Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjiism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukvårdens handhafvare. Sistnämnda förslag, som
afgafs 1881 och derefter granskades af en komité,
hvilken aflemnade sitt betänkande 1887, blef
som k. proposition aflemnadt till 1890
års riksdag och af denna till sina väsentligaste
delar antaget. Riksdagen har sålunda bifallit
inrättandet af ny provinsialläkaretjenst i Neder
Luleå med årlig aflöning af 2,500 kr. (lön 1,875 kr.
och tjenstgöringspenningar 625 kr.) samt höjande
af de öfrige 137 provinsialläkarnas löner till
samma årliga belopp; till aflöning af 24 förste
provinsialläkare, bosatta i länens residensstäder,
årliga tjenstgöringspenningar af 1,500 kr.
(till 18) eller ock 1,000 kr. (till 6); till arvoden
åt 24 biträdande provinsialläkare, likaledes bosatta
i residensstäderna till förste provinsialläkarens
hjelp, i det hela 16,000 kr., fördelade med
1,000 kr. hvardera åt 4,750 kr. hvardera åt 8
och 500 kr. hvardera åt 12. Riksdagen har
gillat de föreslagna 2 ålderstilläggen å 500
kr. åt provinsialläkarna efter 10 och 15 år.
Det första ålderstillägget åtnjutes nu af 62
och det andra tillkommer 52 provinsialläkare,
hvarjämte äfven de 17,300 kr., som utgått till
fixa tjenstgöringspenningar, fortfarande qvarstå,
men har riksdagen uttalat sin önskan att dessa
måtte så fort ske kan indragas eller nedsättas.
Det till medicinalstyrelsen med dertill hörande
stater hittills utgående anslaget har af riksdagen
blifvit höjdt med 104,000 kr. till 493,675 kr.,
hvarjämte »anslaget till bestridande af
kostnader för allmän helso- och sjukvård»
ökats med 45,000 kr. till 145,000
kr. årligen. Af detta anslag utgå rese- och
traktamentsersättningar för förste provinsialläkarna,
arvodena till de biträdande provinsialläkarna
m. m. Vid förhöjningen af provinsialläkarnas
löner har dock riksdagen fäst det vilkor att K.
M:t utfärdar en taxa för läkarnas åtgärder
i öfverensstämmelse med komiterades af riksdagen
i vissa fall ändrade förslag. Riksdagen har äfven
godkänt, att distrikt, som utfäst sig att för en
tid af minst 5 år lemna bidrag till aflöning af begärd
»extra provinsialläkare», må, derest den ifrågavarande
befattningen finnes nödig och bidrag af statsmedel
anses erforderligt, erhålla sådant bidrag
till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten
dertill utfästa bidrag i penningar, men i intet fall
öfverstigande 1,500 kr. Slutligen har riksdagen
beslutat, att staten utöfver öfriga löneförmåner
skall lemna provinsialläkarna en hyresersättning af
750 kr., der icke enskild donation af bostad gör
sådan ersättning öfverflödig, samt att distrikt,
som redan inrättat bostad åt provinsialläkaren,
skall, från den dag då provinsialläkaren blifver
berättigad till hyresersättriing, förfoga öfver
bostaden med hvad dertill hör, dock med inskränkning
i särskilda fall.
Så vida detta riksdagens beslut blir af K. M:t
faststäldt, har den allmänna sjukvårdens ordnade
handhafvande i Sverige tagit ett vigtigt steg
framåt, särskildt genom anslagen till de 24 förste
provinsialläkarna, hvarom framställning ofta gjorts
i nära ett halft århundrade. Enligt instruktionen
skall förste
provinsialläkaren vara en sammanhållande och öfvervakande myndighet
i allt hvad som rör allmänna helso- och sjukvården inom
länet. Han skall verkställa inspektioner (t. ex. af
apoteken årligen), tillhandagå länsstyrelsen och
menigheter inom länet med råd och anvisningar rörande
helso- och sjukvården, med uppmärksamhet följa den vid
det civila medicinalväsendet inom länet anställda
personalens tjensteverksamhet, utöfva tillsyn
öfver skyddskoppympningen och barnmorskeväsendet
samt jämte en tillkallad fältskärsmästare, i
närvaro af stadsläkare eller annan läkare och en
magistratsperson, anställa pröfning af inom länet
bosatt ämnessven, som önskar erhålla rättighet
till fältskärsyrkets utöfning. Öfver enskildt
praktiserande läkare och veterinärer samt öfver
apotekare, apoteksföreståndare och deras medhjelpare,
tandläkare, fältskärer, vaccinatörer och barnmorskor
inom länet skall förste provinsialläkaren föra
förteckning. Honom åligger för öfrigt att emottaga och
till medicinalstyrelsen insända provinsialläkarnas
och stadsläkarnas årsberättelser samt att insamla
och bearbeta statistiska uppgifter rörande länets
allmänna helso- och sjukvård och med ledning
af dessa uppgifter söka utröna orsakerna till
allmännare förekommande sjukdomar. Provinsialläkarna
hafva i det hela likartade åligganden, hvar och en
endast inom sitt distrikt, och samma skyldigheter
åligga äfven blifvande extra provinsialläkare
inom deras mera begränsade områden. Stads- och
stadsdistriktsläkare antagas af magistraten efter
ansökan och sedan medicinalstyrelsen yttrat sig
om sökandenas kompetens. I hvarje stad eger 1
stadsläkare rätt till tjensteårsberäkning. Om
ytterligare en eller flere läkare i samma stad
skola erhålla denna förmån, beror på K. M:ts
pröfning. Stadsläkaren har inom staden skyldigheter
likartade med provinsialläkarna. Stadsläkarnas
antal år 1888 var 132. Distriktsläkare motsvarande
blifvande extra provinsialläkare uppgingo 1888 till
ett antal af 72, inberäknade 17 stadsdistriktsläkare
(f. d. »fattigläkare») i Stockholm, med ungefär samma,
men mera begränsade skyldigheter.
Till sjukas vårdande finnas i Stockholm 8 sjukhus
och ett sjukhem för obotliga samt Sofiahemmet,
i Göteborg 2, samt för öfrigt i landsorten 47
sjukvårdsinrättningar, utom 69 länslasarett och
kurhus med mer än 3,600 sjuksängar, hvartill komma
11 statens »hospital» och 1 enskild vårdanstalt för
sinnessjuka (Holmehus), å hvilka till 1889 qvarlågo
2,548 sjuka. Hela antalet sinnessjuka uppgafs 1888
uppgå till 7,068, och idioternas antal var 5,456;
af dessa erhöllo endast ett mindre antal offentlig
vård. – Barnmorskornas antal i hela riket räknades
1888 till 2,490. De äro vanligen mot en högst
ringa lön anställda af kommunerna eller ock i de
större städerna hänvisade uteslutande till enskild
praktik. Samtliga läkare i Sverige utgöra nu (1890)
icke mindre än 832, mot 485 år 1861. Om man från detta
antal drager de civile och militäre tjenstläkarna
(193 provinsial-) och distriktsläkare, oberäknadt
de 17 distriktsläkarna i Stockholm, 105 lasaretts-
och 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
