- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1077-1078

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillgrislan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

maatjes»). Holländska sillfisket egde under slutet
af medeltiden och början af nyare tiden långt större
betydelse än nu, så tillvida att det s. k. stora
fisket utöfvades med ett mycket stort antal fartyg
(omkring 2,000 med bortåt 30,000 mans besättning);
men vid midten af 17:de århundradet började det
delvis till följd af politiska förhållanden att
aftaga och gick så småningom ned derhän att 1856
blott 82 och 1864 blott 80 fartyg deltogo deri och
fångsten t. o. m. sjönk ned under 30,000 tnr. Från
1866 har detta fiske åter börjat taga fart genom
införandet af maskingjorda drifgarn af bomull och
lättare fartyg, på samma gång som afsättningen
förbättrats för hafsfisket i allmänhet genom
jernvägsnätets utsträckning. – I öfverensstämmelse med
det holländska stora fisket är det tyska sillfisket
från Emden inrättadt, hvilket år 1887 inbragte
13,868 tnr sill. Äfven det franska sillfisket i
Nordsjön och Kanalen är i väsentlig mån utbildadt
efter holländskt mönster. – Det nord-amerikanska
sillfisket idkas hufvudsakligen vid kusterna af
Maine, New Brunswick, Nova Scotia o. s. v. med vadar
och sättgarn. Fångsten afyttras dels frusen, dels
saltad, dels rökt eller inlagd i bleckburkar. I
Förenta staterna inlägges äfven halfstor sill
i olja såsom sardiner. Amerikanska sillfisket är
emellertid ännu jämförelsevis blott föga utveckladt.
A. V. L.

Sillgrislan. Se Grisleslägtet.

Sillhöfda, socken i Blekinge län, Medelsta
härad. Areal 10,856 har. 3,037 innev. (1889). Annex
till Fridlefstad, Lunds stift, Medelsta kontrakt.

Silliman. 1. Benjamin S., amerikansk naturforskare,
föddes 1779 i Trumbull i Connecticut, blef 1802
professor vid Yale college i Newhaven och dog
1864. Resor, som han företog i Europa, skildrade
han i Journal of travels in England, Holland and
Scotland in 1805–06
(1810; 2:dra uppl. 1820) samt i
A visit to Europe in 1851 (1853). Genom skrifter
och föredrag verkade han för öfrigt mycket för
naturvetenskapernas utveckling i Amerika. Det af
Bowen upptäckta mineralet sillimannit är uppkalladt
efter honom. – 2. Benjamin S., den förres son, född
1816, död 1885, professor i kemi vid Yale college i
Newhaven, utgaf de mycket spridda läroböckerna First
principles of chemistry
(1846) och First principles
of physics
(1858, 2:dra uppl. 1861).

Sillimannit, miner., ett mineral, som har samma
kemiska substans som andalusit och cyanit
(se d. o.), d. v. s. = Al2 O3 . SiO2, men
som kristalliserar rhombiskt i andra former
än andalusit och förekommer i Nord-Amerika.
Ant. Sj.

Sillkungen, zool. 1. Äfven kallad Solfisken,
Petrusfisken
l. Sankte Pers fisk. Se
Sankte Pers fisk. – 2. Regalecus, fisk
tillhörande fam. Trachypteridae (Bandfiskar),
ordn. Acanthopterygii (Taggfeningar). Kroppen är
bandformig och naken. Ryggfenan är af kroppens längd,
analfena saknas, stjertfenan är rudimentär eller
saknas, och bukfenorna utgöras af långa trådar. Af
en art, R. glesne, som kan
nå en längd af nära 6 m., hafva flere exemplar
strandat vid Norges kuster. L-e.

Sillmåsen, zool. Se Måsslägtet.

Sillograf (af Grek. skllos, ett slags parodierande
dikt, och grafein, skrifva). Se Siller.

Sillometer, en af fransmannen Garland uppfunnen
släp-logg, med indikatorn inombords, angifvande
den tillryggalagda distansen. Å taflan finnas
tvänne visare, den ene angifvande antalet mil
(nautiska), den andre tiondedelar af milen,
hvarigenom med tillhjelp af ett ur äfven fartygets
fart kan uträknas efter några få minuter.
R. N.

Sillrökning torde vara det äldsta sättet att af sillen
bereda en hållbar handelsvara. Man skiljer mellan
kallrökning, hvilken begagnas vid de holländska och
engelska rökerierna, och varmrökning, som användes
vid de tyska. Den holländska sillen, som rökt
kallas »bokking», rökes hel och ogälad vid 17–21°
temperatur under 12–70 timmars tid alltefter sillens
beskaffenhet, kundernes smak och längden af den tid
man önskar att sillen skall hålla sig. Den engelska
sillen rökes hel och ogälad, s. k. »red herrings»
(hårdrökt) eller »bloaters» (lättrökt), eller
också fläkt, s. k. »kippered herrings» l. »kippers»
(lattrökt). »Bloaters» rökas under 10–12 timmar
vid omkr. 25° temp., »kippers» under 12–24 timmar
vid 28° temp. och »reds» i 4–6 veckor vid 14–19°
temp. Den tyska varmrökningen utgör egentligen ett
slags kokning af sillen hel och ogälad i varm rök
vid 100° temp. och medför den förmånen att sillen
kan ätas sådan den kommer från rökeriet, utan att
först bräckas eller på annat sätt tillagas, hvilket
särskildt arbetsklassen sätter högt värde på. Den
sålunda varmrökta sillen benämnes »bückling»
(böckling). På samma sätt som sillen rökes äfven
skarpsill, ehuru alltid hel och ogälad (ej fläkt).
A. V. L

Sillsaltning har begagnats åtminstone från början
af innevarande årtusende, men vunnit en verkligt
stor betydelse först sedan saltet genom ökade
handelsförbindelser blifvit en jämförelsevis
billig artikel äfven i norra Europa. I äldsta tider
rundsaltades sillen, och först i midten af 14:de
årh. lär ett mer fullkomligt sillsaltningssätt med
gälning och omsorgsfullare packning hafva kommit
i bruk. Uppfinnaren deraf lär varit en skeppare
Willem Beukelszoon från Biervliet i Flandern,
hvilken uppgifves hafva aflidit år 1387. (Genom
missuppfattning af ordet »haringkaken», hvilket
betyder sillgälning och ej Sillsaltning, har
man velat tilldela Beukelszoon äran äfven af
sillsaltningens uppfinnande, ehuru bruket att salta
sill bevisligen var flere århundraden äldre.) Det
holländska sillsaltningssättet är utmärkt derigenom
att sillen gälas, saltas och packas i tunnor af
fiskaren a ombord å sjelfva fiskefartygen omedelbart
efter fångsten samt derefter i land underkastas en
noggrannare sortering och ompackning. Vid sorteringen
har man brukat särskilja l) mellansill och istersill
(»maatjes», hvilket ord betyder liten sill och ej
jungfrusill), 2) full sill (»volharing»). 3) leksill
(»kuit- of homzieken haring») och 4) tom sill (»ylen
haring»). Det skotska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free