Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjiism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstörelse; hjertsjukdomar (påverkas af intet annat medel
så väl som af sjukgymnastik); magsjukdomar, mest vid
katarrala tillstånd samt obstruktion; nervsjukdomar;
underlifslidanden (vid hvilkas behandling af svenske
majoren T. Brandt en speciel metod är utbildad,
som under de sista åren vunnit stort erkännande
utom Sverige); konstitutionella sjukdomar, såsom
blodbrist, bleksot m. m. Några sjukgymnaster af
den lingska skolan hafva under de allra sista åren
äfven försökt införa sjukgymnastik vid behandlingen
af febersjukdomar. Huruvida någon framgång dervid
kan komma att vinnas, är dock ännu ovisst. (Jfr
Massage.) Bland svenska författare i sjukgymnastik
må nämnas: T. Brandt, T. J. Hartelius, U. Helleday,
F. Lindblom, R. Murray, H. Sätherberg, A. Wide,
E. W. Wretlind och G. Zander. W.
Sjukhem, Stockholms. Se Sofiahemmet och Stockholms
sjukhem.
Sjukhus. Se Lasarett.
Sjukhusmönstring. Se Mönstring.
Sjukhuståg. Se Sjukvård.
Sju-king (Kin., »urkundsbok»). Se Kinesiska språket,
sp. 721.
Sjukkassa kallas en förening af personer för
beredande af ömsesidig hjelp vid sjukdomsfall,
mestadels bestående i läkarevård, läkemedel och
penningeunderstöd under viss tid. Vanligen utdelar
sjukkassan äfven begrafningshjelp. Ursprunget
till sjukkasseväsendet söker man, hvad de flesta
land vidkommer, i medeltidens gillen och de äfven
till senare tider qvarlefvande skråna. I våra
dagar hafva dylika hjelpkassor, i synnerhet bland
arbetsklassen, vunnit en sjelfständigare ställning
samt en utsträckning och betydelse större än
någonsin. Tidigast och starkast hafva dessa kassor
utvecklat sig i England, der de ock haft att påräkna
ett verksamt understöd från arbetsgifvares och i
öfrigt de mera bemedlades sida, och der de sedan
nära ett århundrade tillbaka varit föremål för
lagstiftning. Den nu för dem gällande lagen daterar
sig från år 1875 och är byggd på den grundsatsen att
sjukkassor, likasom äfven begrafningskassor, som vilja
komma i åtnjutande af de förmåner lagen erbjuder,
må låta inregistrera sig hos den härför inrättade
statsmyndigheten, »the chief registrar». Äfven i
Frankrike finnas sådana frivilliga sjukkassor i
mycket stort antal samt åtnjuta ganska betydande
understöd från det allmänna. Den för dem ännu
gällande hufvudförfattningen är utfärdad år 1852. I
Tyskland och Österrike har man, i sammanhang med
den obligatoriska försäkringen för olycksfall i
arbetet, infört en obligatorisk sjukförsäkring,
i det senare landet dock hufvudsakligen endast
för arbetare i industri och farligare handtverk
samt transportväsendet till lands, under det att
i Tyskland skyldigheten att tillhöra en sjukkassa
åligger alla i andras tjenst anställda arbetare och
lägre aflönade arbetsförmän jämväl inom landtbruk och
skogshushållning m. m. I Sverige, likasom i Danmark,
äro sjukkassor helt och hållet frivilliga; icke häller finnes
hos oss någon för dem gällande lagstiftning. Antalet sjuk- och
begrafningskassor i Sverige hade, enligt
arbetareförsäkringskomiténs uppgifter, vid 1884 års
slut stigit till 1,049 med 138,726 medlemmar. Dessa
kassors sammanlagda tillgångar utgjorde vid samma
tidpunkt omkring 3 1/4 mill. kr., deras inkomster
för året ungefär 1 1/4 mill. kr. och utgifterna
under samma tid något mer än 1 mill. kr. Enligt
ett af nyssnämnda komité afgifvet förslag till
lag om sjukkassor skulle äfven hos oss åt dem
beredas en mera rättsligt tryggad ställning
samt understöd från det allmännas sida.
J. Ö.
Sjukovskij (Zjukovskij), Vasilij Andrejevitj,
rysk skald, född 1783 i Tula, studerade i Moskva
och var 1808–10 jämte Katjenovskij redaktör för
Karamzins tidning »Vjestnik Evropy», i hvilken
han offentliggjorde dikter och noveller samt
flere förträffliga öfversättningar från tyska,
franska och engelska. I kriget mot Napoleon (1812)
deltog han personligen och eldade den nationella
hänförelsen med sina krigssånger, utgifna under
titeln Sångaren i de ryske krigarnas läger
(1812). År 1817 utnämndes S. till storfurstinnan
Alexandras föreläsare i rysk literatur och 1824 till
lärare för dåv. storfursten Alexander, på hvilken han
utöfvade stort inflytande. Död 1852 i Baden-Baden. I
sina dikter Ljudmila, Svjetlana, folksången Boze,
Zarja chrani m. fl., gifver han ett ädelt uttryck
åt en fri och kraftfull, men svårmodig ande. Genom
mästerliga öfversättningar från Schiller, Göthe, Byron
m. fl. förlänade han åt det ryska språket en dittills
icke känd formfulländning samt blef banbrytare för
romantiken i sitt fädernesland. S. öfversatte äfven
Odyssén och en del af Aeneiden. Hans samlade verk
utkommo i 10 bd, 1849–50; 7:de uppl. 1878.
Sjuksköterskor. Se Barmhertiga systrar, Frivillig
sjukvård i fält och Sofiahemmet.
Sjukvård l. civil sjukvård (af Lat. civis,
medborgare) kallas den sjukvård, hvilken
särskildt omfattar samhällets icke till armén
eller flottan hörande innevånare. Denna sjukvård
handhafves dels af civila läkare i statens eller
kommunernas tjenst, såsom provinsialläkare, extra
provinsial- eller distriktsläkare, lasaretts- och
hospitalsläkare, jernvägs- och fängelseläkare, stads-
och stadsdistriktsläkare, samt dels af en mängd
enskilda läkare, hvilka samtliga på begäran vårda
sjuka i deras hem, eller ock vanligen å särskilda,
bestämda tider hemma hos sig emottaga besök af
sjuka samt gifva dem råd och föreskrifter. Vidare
kunna till den civila sjukvårdspersonalen, för vissa
begränsade grenar af läkareyrket, räknas tandläkare,
fältskärer och barnmorskor. För civil sjukvård
kunna, inom vissa gränser, under fredstid påräknas
de vid armén och flottan anställde läkarna samt de
s. k. Fältläkarekårens pensionärer och stipendiater,
liksom äfven flottans stipendiater. Den 11 April 1859
afgaf Sundhetskollegium förslag till reglering af
den civila sjukvården i riket, och d. 29 Dec. 1860
erhöll samma kollegium uppdrag att afgifva förslag
till en ny stadga för den civila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
