Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillgrislan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordsjökustsillen (Clupea Leachii Yarrell), hvilken endast i
helt ringa omfattning utgör föremål för fiske, och
hvars lektid synes inträffa huvudsakligen under
Februari, samt 11) den holländska kustsillen i
Zuiderzee och Dollart, hvars lek eger rum i April
och Maj. Äfven från Frankrikes nordvestkust,
Englands sydkust, Irland, skotska vestkusten,
Island, Nord-Amerikas nordöstra kust och Hvita
hafvet äro sillstammar kända. Om Östersjöns sill
se Strömming. – Vid sillens lek eller fortplantning
sjunker rommen och klibbar sig fast vid de föremål
å bottnen, på hvilka den lagts, hvarför leken också
försiggår endast å hård (d. v. s. berg-, sten-,
skal- eller grof sand-)botten eller å tångbeväxt
blöt botten, men icke å obeväxt slick-, mudder-
eller lerbotten eller å sådan sandbotten, som nås
af vågsvallet. Romkornen, som vid leken alltefter
modersillens storlek ega en diameter af 0,9–1,5 mm.,
kläckas alltefter vattnets temperatur å en tid af
1–7 veckor. Det kläckta ynglet erhåller en något
större längd, då kläckningen försenats genom låg
temperatur. Dess tillväxt tyckes beroende af vattnets
temperatur, tillgången å lämplig föda m. fl. yttre
förhållanden. Vid tre månaders ålder har sillungen i
regeln nått en längd af omkr. 50 mm. och årsgammal
en totallängd (stjertfenan inberäknad) af bortåt
120 mm. Vid två års ålder har sillen en totallängd
af omkr. 170–175 mm. och vid tre års ålder af
omkr. 200–210 mm., ehuru tillväxten tyckes vara
underkastad icke obetydliga växlingar, alltefter
som den ifrågavarande sillstammen är storväxt och de
rådande yttre förhållandena gynsamma. Sillen tyckes
blifva fortplantningsduglig vid 3–4 års ålder,
enär redan sillar af 185 mm. totallängd anträffats
lekfärdiga vid Bohus län och Skotland. Den fortfar att
växa länge efter det den nått fortplantningsduglighet,
så att inom storväxta stammar det ej är ovanligt,
att påträffa sillar af öfver 300, ja ända till 378
mm. totallängd. – Efter sillens ålder och storlek samt
(hos den aflingsföra sillen) efter utvecklingen af rom
eller mjölke (»inmat») och befintligheten af ister har
har man plägat skilja mellan 1) sillstagg, eller
det ännu späda ynglet, 2) småsill eller det ungefär
årsgamla ynglet, 3) halfsill eller den ungefär två
år gamla ungsillen, hvilken i Bohus län under tiden
mellan fiskeperioderna stundom varit föremål för
ganska riklig fångst och då vanligen gått under namnet
lottsill, och 4) samsill eller den bortåt tre år gamla
eller äldre sillen. Den sistnämnda uppträder a) såsom
mellansill eller mindre, ännu icke aflingsför, ehuru
till saltning duglig sill och b) såsom aflingssill,
hvilken redan nått den ålder, att den kan eller
kunnat fortplanta sig. Bland aflingssillen plägar
man särskilja följande, helt olika värde egande
sorter, nämligen 1) istersill (fetsill), hvilken är
rikligt försedd med ister, men har jämförelsevis föga
utvecklad rom eller mjölke, 2) full sill, hvilken har
starkare utvecklad, fast ännu hård rom eller mjölke
samt, då den ännu har åtskillig tid igen till leken,
vanligen äfven ister i behåll, 3) leksill, hvilken
har rommen eller mjölken utvecklad för en nära
förestående eller t. o. m. redan pågående lek och
som för fortplantningsorganens utveckling förbrukat
istret, 4) utlekt sill, hvilken har rom- eller
mjölkesäckarna uttömda och saknar ister, samt 5)
slosill, hvilken redan återhemtat sig efter leken
och börjat erhålla ister, men har rommen eller
mjölken jämförelsevis föga utvecklad och slolik,
hvaraf namnet. Den fulla sillen och leksillen kallas
med ett gemensamt namn för inmatsill, liksom den
utlekta sillen och slosillen för tomsill. Istersillen
och den fulla sillen äro bäst, leksillen och den
utlekta sillen tydligen sämst. Slosillen har ett
mycket vexlande värde, alltefter som den återhemtat
fetman. Vid det bohuslänska fisket är det slosillen,
som fått lemna råmaterialet till tranfabrikationen,
hvilket ådagalägger, att den eger större fetma än
både leksillen och den utlekta sillen. Mellansillen
skiljer sig mest genom storleken från istersillen
och slosillen, bland hvilka den gemenligen uppträder
och till hvilken den äfven räknas såsom en mindre
sort. Någon skarp skillnad mellan utlekt sill och
slosill eller mellan slosill och istersill finnes
lika litet som mellan de två senare sorterna och
full sill. – Sillens föda (sillåteln, ganeskaret)
utgöres af smärre hafsdjur, bland hvilka de af
copepodernas ordning äro de genom sin ymnighet mest
betydande. Då sillen har mycket riklig tillgång å
föda och frossar (»ganar») för starkt i densamma,
blir den mindre tjenlig till saltning, för såvidt
man ej lyckas befria den från ganeskaret genom att
hålla den instängd några dagar inom en not eller
vad. Efter färgen å innehållet i sillens tarm skiljer
man mellan 1) rödåtel, som utgöres af copepoder, 2)
gulåtel, som består af annelidlarver, och 3) svart-
eller krutåtel, som utgöres af snäcklarver. Det
sistnämnda slaget är skadligast och gör sillen,
som förtärt deraf, illaluktande och värdelös. Sill,
som har tarmen fyld af ganeskar, säges vara »åtad»
(i Skotland »gutpoke»). – Sillen företager icke
allenast utaf dess tillväxt betingade flyttningar
från den plats, der den kläckts, till det område,
der dess utväxta stamförvanter dväljas, utan äfven
årliga flyttningar till och från kusten för lekens
förrättande eller födans sökande, och hos de allra
största sillstammarna har man t. o. m. iakttagit
längre perioder omfattande flyttningar med hänsyn
till valet af platsen för lekens förrättande
och området för födans sökande. Dessa senare
flyttningar framträda, sannolikt till följd af de till
lekplatser tjenliga kustgrundens jämförelsevis ringa
utsträckning, tydligast vid Skandinaviens vestkust och
särskildt i Skagerak med norra Kattegatt, på grund
af dessa hafsdelars egendomliga läge i förhållande
till Nordsjön, samt synas härröra af de periodiska
vexlingar i väderleken och hafsströmmarna, som
orsakas af solfläckarna och bilda perioder med en
medellängd af omkring 55 1/2 år. Af dessa semisekulära
flyttningar betingas de periodiska ymniga sillfiskena.
Skarpsillen, eller hvassbuken, Clupea sprattus L.,
skiljer sig från närstående arter derigenom att den
saknar tänder å plogbenet och har ett ringare antal
bukkölsfjäll (20–24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
