Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silursystemet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan fördelning, att de lägre lagren,
t. o. m. Tremadoc, räknas till kambriska
systemet, till det siluriska endast de öfre från
o. m. Llandovery, under det att de mellanliggande
sammanfattas under benämningen ordoviciska eller
ordoviska systemet. Lagerbyggnaden är i Wales
mycket rubbad och störd, och en mängd eruptiv
förekommer. Graptoliterna uppträda der ej på så
många skilda nivåer som i nordliga Britannien
och hafva derför ej häller haft samma betydelse
för systemets utredning som der. Något olika
utvecklade äro silurbildningarna i Cumberland
och Westmoreland (Lake district), af hvars
bildningar Skiddaw ungefär motsvarar Arenig,
Coniston-kalken Bala-Garadoc och Rendal Rocks
Ludlow; i Skiddaw liksom i Coniston-skiffrarna
spela graptoliterna en vigtig rol. I Skotland
har silursystemet noga undersökts i södra delen,
i det s. k. Moffat-distriktet. Lagerbyggnaden
är mycket starkt rubbad och störd; bergarterna
utgöras hufvudsakligen af skiffrar, som hysa rika och
hvarandra ofta aflösande graptolitfaunor. På grund af
dessa har Lapworth urskilt en mängd graptolitzoner,
som fördelats på följande hufvudgrupper: Glenkiln,
Hartfell, Birkhill och Gala-Taranon, motsvarande
ungefär lagren från och med Llandeilo till och med
Wenlock.
Silursystemet i Böhmen har utredts af Joachim
Barrande, som ofvanpå Primordialfaunan, C, som nu
räknas till kambriska systemet, urskilt Andra faunan,
D, och Tredje faunan, omfattande E, F, G, H. De
med de 3 sista bokstäfverna betecknade etagerna
anses dock numera vanligen bilda öfvergången till
devoniska systemet och sammanfattas under benämningen
Hercyn. Andra faunans lager (D) motsvara ungefär
undersilur, Tredje faunans (E) öfversilur. På flere
ställen fann Barrande skiffrar med en graptolitfauna
(hufvudsakligen Monograptus-arter), som tillhörde E,
omslutna af skiffrar, hvilkas fauna tillhörde D. Dessa
sålunda omslutna faunor kallade han kolonier och
sökte förklara företeelsen så, att koloniens fauna,
som redan vid tiden för afsättningen af etagen D
lefde utom Böhmen, tidtals inträngde dit och bosatte
sig inom D-faunan, ehuru endast för kortare tider,
enär den snart åter utdog, för att först sedermera,
när D-faunan utdött, så att säga på fullt allvar taga
Böhmen i besittning. Detta förhållande och Barrandes
tolkning deraf (teorien om kolonierna) väckte på sin
tid stor uppmärksamhet och föranledde mycken strid. Nu
vet man emellertid, att förhållandet beror derpå
att delar af etagen E vid de stora lagerrubbningar,
som egt rum, genom förkastningar pressats in emellan
lager tillhörande etagen D. Lagerbyggnaden i Böhmen
är starkt rubbad, och diabas förekommer i stor
myckenhet. I de ryska Östersjö-provinserna, särskildt
Estland, finnas silurbildningar i orubbadt läge
och utan eruptiv. Dessa bildningar hafva studerats
i synnerhet af Fr. Schmidt. Bland deras många
underafdelningar må särskildt framhållas vaginat-
eller ortoceratitkalken (Pleta), brandskiffern och
Ösel-lagren, för deras nära öfverensstämmelse med
svenska lager, de senare ock med Böhmens E och
Englands Wenlock. Utom i nämnda land förekommer
silursystemet mer eller mindre fullständigt
i Belgien, Frankrike, Thüringen, Östalperna,
Sardinien, Spanien, Portugal m. fl. ställen i Europa,
synnerligen rikt och fullständigt i New York, Canada
m. fl. ställen i Nord-Amerika, dessutom på några
ställen i Asien, i Victoria m. fl. st.
På skandinaviska halfön förekommer silursystemet rikt
utveckladt på en mängd större eller mindre spridda
områden såväl i Sverige som i Norge. Tidigast bekant
är det kanske från Vestergötland, hvars lagerbyggnad
och vigtigaste fossil i allmänna drag beskrifvits
redan af Linné, Hisinger och Wahlenberg. Angelin gaf
en mera detaljerad, hela Skandinavien omfattande och
hufvudsakligen på trilobiternas förekomst grundad,
indelning af silursystemet i 8 »regioner», och
sedermera hafva vigtiga bidrag till den noggrannare
kännedomen om detta systems bildningar i Sverige
lemnats af G. Lindström, Linnarsson, Törnqvist,
Nathorst, Tullberg m. fl. I Vestergötland,
der silurlagren äro orubbade och bilda de
s. k. Vestgötabergen, hvila de likformigt på de
kambriska. Deras underafdelningar äro följande:
1) Ceratopygekalken, 2) Undergraptolitskiffer med
Tetragraptus, Phyllograptus, Didymograptus m. m.,
3) Ortoceratitkalken, röd och grå, med Sphaeronites
pomum, ortoceratiter (af gruppen vaginata) samt
Asaphider och Illaenider, 4) Chasmopskalken med
Echinosphaerites aurantium, Phacops conicophthalmus
m. fl. trilobiter, 5) Trinucleusskiffern med arter af
Trinucleus och Ampyx, 6) Brachiopodskiffern, i hvars
fauna trilobiterna ej numera äro så förherskande
(Phacops mucronata, jämte arter af Calymene och
Encrinurus), hvaremot brachiopoder såsom Spirigerina
reticularis och Strophomena rhomboidalis, koraller
såsom Cyathophyllum m. fl. talrikare uppträda, 7)
Rastritesskiffern och 8) Retiolitesskiffern med
en mängd graptoliter. De 3 sistnämnda leden räknas
till öfversilur, de öfriga till undersiluriska
gruppen. Öfverst på bergen hvilar vanligen ett
mäktigt täcke af diabas. Sammanlagda mäktigheten
af de siluriska och kambriska bildningarna här
torde uppgå till 60–90 m. Mera eller mindre
noga öfverensstämmande med Vestergötlands finnas
silurbildningar, ehuru ej så fullständigt utvecklade,
i Östergötland, Nerike, Småland och på Öland; i ingen
af dessa provinser förekomma eruptiv. På Gotland,
hvars rika fauna redan tilldrog sig v. Bromells
uppmärksamhet, hafva silurlagren, som bilda hela ön,
ej rubbats, liksom ej häller några eruptiv derstädes
förekomma. Endast öfversiluriska gruppen finnes der,
och dess lager anses numera af G. Lindström, sedan
deras noggrannare ålder och ömsesidiga förhållanden
länge varit omtvistade, motsvara de britiska lagren
från och med Llandovery till och med Ludlow, och de
indelas sålunda: 1) Röd skiffer med Arachnophyllum,
2) Skiffer med Pentamerus lirutus, 3) Norra Gotlands
märgelskiffer och södra Gotlands sandsten. 4)
Kalksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
