Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukvård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästas vid stadgadt uppförande, läraktighet och
omdömesförmåga. De erhålla vid militärsjukhusen 4
månaders undervisning och öfning i sjukvårdstjenstens
olika delar samt åtfölja läkarna i deras
tjenstgöring. Till sjukbärare uttagas 2
sjukvårdssoldater och 16 beväringsmän vid hvarje
bataljon samt bilda bataljonens sjukbararegrupp,
hvilken delas i 2 bårpatruller, med 2 bårlag i
hvarje patrull. Patrullförarna utrustas med hvar
sin sjukvårdsränsel, bårlagsbefälhafvarna med
hvar sin förbandsväska och hvarje bårlag med en af
bataljonens sjukbårar. Bataljonernas sjukbäraregrupper
bilda regementets sjukbärareafdelning, som benämnes
sjukbäraretrupp, under befäl af en underofficer,
korporal eller äldre sjukvårdssoldat. Exercis
och manöver med detta manskap ske redan i fred,
enligt särskildt reglemente och under vederbörande
läkares ledning. Till sjukvaktaresoldater utses vid
mobilisering 2 procent af styrkan. Dessa soldater
äro afsedda till sjukvaktare vid fältsjukhus,
handräckningsmanskap och vakter vid sjukhusen samt
användas äfven vid förbandsplatserna.
I främmande arméer är öfningstiden för
sjukvårdsmanskapet längre och grundligare. De tyska
Lazareth-gehülfen undervisas minst ett år, och de
ryske fältskärerna utbildas vid särskilda skolor
samt hafva en treårig kurs vid militärsjukhusen
(se Fältskär).
Trängbataljonernas sjukvårdskompaniers befäl,
underbefäl, stammanskap och beväringsmän äro
afsedda för upprättandet af sjukvårdskompanier
och flyttande sjukhus i fält samt erhålla
för sådant ändamål utbildning och öfning.
E. E-m.
Sjumla (Turk.), Sjumna l. Sumen (Bulgar.), stad i
furstendömet Bulgarien, vid foten af Balkan och vid
Varna-Rustsjuk-banan. 23,161 innev. (1888). Staden
utgör medelpunkten i en serie befästningar, tvänne
linier, af hvilka den första anlades af Mahmud II
(1808–39) samt den andra 1853–56, under Krimkriget,
och 1871–76. S. omnämnes redan i 9:de årh. och blef
sedermera turkarnas starkaste fästning, hvilken
trotsade ryssarnas belägringar 1774, 1810 och
1828. Den 23 Juli 1878 besattes det af ryska trupper,
och då det genom freden i San Stefano (s. å.) skildes
från Turkiet, utvandrade omkr. 8,000 muselmaner.
Sjundedags-adventister l. sabbatarier kallas
medlemmarna af en med baptisterna nära
öfverensstämmande sekt, hvilken särskiljer sig
derigenom att den förkunnar Kristi snara återkomst
och yrkar på lördagens firande som sjunde dag eller
hvilodag. Sekten stiftades 1844 i Washington samt eger
omkr. 20,000 anhängare i Nord-Amerika och omkr. 500 i
Europa. Från Battlecreek i Michigan, der den har ett
»predikantkollegium», utsänder den religiösa skrifter
på en mängd olika språk.
Sjundedags-baptister. Se Baptist.
Sjundeå (F. Siuntio), socken i Nylands län,
Lojo domsaga, Raseborgs östra härad, vid kusten,
utgör ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo
ärkestift, Raseborgs östra kontrakt. Areal 263
qvkm. Befolkningen, öfver 6/7
svensktalande, 3,869 personer (1887). Genom socknen
utfaller i Pikkalaviken ån Sjundeå. Bland egendomar
inom socknen må nämnas Fogelvik samt Svidja,
Flemingarnas forna stamsäte, som under 1700- och
början af 1800-talet innehades af Reuterholmska ätten,
bland dem G. A. Reuterholm, som skref sig friherre
till Svidja. A. G. F.
Sjun-tsji, den förste kinesiske kejsaren af
mandsjuernas stam. Jfr Mandsju och Kina.
Sjura. Se Musjir.
Sjurygg, zool. Se Stenbitslägtet.
Sju signaturer. Se Namnlösa (student-) samfundet.
Sjusja, stad och fordom fästning, belägen på en
bergsplatå i ryska guvernementet Jelissavetpol
(Kaukasus). Omkr. 25,000 innev. Bomulls- och
sidenindustri. Liflig handel. S. var fordom kanatet
Karabaghs hufvudstad och annekterades af ryssarna
1822.
Sjusjter (Arab. Tostar), af Plinius kallad
Sostra, fordom blomstrande stad i persiska
provinsen Chusistan, vid floden Karuns
delningspunkt. Omkr. 6,000 innev., kringströfvande
nomadskaror oräknade. Ylleväfverier. Staden eger en
borg och en ståtlig moské, men är för öfrigt eländigt
byggd och i tillbakagående. Omkr. 50 km. derifrån
ligga ruinerna af det forna Susa.
Sju smärtornas fest. Se Mariafester.
Sjusofvaredagen, af ålder benämning för den 27
Juli, får sin förklaring i legenden om de »sju
sofvare». Denna legend är i korthet följande. Under
den allmänna förföljelse, som romerske kejsaren
Decius lät öfvergå de kristne, hade sju fromma
män, Maximianus, Malcus, Marcus (l. Martinianus),
Dionysius, Johannes, Serapion och Konstantinus, år
249 tagit sin tillflykt till en bergshåla i närheten
af staden Efesos. Der skola de hafva insomnat och ej
vaknat förr än år 447, då den milde kejsar Theodosius
regerade. Deras sömn hade alltså räckt i 198 år, men
sjelfva trodde de sig hafva sofvit en enda natt. Som
vanligt sändes Malcus till staden att köpa bröd. Hans
drägt och de föråldrade mynt han framlemnade väckte
förvåning hos folket, och han fördes till prokonsuln,
inför hvilken han fick berätta sin historia. Biskop
Martinus skyndar med kejsaren och allt folket till
grottan, der de återfinna Malcus’ kamrater vakna
och med »anleten strålande likt solen». Inför den
nya tidens representanter slumra de in på allvar,
för att ej mer vakna. Kejsaren betäckte dem med sin
purpurmantel och lät inlägga deras döda kroppar i
gyllene kistor.
Den äldsta uppteckningen af legenden om »sju sofvare»
härrör från biskop Gregorius af Tours (omkr. år
570). Sedan dess har den på mångfaldigt sätt
bearbetats och tillhör sedan länge både den öster-
och vesterländska literaturen. Äfven i Sverige har
den länge utgjort en af folket omtyckt läsning och
många gånger omtryckts i s. k. skillingstryck (se
Folkböcker). Den äldsta kända svenska upplagan (af år
1626) har titeln: »Legenda eller een lijten historia
om the siusoffuare, ganska nyttigh ät läsa». – Numera
användes ordet »sjusofvare» (hvaraf t. o. m. bildats
ett qvinligt motstycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
