinnkörtlarna skimra
igenom. Masken upphör nu att äta. Han kryper oroligt
omkring, sträcker upp hufvudet i olika riktningar,
likasom sökande efter någon lämplig plats för
inspinnandet. Nu borttagas återstående rester af födan
– en åtgärd som för öfrigt dagligen under uppfödningen
verkstälts, enär silkesmasken vantrifves, om icke
den största renlighet iakttages. Å hyllorna insättas
ställningar af fina spjälor eller risqvistar, på
hvilkao masken klättrar upp och börjar inspinnandet. Å
underläppen finnas spinnkörtlarnas mynningar, belägna
tätt invid hvarandra, så att de ytterst fina, klibbiga
silkestrådar, hvilka utpressas ur spinnkörtlarna,
genast efter utträdet ur de nämnda mynningarna förenas
till en enda fin tråd, som under mikroskopet visar
sig vara platt och naturligtvis alldeles strukturlös,
såsom varande endast det i luften genast stelnande,
sega silkesämnet. Med denna »silkestråd» bildar masken
först en väfnad af trådar, som äro spända i olika
riktningar mellan spjälverket eller qvistarna, hvilka
trådar tjena till stöd för den blifvande silkeshylsan
eller kokongen. Denna bildas på det sätt att masken
för den oupphörligt utträngande silkestråden i en
8-formig rörelse rundt omkring sig, hvarunder trådarna
genast klibba fast vid hvarandra samt det yttersta
lagret i kokongen derjämte beklädes med liksom en i
luften snart torkande hinna, hvilken i olikhet med
sjelfva silkestråden är löslig i varmt vatten. Efter
3–4 dagars arbete är kokongen färdig. Hos olika raser
af silkesmaskar hafva kokongerna olika färg, vanligen
gul. Inom den skyddande silkeshylsan omgestaltas
larven till puppa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free