Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simulera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sinigaglia [-ga’lja] l. Senigallia, fordom
Sena Gallica, stad i italienska prov. Ancona,
vid Bologna–Otrantobanan och vid Misas utflöde i
Adriatiska hafvet. 11,899 innev. (1881). Staden
eger en liten hamn med fyrtorn, ett kastell och en
kyrka med målningar af Perugino. Sena blef romersk
koloni 283 f. Kr. År 207 f. Kr. utkämpades der mellan
kartager och romare en strid, i hvilken Hannibals
broder Hasdrubal blef slagen och dödad. Slaget
uppkallas äfven efter floden Metaurus.
Siniplika, Finsk mytol., egentl. blåklädd flicka,
benämning på guden Tapios och hans gemål Mielikkis
tjenstejungfrur. O. G.
Sinkadus (af Fr. cinq et deux, fem och två), en
femma och en tvåa i samma slag i tärningspel; slump;
örfil.
Sinking fund [-fönd], Eng., »sjunkande fond», en
fond, som för af betalning af statsskulden bildats
under tidernas lopp genom årligt afsättande af en
viss del af statsinkomsterna. Detta sätt att samla
för afbetalning på statsskulden förkastas numera af
finansmännen, då den faran ligger nära till hands, att
den samlade fonden icke kommer till den användning,
som med densamma afsågs.
Sinndikt (T. sinngedicht), hos 17:de århundradets
skalder en dikt, som var skrifven med romarnas
epigram som förebild. I Sverige författades sådana
dikter af t. ex. Stiernhielm.
Sinne (T. sinn) kallas själens förmåga af qvalitativt
enkla, individuella och vid en sensorisk nervprocess
omedelbart bundna förnimmelser, de der kallas
sensationer eller enkla sinnesförnimmelser. Alla
sådana förnimmelser förutsätta, att en nerv
någonstädes irriteras och att sedan denna irritation
fortplantas till ett centralt organ i hjernan. Hvad
som så af sinnet förnimmes är sålunda närmast en
förändring i hjernan, men en egendomlighet vid
den sensoriska nervprocessen, som uttryckts i
lagen för »sensationens periferiska lokalisation»,
gör att vi i vår uppfattning lokalisera intrycket
eller irritamentet till nervänden. Alltefter som
intrycket sålunda lokaliseras inom kroppen eller
af oss fattas såsom egande sin omedelbara grund i
yttre föremål, skiljer man mellan inre sinne och
yttre sinne. Det inre sinnet uppfattar smärta,
vällust, kittling, rysning, hunger, törst och
äckel; och det kunde derför indelas i lika många
inre sinnen, smärtsinne, vällustsinne o. s. v. Det
yttre sinnet indelas, alltefter sensationernas vid
olika sinnesorgan bundna, skilda qvaliteter, uti de
s. k. fem yttre sinnena: känseln, synen, hörseln,
lukten och smaken (se d. o.). Men hvarje sinne har
flere olika s. k. sinnesmodaliteter, som återigen
kunde betraktas såsom olika sinnen, ehuru det vanliga
språkbruket ej går så långt i distinktion (så omfattar
t. ex. känselsinnet dels temperatursinne, dels tryck-
och rörelsesinne). – Ofta användes uttrycket sinne ock
i mera oegentliga bemärkelser. Stundom förstås dermed
hvarje mera utvecklad omedelbar uppfattningsförmåga
(t. ex. sinne för musik), stundom själen i det hela
(t. ex. sinnessjukdom), stundom viljans beskaffenhet
(t. ex. småsinne). – Med sinnesstämning
förstås känslornas beskaffenhet i ett visst ögonblick
med hänsyn till qvaliteten och intensiteten af lust
eller olust. Och hit äro att hänföra sådana uttryck
som t. ex. tungsinne, sinnesförfattning o. d. – Sinlig
i filosofisk bem. betecknar det med sinnena fattbara,
sålunda det i rum och tid varande (»sinneverlden»),
i motsats mot det förnuftiga (se d. o.). I det vanliga
språkbruket hänföres uttrycket sinlig vanligen till
menniskans kroppsliga känslor, drifter och begär,
särskildt till könsdriften. – Se Bernstein: Die fünf
sinne des menschen (Internat. wissenschaftliche
bibliothek bd 12. 1875). Jfr Sensation och
Sinnesorgan. S-e,
Sinnesorgan, anat., apparater för mottagande
af retningar till kroppsliga sinnesintryck. De
hos menniskan och öfver hufvud äfven hos djuren
förekommande sinnesorganen äro fem: känsel, smak,
lukt, syn och hörsel. De intryck, som uppfattas med
dessa fem sinnen, förefalla oss mycket olika, och
äfven de retmedel, som framkalla dem – t. ex. tryck,
värme, ljus, ljud – äro af skiljaktig natur. Också
äro de organ, som mottaga intrycken, till sin byggnad
ganska olika. Men det grundväsentliga för alla är
detsamma: de äro organ tillhörande nervsystemet,
och i alla igenkänna vi en genomgående typ. I första
rummet stå de alla centralt genom nervtrådar i samband
med hjernan, organet för uppfattningen och tolkningen
af intrycken. Ty för att ett sinnesorgan skall verka
fullständigt, för att man t. ex. skall se ett visst
föremål, fordras nämligen icke blott att en ljusbild
från detta på lämpligt sätt träffar och retar vissa
delar i ögat, utan ock att retningen deraf (intrycket)
genom synnervstrådar fortledes till vissa nervceller
samt att dessa i sin ordning mottaga, bearbeta och
till medvetandet meddela det gifna intrycket. Vidare
stå alla de hittills närmare kända sinnesorganen
periferiskt i sådant samband med sina nervtrådar,
att en, flere eller många sådana i dem sluta med
vanligen mer eller mindre cell-liknande ändorgan,
af hvilka hvart för sig kan mottaga retning i den
form, som är specifik för organet; eller ock utgör
detta ändorgan, utan vidare apparat, i och för
sig sjelf hela sinnesorganet. Och slutligen måste
retmedlen, huru olika de än må vara i öfrigt,
för att kunna inverka, sannolikt alltid träffa
ändapparaterna under rörelse eller framkalla sådan
i dem, antingen direkt eller genom förändringar
till volym eller sammansättning. Härmed är dock
likheten slut. Nervtrådarnas ändningsformer äro
i alla olika, antagligen just för att motsvara
retmedlens olikheter. Organens förekomstställen,
fördelning och utbredning äro äfvenledes olika. Så
finnas känselapparater spridda i benhinnan, i vissa
slemhinnor och framförallt i huden, så att denna i
viss mening i sin helhet kan kallas känselorgan. De
öfriga sinnesorganen äro koncentrerade till vissa
inskränktare regioner eller t. o. m. inneslutna
i egendomligt formade kapslar. Så äro smak- och
luktorganen inlagrade i mindre fält i slemhinnor – det
förra i bakre delarna af munhålan och dess granskap
det senare i öfre delarna af näshålorna; syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
