Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själakult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Numera kallas motsvarande förordning »Strafflag för
krigsmagten» (samt »Disciplinstadgan»), utfärdad d. 7
Okt. 1881. L. H.
Sjöartillerikåren. Se Marinregementet.
Sjöartilleriregementet. Se Marinregementet.
Sjöbarometer. Se Barometer, sp. 3.
Sjöbefaren, sjöv., detsamma som befaren (se d. o.).
Sjöberg, Nils Lorens, skald, föddes 1754 i Jönköping,
af fattiga föräldrar, intogs i trivialskolan 1768,
blef student i Lund 1775, uppehöll sig genom
konditioner vid akademien och kom, efter aflagd
juridisk examen, sannolikt 1781, till Stockholm. Han
ingick såsom e. o. kanslist i Utrikesexpeditionen
och som auskultant i Svea hofrätt. Efter att
i vitterhetssällskapet »Utile Dulci» tre gånger
(1782, 1783, 1786) hafva erhållit pris vann han
Kellgrens vänskap och blef dennes medarbetare
i »Stockholmsposten». I den återupplifvade
Vitterhetsakademien erhöll han
1786 belöning för en dikt öfver Stockholms försvar
af Christina Gyllenstierna, och s. å. vann han i
Svenska akademien stora priset för skaldestycket
Gustaf Adolfs anträde till regeringen.
1787 valdes han till ledamot af sistnämnda
akademi, och dermed hade han i det närmaste
utlupit sin literära bana; mycket få
äro hans vitterhetsstycken efter denna tid.
1796 utgaf han sina samlade dikter under titeln
Skaldestycken; en ny, med ett tiotal dikter
tillökad upplaga utkom 1820. Han utnämndes till
expeditionssekreterare 1812 och dog d. 13 Mars
1822. – Den framgång, S. vann hos sina samtida,
berodde sannolikast deraf att han var en bland de
förste, hvilka klart och bestämdt bragte den tidens
hela tankeinnehåll i läsbara och merendels lätt
flytande vers. Han sjöng just hvad man ville
höra. I sina skaldestycken drager han i fejd
mot fanatism och despotism och är oblidkelig mot
tyranner; han ifrar för frihet, menniskovärde
och menniskorätt; i poemet »Jordbrukaren»
utfar han mot jorddrottarnas tyranni mot
frälsebönderna, hvaremot landtmannen synes
honom stå närmast det sanna menniskoidealet;
fredliga yrken ställer han högst, krig och
hjeltar äro honom en styggelse. Genom hans dikter
går en flägt af belåtenhet, godt lynne och godt hopp.
A. U. B.
Sjöberg, Erik, skald (psevd. Vitalis), föddes d. 14
Jan. 1794 i Ludgo socken i Södermanland. Föräldrarna
voro drängen Erik Ersson och Beata Sara
Broling, dotter af kyrkoherden i Husby Oppunda
pastorat. S. föddes före äktenskapet, som ingicks d. 8
Febr. s. å. Kort efter vigseln flyttade familjen till
Trosa, der fadern, som af sin födelseort tagit sig
namnet Sjöberg, sträfvade att som arbetskarl försörja
sig och de sina. Medelst ett penningsammanskott
af några intresserade personer blef det för gossen
möjligt att vårterminen 1807 afgå till Strengnäs’
trivialskola. Den 11 Okt. 1809 blef han intagen på
gymnasium, hvilket han d. 24 Okt. 1814, af missnöje
med en af dess lärare, hastigt lemnade. Den 31
Okt. s. å. blef han inskrifven som student vid Upsala
akademi. Redan som skolgosse nästan
uteslutande hänvisad till sig sjelf och det ringa han
kunde förtjena genom att lemna undervisning åt
yngre kamrater, måste han såsom student fortsätta
sin informatorsverksamhet. Sedan han tillbragt
vårterminen 1815 i Upsala, upptogs hans tid
uteslutande af konditioner, tills han i början af
1818 åter begaf sig till universitetet. Sedermera
qvarstannade han der nästan oafbrutet t. o. m. hösten
1826, med otrolig sparsamhet lefvande af ej särdeles
betydliga stipendier och det ännu obetydligare, som
hans skrifter kunde inbringa. Hans tentamina till
filosofiska graden afbrötos genom en blodstörtning
i Jan. 1824, en följd af öfveransträngning; dock
förmådde han att med utmärkt heder fullborda sin
examen s. å. och blef d. 12 Juni promoverad till
filos. magister. Efter att förgäfves hafva sökt en
docentur qvarblef han likväl i Upsala halftannat
år, såsom enskild lärare. I början af år 1827 begaf
han sig till Stockholm. »Här ville han se lifvet
i stort», säger Geijer, »och skildra dess vexlande
taflor, och unge vänner sågo redan i den ära, han
skulle förvärfva, målet för ett lifligt hopp.» Men i
stället för äran, som förespåtts honom, väntade honom
i hufvudstaden endast nöd och försakelse. Sedan han
till sist utan framgång sökt en skolmästaresyssla
i Torsåkers socken i Gestrikland, måste han åter
antaga plats såsom privatlärare. Som sådan afled han
på Serafimerlasarettet d. 4 Mars 1828.
Redan i tidiga år lärde Vitalis känna lifvets
bitterhet under några af dess hårdare former:
fattigdom, närskyldas förakt, föranledt af
moderns förbindelse, och sannolikt bristande
familjelugn. Detta blef ej utan inflytande på utvecklingen
af hans både kropp och själ: hans sjuklighet och
hans svårmod grundlades härmed; båda följde honom
lifvet igenom samt gåfvo i sin mån prägeln åt
hans diktning. Redan som gymnasist hade han bland
kamraterna ett stort namn för sina poetiska anlag. De
fleste af sina poetiska försök från denna tid, såväl
som från den första studenttiden, förstörde han. Den
första samlingen Dikter af Vitalis utkom i Upsala
mot slutet af 1819. Fastän man i dessa kan spåra
ett visst inflytande från såväl den götiska som den
s. k. nya skolan, visar S. sig dock ingalunda såsom
afgjord anhängare af någondera; det är sin egen själ
han nedlägger i sin sång, och han gör det på ett
omisskänligen egendomligt sätt. Stycket Skaldens
tröst, som inleder första samlingen, gör läsaren
genast förtrolig med en stämning, som i Vitalis’
sånger alltjämt återkommer, alstrad af känslan utaf
dödens närhet och de tryckta förhållanden, uti hvilka
skalden var ställd; trösten gifves honom i »sångens
källa, lifvets helsokälla». Utom fosterländska dikter
innehåller häftet äfven erotiska och komiska. Bland de
förra, som äro de i samlingen talrikaste, förekomma de
vackra sångerna Till Laura (Om till dig på Sylfidens
vingar, Under en sjukdom m. fl.). Skaldens kärlek
till den besjungna, som dock för honom i verkligheten
var förlorad, var det, som bragte hans diktareanlag
till full utveckling, då han under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
