Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själakult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åren 1815 och 1816 såsom informator vistades i hennes
fädernehem, Särestads prestgård i Vestergötland. Äfven
försakelsen gifver sig luft i dessa första dikter,
t. ex. i den allegoriska Blomsterklagan. Känslan af
egen ensamhet under ett glädjelöst lif framträder
stark i den bekanta Enslingens sång i den stora
öknen. I de tvänne häften Senare dikter af
Vitalis, hvilka utkommo våren och hösten 1820,
visar han sig med sin romantiska skönhetskult
och benägenheten för natursymbolik hafva tagit
intryck af fosforisterna. Dock har han visserligen
icke derför uppgifvit sin sjelfständighet; sålunda
sättes i Vårsolen, Vårfantasi, Höstbetraktelser,
Till vestanvinden, Noli tangere m. fl. naturen i
omedelbar förbindelse med skaldens egna känslor. »Han
störtar sig i naturens famn för att der finna den
sällhet, som menniskoverlden förnekade honom;
men denna sällhet är starkt blandad med vemod,
och hänförelsen öfver naturens skönhet aflöses
regelbundet af de ständigt återkommande dödstankarna.»
Äfven de komiska dikterna Allmänheten, Dityramb
d. 4 Dec. 1820, några af de Komiska fantasierna
m. fl. röja inflytande från den nya skolan, enär
de tillhöra det slag af komik, som denna infört i
literaturen; de hafva nämligen till mål samtidens
literära förhållanden. Den vemodiga, blida ton,
som öfver hufvud taget utmärker det senare häftets
erotiska dikter (Till den frånvarande, Till Laura,
Till den vissnande rosen) slår i Den kampandes sång
öfver i ett förtvifladt trots mot det hårda öde,
som gäckat honom ända från barndomen.
Det var kort efter utgifvandet af dessa dikter,
Vitalis, såsom Geijer uttrycker sig, »med ett
kraftsprång» ryckte sig ut »ur götisk och ännu mer
fosforistisk imitation». Brytningen med den nya
skolan skedde i den af honom kring midten af år 1821
utgifna andra »förändrade och betydligen tillökta»
upplagan af hans första dikter, i hvilken de
satiriska styckena Amen och Rustningar till Ragnarök
äro riktade mot fosforisterna; den vitalis’ska
qvickheten framträder der – liksom öfver hufvud taget
i hans komiska dikter – fyndig och bitande. Derefter
följde mellan fosforisterna och skalden en
häftig och bitter polemik, som slutade först med
»Litteraturtidningens» upphörande. Sina tvänne Runor,
riktade mot götiska skolan, offentliggjorde S. 1824
i tidskriften Brage. – År 1825 utgåfvos Nyare
dikter af Vitalis i Stockholm. I dessa påträffas
den bekanta satiren Julkalaset, bibeltravestierna
Konung Pharao, Jerichos eröfring m. fl., den vackra
natursymboliska dikten Anderöster samt de religiösa
dikterna Den bäste vännen, Den högre kärleken
o. a., hvilka måla den luttrade, i försakelsen
undergifna sinnesstämning, i hvilken Vitalis öfver
hufvud taget tyckes hafva befunnit sig under sina
sista dagar. Vitalis’ Samlade dikter utgåfvos 1828
af E. G. Geijer, och hans Samlade skrifter 1873
af C. A. Forselius. Jfr C. L. Östergren, »Vitalis,
hans lif och diktning» (akad. afh. 1869), och
G. Ljunggren, »Minne af Erik Sjöberg» (Svenska akad:s
handl. del 50,
1875, bifogadt den minnespenning akademien 1874
lät slå öfver skalden). A. U. B.
Sjöberg, Johan, ämbetsman, kommunalman, riksdagsman,
född i Visby d. 17 Nov. 1816, blef student i Upsala
1834 samt undergick kansliexamen 1836 och juridisk
examen 1838. Vice häradshöfding 1847, utnämndes
han 1851 till landssekreterare i Upsala län och
1863 till kommerseråd, från hvilket ämbete han
tog afsked 1886. År 1859 utsågs han till ledamot af
författningskommissionen. 1866–80 var han ledamot
af Stockholms stadsfullmäktige. Under riksdagen
1862–63 var S. af konungen förordnad sekreterare
i bondeståndet, och 1865–66 beklädde han samma
befattning på grund af bondeståndets eget val. Från
1867 till och med 1887 var han en af Stockholms stads
representanter i Andra kammaren och derunder vid flere
riksdagar vice ordförande i konstitutionsutskottet,
vice ordförande och derefter ordförande i ett för
behandling bl. a. af frågan om förenklingar i den
administrativa förvaltningen och ändring af de för
densamma afsedda organ 1868 tillsatt särskildt utskott
äfvensom i tillfälliga utskott samt upprepade gånger
en af riksdagens kanslideputerade och ledamot af
talmanskonferensen. I politiken har S. slutit sig
till de moderat-liberale, och särskildt har han af
princip tillhört frihandelspartiet. Ehuru stående
närmast den grupp i Andra kammaren, som på 1870-talet
betecknades med namnet »intelligensen», hade han
dock som sekreterare i bondeståndet lärt att akta
och värdera allmogemännen samt intog derför ofta en
förmedlande ställning mellan landtmannapartiet och
sina egentlige meningsvänner.
Sjöberg, Johan Frans Leopold, musiker, f. i
Göteborg d. 2 Juli 1824, blef musikdirektör vid
Andra lifgardet 1850, klarinettist i hofkapellet
1851 och lärare i blåsinstrument vid konservatoriet
1867. Han dog i Stockholm d. 7 Dec. 1885. S. var
mycket populär som klarinettvirtuos, ledare af
Hasselbackens militärkonserter samt smakfull
och skicklig arrangör för harmonimusik.
A. L.
Sjöberg, Gustaf, arkitekt, f. 1837, genomgick
Konstakademiens läroverk och har sedan företagit
utländska studieresor. Han har lemnat ritningar
till många offentliga och enskilda byggnader,
såsom Blasieholmskyrkan, Immanuelskyrkan
och Seminariet för lärarinnor i Stockholm,
seminarier i Hernösand och Gefle samt till
Lagmansö (Södermanland), Espelund (Nerike) m. m.
-rn.
Sjöberg, Gustaf Magnus, filosofisk författare,
pedagog, född i Visby d. 26 Sept. 1844, blef 1862
student i Upsala, 1869 docent i teoretisk filosofi och
1871 lektor vid Nya elementarskolan i Stockholm samt
har sedan 1875 varit föreståndare för ett af honom
sjelf upprättadt Lyceum för flickor derstädes. S. har
utgifvit: Svensk stilistik (1870; 4:de uppl. 1880;
tills. med G. Klingberg), Lärobok i logik (1871,
3:dje uppl. 1876, tills. med densamme), Lärobok
i antropologi (1872; 3:dje uppl. 1879, tills. med
densamme), Pedagogiska blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
