Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillgrislan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbekommande af de stora premier, med hvilka
man under åren 1809–30 sökte uppmuntra skotska
sillfisket och som under åren 1815–26 utbetaltes
med 4 shillings (= 3 kr. 60 öre) för tunnan. Derefter
bestods vrakningen såsom en kostnadsfri förmån åt
salteriidkarna intill 1859, från och med hvilket år
för vrakningen af en tunna sill skall erläggas en
afgift af 4 pence (= 30 öre). Vrakningen är valfri,
men anlitas mycket och bihehålles för den skull
äfven, trots att densamma anses strida mot
frihandelsgrundsatserna och häftigt bekämpats af särskildt
de större salterifirmorna, hvilka hålla sina egna
märken för tillräckliga. Hufvudförtjensten hos
den skotska sillvrakningen är, att den åstadkommit
en ovanligt likformig och jämn handelsvara af
den skotska saltade sillen samt underlättar för
nybörjare inom salterinäringen att arbeta sig upp
och hindrar de äldre och större firmorna från att
i någon nämnvärd grad skaffa sig ett slags faktiskt
monopol å skotska sillexporten. Sillvrakningen har
vidare utrotat all icke yrkesmässig sillsaltning i
Skotland, så att någon skilnad mellan köpmansvara och
bondevara såsom i Norge der icke finnes till; men den
förutsätter salterinäringens utöfning i välordnade
stadssamhällen af en i yrket erfaren, kunnig personal
samt en talrik och skicklig kår af fiskeritjenstemän
och en kraftigt tillämpad lagstiftning i
fråga om tunnornas storlek och beskaffenhet.
A. V. L.
Silo (Sp.), kallas en i ett torrt jordlager anlagd
grop l. källare till bevarande af otorkad säd eller
grönfoder. En silo är vanligen eliptisk, nedåt
tillspetsad och 3–4 m. djup samt täckes stundom af
ett öfver marken muradt hvalf, hvari ett rör fins för
sädens nedskyfflande. I dylika vattentäta, med ett
minimum af luft försedda rum bevaras säden mot maskar
och råttor under flere år; grönfodret försättes i
lindrig jäsning (ensilage) och bibehåller en ovanligt
stor näringskraft. Denna förvaringsmetod förekom
redan i forntiden och användes ännu i Orienten,
södra Europa och Amerika. Benämningen silo gifves
äfven åt kist- l. cylinderformiga sädbehållare af trä,
tegel eller bleck.
Siloa (Hebr., »sändning», »strömning»), namn på en
ur tempelberget i Jerusalem framströmmande, redan
under Gamla testamentets tid för helig ansedd källa.
Silphium (Grek. Silphion), bot. farmak., var en hos
forntidens greker och romare högt värderad drog,
hvilken användes såsom ett kraftigt läkemedel,
en kostelig krydda och äfven som ett stärkande
näringsmedel. Kännedomen om denna drog har till
hufvudsaklig del gått förlorad. Man vet, att den
erhölls från Cyrene på Afrikas norra kust, men
ej af hvilken växt. Den danske botanisten Örsted
har ansett en på gamla cyrenaiska mynt afbildad
växt vara moderplantan till Silphium, och bilden
af denna växt visar omisskänneligen på en numera
obekant Ferula-art, som blifvit kallad F. Silphium.
O. T. S.
Silte, socken i Gotlands län, Södra häradet. Areal
2,816 har. 363 innev. (1889).
Annex till Hablingbo, Visby stift, Södra kontraktet.
Silurformationen, geol. Se Silursystemet.
Siluridae, zool., familj, tillhörande ordn. blåsmunnar
(Physostomi) inom fiskarnas klass. Dess medlemmar
hafva i allmänhet ett bredt, nedtryckt hufvud med
skäggtömmar på nosen. Huden är antingen naken,
slemmig eller försedd med stora, olika formade
bensköldar. Simblåsa finnes vanligen och står genom
smärre ben i förbindelse med örat. De till denna
synnerligen formrika familj hörande fiskarna lefva
i de tempererade och tropiska regionernas sjöar och
floder. De äro glupska roffiskar. Sveriges största
sötvattensfisk, malen (se d. o.), hör till dem. Bland de
många brasilianska siluriderna må nämnas Callichihys
och Hypostomus. L-e.
Silursystemet l. Silurformationen, geol. Med
silursystemet, taget i dess allra vidsträcktaste
bemärkelse, förstår man det äldsta af de paleozoiska
systemen eller undre och större delen af hvad som
förr kallades öfvergångsformationen. De undre lagren
afskiljas dock numera vanligen under benämningen
kambriska systemet (se d. o.). Silursystemet
har fått sitt namn efter silurerna, ett gammalt
britiskt folk, som bodde i de delar af Wales, hvarest
dithörande bildningar först urskildes såsom ett
eget system. De detsamma sammansättande bergarterna
utgöras hufvudsakligen af skiffrar, kalkstenar och
sandstenar af olika slag samt en mängd olika eruptiv,
af hvilka diabas är den allmännast utbredda. Floran är
fattig och utgöres af alger; i de yngsta lagren äro
dock några former funna, som möjligen tillhöra högre
växter. Såsom växter hafva ock flere former (Eophyton,
Cruziana m. fl.) beskrifvits, hvilka dock ingalunda
äro alger, utan endast spår i leran eller sanden af
djur eller andra föremål. Faunan är ganska rik och
omvexlande. Såsom de vigtigaste djurgrupperna, hvilka
med ett par undantag alla äro marina, kunna nämnas:
graptoliter, koraller (särskildt s. k. Rugosa och
Tabulata), cystidéer, krinoidéer, brachiopoder,
lamellibranchiater, gastropoder, cephalopoder,
ostrakoder, trilobiter, en insekt, ett par skorpioner
och i de allra yngsta lagren fiskar.
I Storbritannien, der silursystemet noggrannare
studerades först af Murchison och Sedgwick i Wales
och angränsande grefskap, hafva under arbetenas
fortgång hufvudsakligen följande underafdelningar
urskilts. 1) Harlech och Longmynd, 2) Menevian, 3)
Lingula Flags, 4) Tremadoc, 5) Arenig, 6) Llandeilo,
7) Bala-Caradoc, 8) Llandovery, 9) Werilock, 10)
Ludlow, af hvilka de 3 första numera allmänt räknas
till det kambriska systemet, de öfriga fördelas i 2
grupper, den under- och den öfversiluriska, mellan
hvilka gränsen ofta lägges midt i 8 (Llandovery),
hvars öfre (öfversiluriska) del oftast kallas May
Hill. Vidkommande nomenklaturen inom denna del af
systemet råder stor brist på öfverensstämmelse. Här
må endast nämnas att den Sedgwickska skolan låter
kambriska systemet omfatta alla led ända upp till
undre Llandovery samt att Lapworth föreslagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
